Min spirituella resa (LSD)

Min spirituella resa (LSD)

Min ålder: 21 år
Intagna substanser under kvällen: Syra, 2C-B och cannabis
Tidigare erfarenheter: LSD, 2C-B, 2C-E, 4-HO-MeT, Ecstacy, MDMA, Lustgas


Min erfarenhet på hallucinogener

De senaste 15 månaderna har jag experimenterat en hel del med hallucinogener. Några gånger själv, men oftast med vänner. Jag använder hallucinogener delvis för upplevelsens skull, delvis för att hjälpa mig med mina personliga problem i livet samt för att utveckla mig själv - spirituellt och vardagligt. Detta är den tredje tripprapporten jag har skrivit - den första handlar om en fantastisk tripp jag hade ute i naturen länk, den andra handlar om en tripp som fokuserade på min personliga utveckling länk, och den som jag skriver nu handlar den spirituella upplevelsen jag hade på min senaste tripp. Alla tripprapporter är till för att öppna upp världens ögon och visa alla att det finns så mycket mer i denna värld än vad de flesta tror.


Kvällens upplägg

Hela denna tripp skedde rum i min lägenhet, tillsammans med min rumskamrat som jag trippat med flertalet gånger innan, samt med vår polare som har haft egna tidigare erfarenheter med hallucinogener men aldrig trippat tillsammans med oss. Vi hade totalt tre lappar LSD, 100mg 2C-B och en fet jolle.


Trippstart

Alla tre samlades i lägenheten ungefär vid 8 på kvällen och intog varsin lapp LSD direkt. Första halvtimmen var ganska ointressant - vi satt mest och snackade gött om vardagliga saker och om tidigare erfarenheter på hallucinogener. 30 minuter efter intag började alla tre känna att känslan i kroppen började förändras - trippkänslan, som jag kallar den, började smyga sig fram. Det var skönt att alla kände detta på samma gång eftersom de bästa tripparna är de när alla som är på samma nivå genom hela trippen. Trippkänslan blev starkare och starkare, och jag började nästan känna sig lite berusad. Tillslut började saker bli trippiga - perspektivet jag såg allt förändras. Detta var inte OEV’s eftersom allt jag såg var “likadant” - istället hade allt jag såg en ny och djupare innebörd. Därefter började strukturen av tankebanorna förändras, och alla tre gjorde sitt bästa för att förklara sina tankebanor. Alla tre fattade varandra ett steg längre än vad man normalt gör, vi skrattade och skämtade om de briljanta tankebanorna vi fick, namngav dem och hade allmänt kul.


Resan inåt

Vi märkte att musiken vi hade på var för intensiv och det behövdes en lite lugnare stämning i rummet. Vi drog på Ott - The Queen of all Averything och chillade ner, blundade, började lyssna på låten och slutade snacka. Min tripp blev nu mycket intensivare eftersom jag inte behövde använda min hjärnkapacitet för att tänka på materiella och sociala ting.

Alltid när jag går in på introverta trippar så återkommer alltid hinder i mina tankar i form av osäkerheter och förträngda minnen. Dessa skapar alltid en obehaglig känsla i min kropp och mitt sinne. Därför är alltid första steget min resa inåt att bli sams med mig själv och acceptera mig för den jag är, och om jag är med andra jag skall dela min tripp med så måste jag veta att de accepterar mig för den jag är. Detta tar ofta ett tag, och är otroligt nyttigt eftersom jag lär mig att älska sig själv och de som jag är med. Tillslut är alla mina interna barriärer nere och jag känner hur jag fylls av eufori, frihet och lycka. Detta påverkar min perception av verkligheten något extremt, och jag ser hur alla föremål rummet börjar stråla starka färger. Jag njuter av att livet är så brilliant och vackert. Jag kommer fram till att friheten av färgerna representerar frihet på alla olika nivåer, och att regnbågsflaggan i grunden symboliserar just denna frihet som 60- och 70-talets hippies också kände.

Jag känner mig nu redo att gå vidare i trippen och drar på Kliment - Crystal worlds. Med mina barriär nere så är jag nu fri att utforska mitt undermedvetna utan att vara rädd för vad jag skall hitta eftersom jag accepterar mig för precis den jag är. Jag inser att alla i värden skulle må så mycket bättre om alla släppte alla sina inre barriärer, och accepterade sig själv och andra för den dom är. Barriärer och osäkerheter i sig själv bara skapar fördomar och hindrar människor att bli ett med allt och alla. Jag inser att livet vi lever faktiskt är väldigt mycket enklare än vad vi tror den är, och bör inte tas allt för seriöst. Allt handlar i slutändan bara om kärlek.


OEV’s & CEV’s slår till på riktigt

Vi alla bestämmer oss att det är dags att boosta trippen lite till, så vi tar fram vår lilla påse och mäter upp 30mg 2C-B per person som vi intar direkt. Jag på The Mars Volta - Son et lumiere + Inertiatic esp och 1:38 in i låten så helflippar mina OEV’s. På en bråkdel av en sekund finns det fraktalmönster allt i mitt synfält, oavsätt vad jag kollar på eller vad jag fokuserar på. Mina kompisars ansikten morfar/förändras hela tiden, färgerna flödar som vågor och saker förstoras, förminskas och rör sig hela tiden. Jag kan knappt fatta vad som händer. Jag kommer fram till att det måste varit musiken (första gången jag trippade lyssnade jag mycket till The Mars Volta) samt placebo från intaget av 2C-B som triggade igång flippen. Jag märker att det inte alls slog på mina vänner så jag väljer att dra mig ur extrem-trippen för att inte freaka mina polare. Jag börjar se allt normalare igen, dock är fraktalmönstrerna kvar för hela trippen och CEV’s lika milkdrop visualisationer kommer fram så fort jag stänger ögonen.


Group-mind “ritualen”

Det hade nu blivit dags för min favoritdel av alla trippar, nämligen när man tänder spliffen. Vi vet att när man röker weed efter syra så förändras allt - ingenting kommer längre vara klart och kontrollerat. Korttidsminnet blir mycket kortare av weed, vilket leder till mycket mindre kontroll i tankarna. Detta är just vad som behövs för att komma djupare in i trippen.

Vi drar på Blue Planet Corporation - Crystal och tänder spliffen. Min rumskamrat tar första puffet och bara några sekunder efter första blosset så ser jag på honom att det slog till riktigt ordentligt, som det alltid gör när man är på syra. Spliffen skickas vidare till vår polare innan den kommer till mig, och jag märker på honom att det slår lika bra där. Därefter så börjar de snacka på ett sätt som jag inte förstår, eftersom jag inte rökt än, och tillslut lyckas de med hela meningen med denna “ritual” - att koppla ihop sina hjärnor och få sina tankar att synkroniseras med varandra. Därefter kommer den “svåraste” biten av denna ritual, nämligen att jag skall ta mitt puff på jollen och lyckas koppla ihop min hjärna till båda deras hjärnor på samma gång. De hjälper mig med detta genom att snacka om vad de tänker, och jag försöker haka på. Det är riktigt svårt, och tar säkert 15 minuter (ren gissning - tidsuppfattningen är ju inte riktigt normal) men tillslut lyckas vi. Vi alla tre känner att våra tankar är nu delade mellan varandra, och jag skickar vidare jollen som en gest att jag äntligen har lyckats. Och eftersom våra tankar är såpass synchroniserade så förstår alla vad denna gest betyder, utan att behöva säga något. Vi känner och visualiserar hur en triangelformad tankeström flödar mellan vardera person till de andra två.

En delad medvetenhet

Nu har alla tre kommit in i “group-mind”-stadiet där färre och färre ord behöver sägas med tiden, eftersom alla förstår mer och mer utav vad de andra tänker. Att göra detta på tre personer är väldigt speciellt eftersom varje gång två personer går djupare in i en gemensam tanke, och den tredje plötsligt förstår så kommer alla tre till en högre nivå utav en gemensam medvetenhet. Sedan hände något som jag upplevt ett par gånger innan på LSD, som varje gång är den häftigaste och intensivaste upplevelsen som jag har någonsin haft. I följande förklaring på vad som hände heter vi Adam, Björn och Calle. Tankebanan är inte helt lätt att hänga med i, men försök ditt bästa att förstå.

1. Adam förstår vad Björn förstår, och Adam förstår att även Calle förstår det delvis
2. Björn förstår vad Adam förstår
3. Adam förstår vad Björn förstår
4. Calle förstår vad Adam nu förstår, och förstår att även Björn förstår det delvis

Steg 4 är egentligen exakt samma som steg 1 förutom att Adam är Calle, Björn är Adam och Calle är Björn. Detta innebär att efter steg 4 så kommer steg 2, men med nya namn. Detta bildar otroligt vacker oändligt loop.

Under loopen så visualiserar alla tre detta tankemönster framför oss genom att se tankeströmmarna flöda mellan våra huvuden. Triangeln av tankeströmen är från början från person till person, men varje gång någon förstår de andra två så behöver inte tankeströmmen gå hela vägen till de två andras huvuden, utan istället går till deras delade medvetande som ligger mittemellan dem, men närmare den ena personen som var grunden till att man förstod. Därmed blir arean av tankeströmstriangeln mindre och mindre för varje loop, och alla ser hur loopen går exponentiellt snabbare och snabbare. Tillslut går mot arean av triangeln till obefintligt liten, och allas medvetande är nu samlade precis i mitten av av oss istället för i våra individuella huvuden. Nu har vi alla tre lyckats få exakt samma tanke och uppleva exakt samma medvetenhet. I det ögonblicket lyckas jag helt koppla mitt medvetande från min fysiska kropp och bli en med de personer jag delar denna upplevelse med. Jag får rysningar av att jag har lyckats beskriva detta.


Psykadelisk telepati

Det som händer när tankeloopen är “färdig” (den är ju egentligen oändlig, men man kan, och bör, ta sig ur den) är att man börjar återigen få individspecifika tankar, även om mycket av tankarna fortfarande är delade. Följande händelse är lika otrolig som det jag just beskrev i föregående paragraf.

Vår polare ligger i soffan med kudden över huvudet medan jag börjar komma in i individspecifika tankar, som har ingenting med något vi har pratat om tidigare eller upplevt tillsammans. Under tiden som jag tänker så beskriver vår polare känslan som mina tankar är anknuten till. Om jag tänker något negativt så säger han något liknande till “nej nej nej”, tänker jag något positivt så säger han något liknande till “jo jo jo”, och om jag får en stor insikt säger han “ah precis!”. Han behövde bara beskriva emotionerna jag hade för att validera att han visste precis vad jag tänkte. Jag var helt still och helt tyst, och han såg ingenting. Detta tror jag pågick säkert 30 minuter oavbrutet, hundraprocentigt korrekt rätt beskrivet från vår honom.


En delad alternativ verklighet

Vidare så fortsätter trippen men en helt annan verklighetsuppfattning än innan. Vi börjar “diskutera” (med väldigt få ord) existensiella frågor och de insikter som vi kommer fram till, vilket är går ofattbart bra när man är i group-mind stadiet eftersom det är så svårt att förklara existensiella frågor med ord. Vi förstår vi att den verklighet vi vanligtvis lever i är precis lika verklig som den vi lever i nu. Och den verklighet som vi lever i just nu kan inte ens jämföras med den vi normalt lever i. Exempelvis vet att vi kommer komma ur denna verklighet så fort vi somnar, och därför är det som att hela livet tar slut när vi somnar. Detta är en extremt kraftfull tanke som gensomsyrar trippen hela tiden. Bland annat kommer jag fram till att det finns inget annat i vår värld än oss tre. Och eftersom vi tre faktiskt är ett (som vi har kommit fram till flera gånger under trippen) så är jag min kropp lika mycket som de två andras kroppar.


Leva här och nu till extremen

Vi börjar “diskutera” vad tid innebär, och vad dåtid och framtid är. Vi kommer tillslut till ett stadie där vi förstår och känner innebörden att tid egentligen inte finns, utan att det enda som finns är här och nu. Vi lyckas komma till det extremaste stadiet av att vara här och nu och tiden står helt still. Och eftersom tanken vi upplever inte kan vara tidsbaserad så är det enda vi någonsin gör är att ta del av den universella tanken som hela tiden genomsyrar oss. Och detta förklarar hur vi kunde uppleva den ett delat medvetande och delade tankar.


Snedtrippen

Vad som hände därefter är svårt för att förklara, eftersom jag inte kommer ihåg tankebanorna till mina insikter, eventuellt för att jag medvetet glömt bort dem för att inte komma in i de tankarna igen eller för att de helt enkelt inte hade någon logisk anledning. Och även om jag kommer ihåg tankebanorna så skulle jag antagligen inte kunna beskriva dem i text. Det enda jag kom ihåg var de hemska insikter som jag kom fram till:

1. Allt som finns är oändlig tomhet
2. Vi existerar egentligen inte
3. Det finns ingen mening med livet

Detta vände trippen helt och hållet från positiv och glad till mörk och hemsk, och hela mitt sinne fylldes med rädsla. Hur kan jag leva med dessa insikter? När rädslan dämpades ner så kände jag mig helt tom inuti, helt känslolös, helt livslös. Min polare sneade också ur, men mest på grund av stämningen som min tanke skapade. Jag ville bara komma tillbaka till vart jag var innan, men jag visste inte hur jag skulle komma tillbaka. Det var liksom inte bara att glömma bort vad jag hade upplevt. Denna känsla höll i sig i säkert en timma och var den värsta känslan jag någonsin har känt. Jag försökte till och med att tvinga mig själv till att tänka på annat, genom att snacka om vardaglig skit med mina polare, genom att kolla på avsnitt av serier, till och med genom att medvetet tänka på saker som skapar snedtrippar som inte är lika extrema som den jag har nu. Tillslut lyckas jag halvt komma loss från min snedtripp, men mina tankar som skapade snedtrippen finns fortfarande kvar.


Dagarna efter

Dagen efter vaknade jag upp med en tyngd över mig. Jag kunde prata, tänka på annat, men jag var helt känslolös. Jag hade ingen livsglädje, och jag kände att det inte fanns anledning för mig att göra något överhuvudtaget. Jag var deprimerad, på riktigt. Jag pratade med vänner om det, men det hjälpte inte.

Två dagar efter trippen pratade jag med en annan vän som själv har haft liknande insikter, och mått lika dåligt som mig över dem. Han frågar mig om jag tror att det jag har lärt mig kommer hjälpa mig och andra i livet, och jag behövde inte tänka mer en sekund innan jag sa “ja absolut”. I det ögonblicket försvann all min ångest, all min depression och jag var tillbaka till mitt vanliga glada jag.


Jag tänker därför är jag

Nu i efterhand så förstår jag att jag inte blint kan lita på alla insikter jag får under min tripp, framförallt de tre sista negativa insikterna som skapade snedtrippen. Att vi är alla människor som känner kärlek och lidande skapar en tillräckligt stark mening med livet, nämligen att hjälpa andra att må bra. Och jag vet att jag själv finns, eftersom jag skriver det här nu. Och därmed finns det mer i universum än tomhet.

The Connells - New boy

"En andlig utveckling, eller en existentiell, som jag ofta föredrar att benämna det, är ett uttryck för livets sanna natur. Det är först då livet börjar framträda i sin verkliga struktur, man börjar förstå sin roll i en större helhet och det börjar spira en ödmjukhet inför livet som sådant. Det leder till kunskap som man inte ens reflekterat över tidigare och nya vägar blir synliga. Det har skrivits nästan ett oändligt antal böcker om andlighet och andlig utveckling. Det är svårt att sammanfatta vad det innebär i korta ordalag, men för egen del har det inneburit en ökad medvetenhet och en helt ny syn på livet. Förr var min betraktelse av livet precis lika ytlig som någon annans och mina tolkningar av livet var så begränsade. Det låter klyschigt men faktum är att ju mer jag lärt mig desto mer förstår jag hur lite jag egentligen vet. Livet är så komplext och fyllt med syften och meningar som aldrig förstås eller blottläggs för någon. Det mänskliga medvetandet är anpassat till det fysiska livet och vilket otroligt famlande i mörkret det är!"

- Citat från "J", finns på http://existentiella.blogspot.com/

Jag postar nu detta inlägg medans mitt hjärta fortfarande bultar

Bästa tripprapporten jag har läst tror jag! Du skriver bra och berättar med mest fokus på det mest intressanta: Tankar och känslor.

Måste verkligen testa det där med delat medvetande och telepati efteråt. Det är ju helt sinnes om det faktiskt funkar. Var det svårt att lära sig tekniken? Kom ni på det själva? Jag har ju känt under trippar att man har en så väldigt stark koppling till sina medresenärer och en vänskap kan fördjupas mycket av att trippa tillsammans men tänkte aldrig på att dra det så långt som ni gjorde.

+1

Har själv kommunicerat utan ord trippad. Jag och en polare satt och snackade på en afterglow av 80 toppisar var samt några bongar på det, vi använde färre och färre ord och tillslut satt vi bara å kollade åt varsitt håll och "tänkte synkroniserat", typ skrattade alltid vid samma tillfällen osv.

