Min spirituella resa (LSD)

Tack Hermanito, väldigt många visa ord.


Ett annat exempel på vem jag var förr: Förr skulle jag lätt kuna tänka mig att istället byta plats med en liten bakterie som känner lycka genom hela sitt livet utan att göra någonting alls. Inte för att jag var olycklig, men för att jag IBLAND var olycklig, och då har bakterien ett bättre liv än mig.

Jag har tänkt igenom det jag skrev om mitt "förra liv" och jag känner nu i efterhand att jag var lite väl självsäker för mitt eget bästa. Låt mig omformulera: Jag tror det är mycket sannolikt att jag har levt tidigare liv, och att det är mycket sannolikt att jag var djupt spirituell i (vissa av?) dem. Men grunden till varför jag tror detta handlar kanske mest att jag vill må bra, och det jag kom fram till fick mig att känna mig bra - så jag valde att tro på det. Men även nu när jag tänker med min analytiska och kritiska hjärna så ligger mina pengar fortfarande på det jag skrev :P

Droger kan ställa till med problem eftersom kropp och sinne kommer ur balans. Typ som att trimma en motor. Man får en boost, känner sig bäst, kommer snabbare fram, men går lättare sönder. Dessutom är det svårare att hitta sig själv om man tar droger. Det enda som jag inte gillar med att jag tar distans från droger är att i dagsläget är jag rädd för droger - rädd för att snea. Det känns fel att lämna en väldigt stor och betydelsefull del av mitt liv på ett så dåligt sätt (droger har betytt väldigt mycket och hjälpt mig väldigt mycket). Dessutom gillar jag inte rädslor - jag har jobbat som fan senaste tiden med att bli av med mina rädslor, och just nu är att snea (och tappa verklighetsuppfattningen) den enda rädslan som finns kvar (som jag medvetet känner till iaf).


Jag har spenderat väldigt mycket tid med att försöka "rota mig" och det har verkligen hjälpt. Ett citat från en film som beskriver mycket av mina tankar angående att "må dåligt": "Sometimes you've got to loose your mind to come to your senses". Men jag frågar mig då och då om det jag lärde mig var värt det, och ibland tvekar jag på svaret "ja". Jag vet att det var hit jag sökte, men nu känns det känns inte helt 100.

En sak (av många) som jag har fått ut av allt detta, som jag är jättetacksam för, är att jag har förstått innebörden av karma. Jag vill läka alla mina förhållanden och gottgöra för all skada jag har skapat. Jag mobbade några killar när jag var yngre och skadade en gammal flickvänn emotionellt väldigt hårt, och det har nu blivit en viktig del av mitt liv att lösa detta så gott det går. Och om de inte går att lösa så ska jag iaf göra mitt bästa för att de ska leva ett lyckligt liv. Det är dock svårt nu när jag inte har kontakt med någon av dem, så det får bli en utmaning


Tack, det var precis vad jag behövde höra Btw, min musikspelande har förändrats helt och hållet. Det är som att gamla reglerna i mitt musikspelande (vilka takter som låter bra, vilka toner och ackord som passar ihop) inte längre är lika viktiga, och jag är fri att utforska nya sätt att spela. Kan sitta och improvisera på pianot hur länge som helst där inget låter som något jag någonsin hört eller spelat innan (och det låter faktiskt jävligt bra om jag får säga så :P)


Haha det där med döda älgen, jag får ibland så sjuka bilder i huvudet när jag blundar, börjar tänka i visuella bilder och slutar kontrollera vad jag "ser" (låter bilderna flöda). Har grubblat mycket över varför jag får såna sjuka bilder och varför de skrämmer skiten ur mig, men jag är rätt säker att jag hittat den bakomliggande anledningen (som faktiskt inte är så hemsk/sjuk som jag varit rädd för att den skulle vara).

Nä tillfredsställd var en jävligt flummig fråga. Många menar att meningen med livet är att förstå vad "Gud" är, och vissa personer intresserade i ämnet har ett mål med att "förstå allt". Jag tror bara att man kan "förstå allt" om man är jävligt kreativ och tror blint på sina insikter. Jag känner mig glad över att inte vara den personen.


LSD har lärt mig att möta mina rädslor, men nu i efterhand kan göra detta lika klarsynt utan LSD. Detta är ett +1 för att skippa genvägen via LSD för sin personliga utveckling () eftersom att möta sina rädslor i en tripp ofta innebär en snedtripp och otroligt stark obehag.

En stor skillnad mellan mig och många andra jag trippar med är att jag har inställningen att lära mig något av trippen som kan hjälpa mitt liv och kommer faktiskt ihåg vad jag upplevde. Flashback hjälper också jättemycket eftersom jag sitter fortfarande månader efter och reflekterar vidare över tankarna tillsammans med annat trevligt flashback-folk

Du var en Svensson med andra ord (inga fel med det). Varför tror du folk i gemen skaffar hus, städar, går på after work, åker på husvagnssemester, köper en lagom dyr tv, kollar på fotbolls-VM och Idol, köper kläder på Dressman eller H&M, tar lån och köper en bil (en Volvo, Saab eller Passat), tvättar bilen lika ofta som grannen/polaren, röstar på sossarna eller moderaterna, vägrar ifrågasätta sin tro eller sin sexualitet eller sina åsikter eller...... et c et c. Okej, lite för att det må vara ett praktiskt sätt att leva men är det inte konstigt att så himla många människor kan ha så himla lika intressen och så identiska mål med sitt liv? Jag säger inte att det är så, men TÄNK OM Svensson och Andersson egentligen är rädda för att inte vara lyckliga och att de hellre går en upptrampad stig tillsammans med Olsson och Pettersson (med sina lyckligt ovetande bakterier) istället för att satsa sin medelmåttiga pseudo-lycka mot att kanske hitta sin egen väg, genom att ifrågasätta, ifrågasätta och ifrågasätta - och kanske fatta ett annat beslut än grannen har gjort.


Jag gillar din liknelse med att trimma en motor. Det låter sant, även fast jag inte har egna erfarenheter av droger. Den där boosten tror jag verkligen man kan få och så länge den inte äventyrar ventiler, vevstaker, lager och övrig mekanik så visst - go for it. Men det finns som du säger en risk att det skiter sig och risken behöver inte få omedelbar verkan utan kanske visar sig efter 10000 mil. Vem vet?

Jag är inte riktigt säker på att jag greppar ditt resonemang om rädslor. Jag förstår att du vill möta dina rädslor och inte låta dig hindras av med dem. Så långt allt väl. Men din rädsla för att snea, är den verkligen så farlig? Måste man bli av med alla rädslor? Vissa är rädda för att betala med kort i en affär... det är en begränsande rädsla. Detsamma gäller rädslan att flyga, rädslan för sjukdomar och åldrande och rädslan för att göra bort sig inför folk. Men rädslan att hoppa innanför stängslet till björnarna på Kolmården, eller rädslan att krocka med en bil om man kör och blundar, eller rädslan att ramla ner för ett stup om du går för nära...... är det verkligen negativa känslor? Rädslan för björnarna gör att du inte hoppar in till dem. Rädslan för att krocka med en bil när du blundar gör att du försöker hålla ögonen öppna. Rädslan för att ramla ner för ett stup gör att du inte utmanar ödet. Dessa är BRA rädslor. Din rädsla, att snea när du trippar, är en jävligt bra rädsla. Den ska du vara grymt tacksam för att du har, för det kanske är den som kommer rädda dig från att snea?


Varför tvekar du?


Låter vettigt, men glöm bara inte bort att karma inte handlar om att vara schysst mot andra för att själv må bra. Givetvis är det bättre att vara schysst mot andra för att själv må bra, kontra att inte vara schysst mot andra för att man tycker det är egoistiskt. :-) Men att söka upp gamla flickvänner eller klasspolare kanske kan riva upp gamla sår och göra mer skada än nytta. Ibland måste man förlåta sig själv och gå vidare.... och istället kanalisera sin snällhet mot andra. (Jag känner mig som Dr Phil, men det är inte alls meningen att vara någon översittare som ska predika moral.. jag tycker bara om diskussionen).


Droger har bevisligen gjort mycket gott för musiken. Varför har jag ingen aning om. Har du nån teori om varför droger kan "låsa upp" ens kreativitet, du som varit med om det?


Haha, jag håller med, jag vill inte heller vara den personen. :-) Vetenskapen har förresten länge stått för en jävligt skön syn, den att vissa saker begriper vi helt enkelt inte... Jag tycker synd om dem som måste ha svar på allt.. jag har själv varit en sån. Jag hade så jävla svårt att begripa vad livet är, vad tankar är, vad universum är.. att jag hamnade i en existentiell kris med panikångest så fort jag tittade upp i himlen osv. Det var precis som att jag tvunget måste kunna förklara ALLT, för att ha kontroll över situationen. Religiösa människor gör ofta så... allt som inte kan förklaras på något annat sätt tillskriver man "gud". Varför lever vi? För att gud har bestämt så. Stackars satar...


Jag gillar att du fått positiva resultat av dina trippar. På nåt sätt hoppas jag att du kommer lägga av med drogerna, men jag har ingen aning om varför. Kanske nån rädsla hos mig? Förresten så är det nog av den anledningen jag aldrig velat testa droger - jag har samma rädsla som du, att tappa verklighetsuppfattningen. Ja, så är det nog.

Hmm, rädslan att inte vara lycklig, är det verkligen en förrädisk rädsla (du sa inte förrädisk, men jag kände lite att du menade det)? Eller är den faktiskt lika bra som rädslan att krocka med en bil (som minskar chanserna att man krockar med en bil) eftersom den minskar sina risker att må dåligt (som du tidigare menat är jätteviktigt)?


Jag har något i mig som säger till mig att jag ska sikta mot att bli "fearless". Som att det ska frigöra mig. Det kanske låter konstigt, men jag tror det är viktigt att lyssna på detta. Att vara fearless innebär inte att jag hoppar in i en bur med björnar bara för att jag inte är rädd för dem. Det innebär att jag istället använder logik och klart tänkande för att hantera situationer, och inte styras av min rädsla. Exempelvis, kanske jag inte vaknar upp i mitten av natten med mardrömmar om att bli uppkäken av björnar, och därefter inte våga gå till ett safari i rädslan om att bli uppkäken. Och tänk vad safarit skulle öppnat upp mina ögon om natur och vildliv.

Jag tror dock att jag måste lyssna på min rädsla om att snea. Om jag vet att jag inte kommer ta droger igen så kommer dessutom denna rädsla sakta men säkert försvinna ur mitt liv, utan att jag behöver möta den. Och att behöva ta droger bara för att få bort rädslan av droger är ju fan bara idiotiskt. Visst jag kanske kan få bort rädslan, men jag riskerar att hamna i psykos (vilket jag har hamnat i), och dessutom bevisar jag att jag inte litar/respekterar mig själv (eftersom jag har lovat mig själv att inte ta droger) vilket är bra mycket värre än att ha en rädsla. Det går också emot en ny grundprincip att inte behöva droger för att lösa mina problem.

Jag tvekar för att plötsligt då och då ser jag allt min omgivning på ett annorlunda sätt än det normala, vilket skrämmer mig. Det skrämmer mig för det påminner mig om att tappa verklighetsuppfattningen. Dock sker detta mindre ofta för varje dag som går.


Ne jag vet att jag ska vara försiktig att inte riva upp gamla sår. Men det finns andra sätt att hjälpa dem, kanske anonymt. Och jag gör inte det för att jag själv ska känna mig bättre, utan för att det känns rätt. Men som du säger, det kanske också är bra att glömma och gå vidare, och fokusera min välvilja mot folk som lättare kan ta till sig min hjälp.

Dock menar ju vissa att man skickas tillbaka till denna fysiska värld efter döden så länge man har olösta karmaband, för att lösa upp karmat med de själar som är i obalans med. Dvs, antingen löser jag de i denna livstid eller i nästa. Eller detta kanske är ett egoistiskt synsätt som inte går hand i hand med karma.


Oj du, svår fråga. Gillar inte att säga såhär, men det är något som inte kan förklaras, utan måste upplevas (du kanske kan komma dit genom meditation ). Jag kanske kan snudda lite på svaret: på hallucinogener så ser man allt i sådan detalj, man ser helheten och man ser saker ur ett nytt perspektiv. Detta gör så att allt blir mycket vackrare. Och ser man vackerheten i allt så blir det också mycket lättare att skapa något vackert. Och vackerhet (föredrar ordet beauty) är väldigt närbesläktat med kreativitet. Man kan inte använda logik för att hitta vackerheten i något, utan man måste använda kreativitet. Hmm, flummigt?


Håller med, det känns naturligt att komma till denna jord för att ta reda på vart vi var innan (om man nu tror på ett högre stadie av medvetande mellan liven...).


Jag hoppas också jag kommer lägga av. Men jag behöver byta ut mestadels av min umgängeskrets, eller bli väldigt mycket starkare i sociala situationer att kunna motstå droger när de presenteras.

Haha det är kanske lite löjligt att jag svarar på mitt egna inlägg, men med tanke på allt jag lär mig varje dag, och hur snabbt jag förändras, så tycker jag att jag är befogad att göra detta eftersom mitt senaste inlägg inte riktigt är synkad med vem jag är idag. Jag gillar när min senaste post på denna tråd speglar vart jag är i min resa.


Något jag har lärt mig är att man lever mycket i en paradox. Man kommer på två saker som man anser är sanna, men kan inte vara sanna om den andra är sann. Exempelvis om jag tycker att jag aldrig mer ska ta droger. Jag har vid några tillfällen lovat mig själv att aldrig inte ta droger, men detta beslutet tog jag på grund av en rädsla. Jag har också varit lika konsekvent när jag sagt att jag ska röka weed om jag känner att något har gått väldigt snett och jag måste hitta mig själv igen.

Har man en sådan paradox så måste man hitta balansen i mitten.

Jag var inte mentalt frisk när jag skrev förra inlägget - flera gånger om dagen kände att jag delvis tappade verklighetsuppfattningen, och var väldigt ofta rädd att helt tappa kontrollen och hamna i psykos igen. Jag tog beslutet att röka weed igen och jag hittade mig själv, och stabiliserade mitt grepp om verkligheten. Cannabis är en medicinsk drog och har många fördelar om den brukas på rätt sätt.


Har förstått att det högsta målet kan inte att läka sår/dålig karma man har skapat. Dåliga karmaband är inte den enda anledningen att man återvänder till en fysisk kropp. Det är väldigt bra att lösa problem man har skapat, men jag vet att man kan, och att jag kommer, hitta högre mål/meningar med livet.


Oj oj vad fel jag hade där om att byta ut min umgängeskrets. Aldrig. Jag älskar mina vänner och nu vet att jag är mycket starkare än att behöva ta till en sådan åtgärd.