Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2011-10-31, 21:55
  #25
Medlem
-Mymlan-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Varangian
Så har du fått en professionell bedömning? Om du nu är övertygad om att du inte lider av någon sjukdom, vad har du att förlora?

För mig framstår du som ett typexempel av en person drabbad av en svår och obehandlad depression.

Jag kan vara vad du vill, allt är klart och väntar bara på att de lugnande ska verka.
Jag kanske inte har något att förlora genom att leva, men jag har inget att förlora i döden heller.
Citera
2011-10-31, 22:10
  #26
Medlem
Varangians avatar
Citat:
Ursprungligen postat av -Mymlan-
Jag kanske inte har något att förlora genom att leva, men jag har inget att förlora i döden heller.

Jo, du har allt att förlora i döden. Livet behöver inte alltid vara trevligt eller skönt men det är intressant. Döden är totalt ointressant.

Så kontakta vården som sagt, för när du är deprimerad är du din egen värsta fiende.
Citera
2011-10-31, 22:20
  #27
Medlem
Ta ditt liv när du själv på allvar känner att det är dags, men inte är deprimerad. När man känner att döden känns som en riktig befrielse så är man väl redo. Jag känner själv så, är inte ett dugg deprimerad utan känner mig rätt positiv de flesta dagar, men ändå känns tanken på döden som en skön grej, nu mer än någonsin (även om jag personligen inte kommer avsluta mitt liv själv inom närmsta framtid så är jag redo). Så jag tycker att när man verkligen känner att liksom "alright, jag accepterar döden" och det känns bra inombords så är det ok, då kan man ta beslutet.

Om du är deprimerad så vet jag inte om jag vill rekommendera självmord, det beslutet bör man ta när man trots allt är stabil mentalt osv.
Citera
2011-10-31, 22:48
  #28
Medlem
-Mymlan-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Cuntsucker
Ta ditt liv när du själv på allvar känner att det är dags, men inte är deprimerad. När man känner att döden känns som en riktig befrielse så är man väl redo. Jag känner själv så, är inte ett dugg deprimerad utan känner mig rätt positiv de flesta dagar, men ändå känns tanken på döden som en skön grej, nu mer än någonsin (även om jag personligen inte kommer avsluta mitt liv själv inom närmsta framtid så är jag redo). Så jag tycker att när man verkligen känner att liksom "alright, jag accepterar döden" och det känns bra inombords så är det ok, då kan man ta beslutet.

Om du är deprimerad så vet jag inte om jag vill rekommendera självmord, det beslutet bör man ta när man trots allt är stabil mentalt osv.

Jag ser inte mig själv som deprimerad, jag har bara ingen lust att leva. Har bestämt mig för att det är slut nu, tack för er hjälp. Är redo att gå vidare in i oändligheten eller till vad som än väntar. Det är bara minuter kvar, sen är lidandet slut.
Ha ett bra liv ni som orkar leva och glöm bort mig.
Citera
2011-10-31, 22:57
  #29
Medlem
Varangians avatar
Citat:
Ursprungligen postat av -Mymlan-
Jag ser inte mig själv som deprimerad, jag har bara ingen lust att leva. Har bestämt mig för att det är slut nu, tack för er hjälp. Är redo att gå vidare in i oändligheten eller till vad som än väntar. Det är bara minuter kvar, sen är lidandet slut.
Ha ett bra liv ni som orkar leva och glöm bort mig.

Hur tror du att din familj kommer att känna i sådana fall?
Citera
2011-11-01, 10:25
  #30
Avstängd
spoozs avatar
Låter som depression. Det finns hjälp att få och det går att bota. Förslagsvis så tar du kontakt med psykvården eller kanske din husläkare. Om det känns som ett för stort steg att ta på egen hand så kanske det finns en nära anhörig du kan prata med först? Den personen kan sedan göra dig sällskap så blir det lite lättare.
Citera
2011-11-07, 17:20
  #31
Medlem
slutbits avatar
Här är försök nummer två:
https://www.flashback.org/t1706907

Det är nog lite tragiskt om det inte är trolleri. Svårt att veta för oss fb:are.
Citera
2011-11-07, 18:38
  #32
Medlem
Kontextuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av -Mymlan-
Är det här okey? Får jag dö eller ska jag fortsätta spöka i 30 år till?
Om du tar livet av dig så riskerar du att spöka betydligt längre än så.
Citera
2018-12-11, 13:11
  #33
Medlem
Kadaverlimpas avatar
Lever du fortfarande?
Citera
2018-12-11, 13:28
  #34
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Riddarhuset
Snusförnuftiga svar kommer här.

Att finnas till för andra är inte fel. Det är väl en bra anlednig till att finnas till.

Instämmer.
Detta kan skapa en personlighet.
Det handlar inte tvunget om självuppoffring utan kan ses också med egoistens glasögon: Om jag kan underlätta andras liv så ger det också en känsla av god makt att nära sitt ego med.
När man definierar sig som en sådan person, som utan direkta krav på motprestation gör goda gärningar, kan man bli en magnet för bra händelser i livet.
Citera
2018-12-11, 13:37
  #35
Avstängd
tro också att folks dåliga mående beror på samhällets tryck att du ska vara som alla andra , jantelagen

nej försök att hitta det just ni vill pyssla med i livet och förverkliga det
det är då livet går lätt att leva
alla är vi olika individer och måste få forma våra liv så det passar var och en . .
Citera
2018-12-22, 04:06
  #36
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av -Mymlan-
Mitt liv har ingen egentlig mening, jag finns bara till för andra. Jag ser inge poäng i något jag gör, jag kan inget som världen inte klarar sig utan. Varje dag funderar jag på varför jag fortfarande lever och varje dag kommer jag på samma svar, jag vill inte göra andra besvikna.
Min familj bor långt borta men ställer ändå stora krav på mig. Någon egen familj har jag inte bildat och jag har ingen lust heller. Jag har både studerat och rest, men båda ger mig ångest. Jag längtar efter att få dö och slippa allt, jag vill inte ta ansvar. Jag jobbar på dagarna men de känns meningslöst precis som allt annat. Att gå hemma är ännu värre, på jobbet är det iallafall bråttom ibland.

Det känns som om ingen lärt känna mig, jag vet allt om andra men de vet inget om mig. Varje gång jag pratar om mig själv blir folk irriterade eller uttråkade. Det finns egentligen inget jag, det finns bara ett spöke som går omkring utan en egen identitet. Jag vill inte ha en, jag vill inte skaffa en. Mitt liv har gått ut på att göra vad andra säger och nu är det slut, jag vill göra som jag vill. Och jag vill dö.

Är det här okey? Får jag dö eller ska jag fortsätta spöka i 30 år till?

Hur gick det?
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback