Varför skapar Grekland kalabalik på börsen?

Som jag förstått det hela så har Papandreou varit den som försökt tagit itu med detta, men iom att hans regering inte har haft egen majoritet så blev vartenda besparingsförslag nedröstat fram till nu.

Bankerna har sugit ut hela Världen i ett gigantiskt pyramid spel, faller en bank faller fler och fler. Kalabaliken har förövrigt inte änns börjat, den kommer när inflationen kickar in på riktigt.

Sverige har Europas värsta utgångsläge, kolla på denna tabellen så ser du hur vår framtid ser ut: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of...United_Nations Förmodligen har UNDP överskattat Sveriges förmåga rejält, för vi brakar neråt snabbare än någon vågat drömma om. Notera att år 2030, alltså inom 18 år så beräknas Afrika länder ha passerat Sverige..

Den största resursen i ett samhälle är invånarna, det vet politiker i alla länder utom Sverige. Vi har slutat spendera våra pengar på seriös utbildning och forskning, en stor del av skatteintäkterna spenderas istället på "saker" som inte ger Sverige någon fördel i framtiden och ingen vågar framföra problemet trots att bla FN, USA och Ryssland har gett oss skarpa varningar.

Det lustiga är ju att det snackas om sjunkande inflation överallt. Måttligt sjunkande pga recession kanske, om man tillåter det, men är det så viktigt att försöka trycka upp den före det oundvikliga isf?

Själv tycker jag att det borde vara självklart att allt trams driver på inflationen? Men vad vet jag.

Bernanke menade ju att visst, det är ingen bra situation för spararna med låga räntor på deras sparkapital, men det är det ändå inte eftersom det krävs en bra ekonomi för att kunna få en god avkastning på sitt kapital .. (och då inte på sparkontot får man anta..)

Jag menade, enkelt uttryckt, att det inte alls har med Grekland att göra, och jag tror att dom flesta på marknaden vet det, men det är smidigt att ha någon att skylla på.

Har han sagt det eller ær det så? Låter annars som en vældigt enkel væg ut.

http://i44.tinypic.com/syqyky.png

Det där är ju ett spel för gallerierna. Hela "Greklandskrisen" är idag ett spel för gallerierna, det är ekonomisk krigföring/ockupation av en stat.

När det gäller inflation skulle jag säga att hela inflationsbegreppet spelat ut sin roll (inflationsbegreppet har ju omdefinierats över tid, det handlade ursprungligen om en ökning av penningmängden, när den blev orimligt hög,så gick inte den definitionen att hålla kvar) eftersom värdet på pengar inte går att uttrycka rent matematiskt.
På "konsumentnivå" så handlar det ju om hur mycket man får för sina pengar.

Värdet på pengar definieras ju dessutom ur 2 led. Om jag får mycket för mina pengar är dom mycket värda, men för den som "ger" mycket i den transaktionen har såklart motsatt uppfattning, när vi hela tiden mäter pengar-pengar, och inte pengar-jobb, eller pengar-produkter.

Men på en mer strukturell nivå så handlar det ju om hur vi ser på pengar, om bankerna får 1000tals miljarder, så är det oundvikligen så att vår värdering av pengar förändras, alldeles oavsett vad vi får för dom.

Sen vill man såklart uppvisa en låg inflation, hade man visat på en hög inflation så hade det ju aldrig gått att motivera MER pengar in i systemet.

Men den dagen krisen slår till på riktigt, när man inser att man inte får några pengar, då kommer vi se höjda priser på mat, hyra, energi, som i sin tur höjer priserna på allt annat.

Kortaste förklaringen med mest substans nedan: Det handlar om en ond cykel

Ställer Grekland in Betalningarna (låneamorteringarna), så leder det till att bankerna som lånat ut pengar förlorar pengar, bankernas kunder (banker, företag, privatpersoner, stater, unioner) blir dem som får betala för Greklands obetalda skulder genom räntehöjningar och eventuellt andra kostnader på lån. Det i sin tur leder till nedskärningar i kostnader för dessa kunder för att få ihop amorteringarna. Dvs att köpkraften sjunker. När köpkraften sjunker så sjunker prognoserna över landet. Företag går med förlust och mer lån behöver tas. Lånen ges inte ut för att nya krav sats på kundernas betalningsförmåga. Det leder i sin tur till konkurser världen över och bankerna förlorar på så vis ännu mer pengar.


Om köpkraften:
När köpkraften sjunker så sjunker BNP och kortfattat när BNP sjunker så indikerar det på lägre lönsamhet för alla. Lägre lönsamhet resulterar i prishöjningar för att gå med vinst, och då efter mycket om och men så följer pengarnas produktion i samma takt för att jämna ut gapet som blir. Pengarna förlorar värde på så vis. Och staten vars valuta sjunker i värde får det svårt att importera varor för att det är fasansfullt dyrt. På så vis förlorar andra länder på sin export då kunder försvinner.

