Fyra nyanser av brunt

Jag håller med Tony Clifton i princip om allting. Den funkar endast stundtals. Ofta misslyckas den med att berätta något som känns angeläget.

Det känns som ett svenskt försök till Happiness, men där det svarta och det roliga inte känns lika äkta och angeläget. Avsnittet Skåne funkar dock bra med en vidunderlig Maria Kulle som nav.

Jag kan bara säga en sak om denna film. Otroooligt seg, en riktig besvikelse.

den funkar inte lika bra på tv tycker jag.

Får vem som helst gå på jobbintervju på en bank?

Tja det är ju inte rätt film och se om man vill få sig ett gott skratt, även om det finns en del roliga scener. Den är som helhet ganska deprimerande och delvis som du skriver rätt seg. Fast å andra sidan är det sällan filmer som är längre än 2-2½ timmar (speciellt om det handlar om dramafilmer) förmår att engagera hela vägen (Det finns visserligen undantag men de är rätt få)

Så du föredrar fyratimmarsversionen med bensträckarpaus?

Jag har säkert skrivit detta förut, men jag vill försöka förtydliga mig...

Personligen tycker jag att det framgår än mer tydligt att det bara finns en färdig historia av de fyra nämnligen den om smådjurskremeraren spelad av Robert Gustavsson. De andra historierna skulle behöva mer bearbetning (eller helst strykas helt).Att man sedan valde fyratimmarsversionen är väl snarare beroende på en oförmåga att "döda sina älsklingar".

En bra historia måste ha en början (med presentation av karaktärerna helst tio minuter), ett mittparti där ett problem (motsättningar, hinder osv) presenteras, samt ett slutparti (upplösning), detta är standardmodellen för filmiskt berättande, om man ska bryta mot denna så måste man "hinta" detta till publiken. Historien om smådjurskremeraren (OT:vilket härligt ord! ) innehåller alla dessa moment, och funkar följdaktligen.
Medan de andra historierna saknar en stark berättarstruktur, exempelvis så är problemen alldeles för diffusa eller allt för bagatellartade för att engagera fullt ut. Någon skrev något att det skulle vara något slags symbolberättande inblandat, men i så fall så är det viktigt att på något sätt förklara detta för publiken, detta görs inte och då blir resultatet bara förvirrande. Dessutom varför krångla till det? De bästa historierna är de som grundar sig på enkla känslor som ex. kärlek, utanförskap, hat osv. Därmed inte sagt att historierna behöver vara okomplicerade för det. Men det viktiga är att publiken kan engagera sig i historien som utspelar sig på filmskärmen, och då är det enklast att basera dem på känslor som vi alla känner igen. Historien om hotellägaren är ett exempel på detta. Vem bryr sig om en jävla träfigur, eller kan relatera till den perfektionistiske hotellägarens känslor? Det kanske skulle funka som en sketch i Nilecity, men det funkar inte att bygga en historia ien film kring... En annan sak som stör mig är den undermåliga karaktärspresentationen, det är svårt att få grepp om vilka de olika karaktärerna är och deras inbördes relation till varandra, delvis därför att de är ganska många att hålla reda på, kanske hade det varit bättre om de haft en tydlig huvudkaraktär i varje filmdel som de kunnat bygga de olika berättelserna kring. En annan sak som jag saknar är en tydlig röd tråd som binder filmen sammman.
Trots sina många brister (och att den på många sätt känns ofärdig) är "fyra nyanser..." en sevärd film. Det är också en av de bättre svenska filmer som kommit de senaste åren (fast det säger tyvärr mer om kvalitén på svensk film än om "Fyra Nyanser av brunt".)

Jag hyrde den för några dagar sedan. Jag tänker inte göra värsta utläggningarna men jag tyckte att det var den bästa filmen jag har sett på länge. Robert Gustavsson är riktigt bra.

Vafan pikar du mig din jävel...

Hehe nej men jag orkar inte skriva så jävla mkt som andra gör

Såg andra avsnittet av Fyra nyanser av brunt ikväll, det var faktiskt riktigt kul Jag förstod inte särskilt mycket, men när han kom med trehjulingen och började nita den där trägubben kunde man fan inte hålla sej

"Tack för vår tid tillsammans" när han kom in med den trasiga gubben :P

Lita aldrig på en dansk :P

den var ok.. en kul scen fanns när han den där efterblivna skummisen sitter i baksätet på robet gustavsons bil helt plötsligt det var det enda roliga fast det kanske inte var en humor film.

EDIT....