En lugn spliff på stan ”gone wrong”

Mycket av det jag skriver kanske verkar dumt eller barnsligt, vilket det också är. Men som ni kanske vet så tänker man inte riktigt lika klart och vissa saker som egentligen är självklara tror man på då.

Detta hände för ett par veckor sedan, så jag minns inte allt. Men jag ska göra mitt bästa.

Det hela började med att jag var med en polare på stan, jag skulle kolla efter en ny jacka.
Efter ett tag drar han fram en påse med gräs och undrar om jag vill röka. Det gick jag med på, men var lite nojjig över att röka på stan, så vi gick en bit bort till ett ställe jag känner till där det finns tak och en bänk.

Vi sätter oss och rullar två stycken fina joppar. Vi röker den första, och bestämmer oss för att ta den andra på en gång.

Efter ett tag liksom vaknar jag upp ur en slags dagdröm, och märker att jag hör helikopterljud ovanför där vi sitter. Hur länge har jag suttit här? Hur länge har den varit där? Hur kan jag inte ha märkt det?
”Det kanske är en polishelikopter” skämtar jag till min kompis. Vi ställer oss upp och går ut och tittar, visst är det det; en polishelikopter. Jag blir direkt väldigt nojjig.
”Kom vi drar” säger jag genast. Och vi börjar skynda oss därifrån. Efter att ha gått ett tag, i som en slags panikslagen dröm, sätter vi oss på en bänk ett par hundra meter därifrån. Helikoptern är utom sikte.
”Nu är jag säker”, tänker jag.

Efter kanske 5 minuter är helikoptern precis ovanför oss igen. ”Men vafan...” tänker jag och vi båda, nojjiga som vi är, börjar leta efter ett nytt ställe att bege sig till.
Jag har nu hört helikopterbladens ljud i vad som känns vara en oändlighet: ”Vum vum vum vum vum” låter den, och sakta förvandlas ljuden från helikoptern till en slags melodi ”Vum” ljuden bildar toner och det blir en slags låt. (Ljud hallisar?) Hörde det väldigt klart och tydligt.

Mina tankar avbryts av att tre stycken polisbussar packade med poliser åker förbi på gatan. Nu blir jag riktigt rädd, och försöker bete mig så normalt jag kan. De åker bara förbi.

Vi bestämmer oss för att gå ner mot stan, medan det hela tiden känns som att helikoptern följer efter oss. Jag vill hem, där är jag trygg. Så vi börjar gå ner mot stan så att vi kan ta bussen hemåt.

Väl inne i stan är det poliser ÖVERALLT, och jag överdriver inte. Jag blir vettskrämd, bäng som jag är rusar tankarna i huvudet: ”Kommer de att märka?”, ”Hur ska jag ta mig hem utan att träffa på några poliser direkt?” ”Varför är det så mycket poliser?”

Vi går sakta och svänger av mot en annan väg så fort vi ser för många poliser, in i affärer och väntar på att de ska ha gått förbi innan vi fortsätter. Kändes som Mission Impossible fast inte ett dugg spännande, bara läskigt. Vägen till busscentralen som vanligtvis brukar ta 10minuter, tog säkert en timme. Till slut kan jag sätta mig på bussen och pusta ut, helt svettig och fortfarande lite rädd.


Det visade sig sedan att det var Superettan i närheten, och att det var därför det var så mycket poliser.


PS. Min första ”tripp”rapport så var snälla Har inte riktigt lyckats få fram och beskriva hur det verkligen var och hur jag kände då. Men kände att det var något jag ville dela med mig av och tack ifall ni orkat läsa allt!

Haha, rolig rapport. Fyfan jag vet hur det känns.

Har ochså rökt många gånger ute på stan.

Rökte själv en spliff på verandan utanför vårat hus. Helt från ingenstans bland träden så kommer det en helikopter. Jag får panik och kastar spliffen snabbt som fan ut på gräsmattan. Helikoptern åker runt och cirkulerar. Jag bara sitter kvar och tror att det skall göra mig mindre misstänkt ut. Sen efter 2 långa minuter så åker den iväg, letar en stund efter spliffen, när jag hittar den har hela brunnit upp efter att ha rökt runt halva av den.

Fuck You Aina

Obehagligt! Men du har lärt dig en läxa, rök bara där du känner dig 100% trygg så går det bra

haha, det lät ju inte så kul, men endå; ett roligt minne senare kanske :P jag har ungefär samma story men där letade dom faktiskt efter min polare som jag var med, inte för drogerna då men han skulle in på förhör och skitit i de. Då var man rädd när man såg 2 polisbilar komma emot mig, vågade inte riktigt springa heller. hade ju bara varit konstigt från deras sida.

Men herregud. Du menar väl inte på fullaste allvar att du tror att en polis helikopter åker runt och letar efter människor som röker spliffs. Kan förstå att du var bäng och så men nån jävla måtta får det väl vara...

det låter som du aldrig har tagit droger

Hahah nej, jag tänkte att de kanske var ute av någon annan anledning och sedan sett oss och blivit misstänksamma. Men som sagt, jag var rätt bäng också

Har nyligen slutat röka efter en lång tid av dagligt bruk (ca. 6 år) och jag har mycket erfarenhet av nojjan som hänger med. Har dock aldrig gått så långt att tro att en jävla polis helikopter är ute för att ta fast stoners. Hur bäng man än är kan man ju fortfarande tänka iaf. liiiite logiskt..

ja klart man kan tänka, men du tänker enligt din nojja vilket menas med att du har en vild fantasi. Asså att, om man tar denna historien som exempel så blir man nojjig över att man är rädd att dom har sätt en.

Varför slutade du?

Haha. Du behövde ju inte bli så nojjig, det finns ju inte en chans att polisen kallar in en helikopter och några pikebussar för att du och din polare röker lite gås


Skön trippstory, Men så skönt kan det inte ha varit om du gick runt panikslagen.

Fyfan, vet hur det känns. När jag var yngre, typ 16 så var det bortamatch i götet, vi rökte flitigt vägen upp och när vi väll kom fram till puben så vart man gott stukad. då visar det sig att vi knattar inte får komma in och tvingas stå utanför puben i cirkus 2h omringad av ett 30tal poliser som står och stirrar på en. Det var väldigt, väldigt obehagligt! Klarade dock mig utan problem

Man behöver inte vara efterbliven för att bruka droger.
En polishelikopter är helt lugnt, tror du man skickar upp en helikopter för att leta efter folk som röker holk? Fjant!