Jag orkar verkligen inte skriva mer om vilka parter som påverkas eller hur de påverkas, det blir allt för mycket text och stycken. Men kortfattat och översiktligt så går det till på så sätt. När en stat gör en default så handlar det om så otroligt mycket pengar att det påverkar näst intill hela världen. (Alla som handlar med landet och alla som handlar med de de direkt påverkade länderna).

Det här har ju pågått i flera hundra år, och det största effekterna av detta är knappast människor inte längre behövs utan att produktiviteten ökar. Man kan producera mer av allt för mindre pengar vilket gör att levnadsstandarden generellt ökar.

Men du kanske tycker att vi ska börja leva som på 1700-talet igen?

Tycker och tycker, jag säger inte till någon annan hur han/hon ska leva, vad var så förkastligt med livet på 1700-talet om du applicerar dagens materiella standard?

Sen vet jag inte riktigt vad du menar har pågått i flera hundra år, det är ju ett lätt fatalistiskt sätt att se på saken, utvecklingen har ju pågått i flera tusen år, människor har alltid utnyttjat andra människor, osv, det förhindrar ju inte det faktum att vår tid är unik på flera sätt.
Vid varje given tidpunkt har vi såklart ett val hur/vad vi vill göra.

Sen håller jag inte med om att levnadsstandarden ökar för att vi "kan producera allt mer för mindre..."..du säger pengar..det känns rätt irrelevant, för det blir samma sak som att säga att vi vill tjäna så lite som möjligt, vilket jag inte tror vi vill. Vi verkar helt ha missat vår roll som producenter i västvärlden idag, kanske beroende på att vi faktiskt inte producerar speciellt mycket.

Att vi producerar mer än någonsin innebär väl inte på något sätt att vi "behövs"
Nu pratar jag rent produktionsmässigt, jag anser inte att en människas värde ligger där, men för att vi ska kunna vara lyckliga i det stadiet, så måste vi också tillåta människor att vara sysslolösa, idag skuldbelägger vi ju just dom människorna som skulle kunna ta oss vidare.

När Ricky Gervais var hos Piers Morgan sa han en bra sak,han fick frågan om han kunde "njuta av frukterna av sitt hårda jobb..." och hans svar är då att han njuter av det hårda jobbet.

Det är ju just det som är poängen. Du påstår att ökad produktivitet är dåligt - mitt argument bygger således på att livet utan de framsteg som har gjorts senaste seklen mer skulle likna det liv som levdes på 1700-talet, eftersom de stora skillnaderna mellan dagens liv och livet på 1700-talet består av skillnaden i levnadsstandard. Du kan således inte applicera dagens materiella standard utan att indirekt stödja mitt argument.


Jag tänkte hänvisa till en längre tidsperiod, men trodde att det skulle bli lättare att förstå och relatera till om man pratar om en period som många just förknippar med industrialisering och efterföljande utveckling.


Du behöver inte bli nervös och snöa in dig i dina egenmyntade teorier bara för att någon nämner ordet pengar. Du kan byta ordet pengar i mitt inlägg mot någonting annat om det känns bättre. Min poäng är att vi idag kan producera mer än på 1700-talet, givet samma input. Detta leder givetvis till att levnadsstandarden ökar, förutsatt att man inte definierar levnadsstandard som något sorts mått på lycka eller liknande.

Dessutom är din slutsats om att vi i så fall skulle vilja "tjäna så lite som möjligt" inkorrekt. Det är väl ganska självklart att ett företag tjänar på att producera någonting med så lite insatser som möjligt (= så billigt som möjligt). Det individuella företaget som kommer på en innovation tjänar givetvis på detta, även om man bidrar till att producera mer varor för mindre insats.


Hänvisar återigen till mitt förra inlägg. Trots att människan producerade mer och effektivare på 1800-talet än på 1700-talet så behövdes människor även då. På 1900-talet producerade man återigen ännu mycket mer än på 1800-talet, men även under 1900-talet behövdes människor. Rimligtvis behövs människor även på 2000-talet, trots att vi nu producerar mer än någonsin tidigare.

Poängen är att det finns alltid behov av arbetskraft. Även om behovet av arbetskraft inom en viss sektor minskar kommer man på lång sikt behöva dessa människor någon annanstans. Ett nutida exempel på detta är flytten av arbetskraft från den tillverkande sektorn till tjänstesektorn.

Det kan absolut vara förödande för vissa specifika grupper i samhället, vars kompetens kanske slutar att efterfrågas. Men på lång sikt kommer det att efterfrågas mer av någonting annat istället.

Tack så mycket! Bra förklaring!