Efter den nyfunna kunskapen bestämde vi oss för att leka med det, och började spela luftpingis med en hallucinerad boll, som var så fruktansvärt synkroniserad för oss båda att det var skrämmande.

Helt sjukt bra skriven rapport, ska läsa dina andra nu! 5/5

Det funkar. Och tekniken vet jag inte om den är svår eller lätt, eftersom ingen av oss hade hört om den innan vi skapade den, och vi gjorde inte medvetna försök på att skapa den. Den bara skapades utav att vi "fattade det" - den påtvingas inte utan kommer utav insikten att det är möjligt.

Jag tror att bara din nya vetenskap om att det är möjligt kommer vara tillräckligt för att hjälpa dig på din nästa tripp att komma ett steg närmare, om inte hela vägen, till ett samlat medvetande.

Ja om det funkar då har jag min religion of choice, hehe.

Det är riktigt skönt att höra att även du har upplevt detta, och jag är hoppas att ännu fler personer kommer fram och validerar fenomenet - det är viktigt att förstå att detta är inte ett lsd-mindfuck som lurade mig att jag kände telepati. Detta var på riktigt.

Btw, sjukt rolig idé med luftpingis, måste prövas! Och hoppas du gillar mina andra tripprapporter

2C-B tillsammans med LSD har en viss benägenhet att följas upp av nedstämdhet och jobbiga känsloskov. Man kan misstänka att det dels har med båda deras framträdande stimulerande egenskaper att göra, alltså en omfattande frisättning av dopamin och noradrenalin vilket till följd av den långa rustiden medför att en betydande andel av glädjeämnet och pigghetsämnet bryts ned av MAO med ett märkbart underskott som följd dagarna närmast sessionen. Mitt för tillfället antagligen rätt slarviga minne, jag har varit frivilligt sömnlös ett tag, menar att 2C-B frisätter eller hämmar återupptaget av serotonin från synapserna. Det får betraktas som spekulation. Det är åtminstone inte otänkbart att fenetylaminen har sådana sidomekanismer den jobbar via när inte serotoninreceptoragonism är huvudsakligt uppdragsinnehåll.

Min personliga erfarenhet av kombinationen i fråga inbegrep också ett par dagars jobbigt humör, en biverkning 2C-B ensamt också är belastad med vid återdoseringsförlängd påverkan för min del.




Ambitiös rapport. Jag sätter ett bra betyg när jag återupptäckt hur man gör. En sjua eller så. (Edit: Det finns ju bara fem stjärnor att bjuda från. En fyra, då.)

Oj, jag minns inte det här alls. Jag vet att du nämnde efteråt att vi måste ha haft exakt samma tankar ett tag, men jag kom bara ihåg ingångsfasen när vi tillsammans insåg att vi förstod samma saker. Sen minns jag bara små fragment, och nästa klara minne är att jag inser att jag har fastnat i en loop och försöker ta mig upp till "ytan" (verkligheten). Jag lyckas efter ett tag, men jag är helt tom i skallen och fattar knappt vad ni säger vad ni försöker kommunicera med mig.

Hur som helst, tack för rapporten, den hjälpte mig att själv reda ut händelserna lite. Väldigt förvirrande tripp som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av.

Desto mer du lär dig, inser du hur lite du vet.
riktigt skön rapport, klockrent beskrivet, "group mind" måste prövas då jag har 1 polare som redan tänker väldigt likt mig.
återigen Sjuk! rapport, underbar läsning!
5/5

Det har nu gått 12 dagar sedan trippen och 7 dagar sedan jag postade tråden. Det kan knappt tro hur snabbt tiden har gått.

När jag postade denna tråd så gick jag igenom en stor förändring i mitt liv. Jag förstod min egna spiritualitet och den stämde överens med vad jag hade upplevt. Jag var väldigt bekväm med min tro och kände mig spirituellt upplyst för första gången. Jag var så lycklig över detta så att jag inte kunde somna på hela natten när jag postade tråden. Detta var första gången jag inte kunde somna på grund av ren lycka.

Jag somnade klockan 12 på dagen och vaknade några timmar senare. När jag vaknade fanns det inget som kunde få mig på dåligt humör. Jag bestämde mig för att detta var det perfekta tillfället att göra något stort med mitt liv. Jag behövde inte jobba, plugga eller något annat på en vecka. Jag funderade på att åka till mitt sommarland och gå på retreat i en vecka - stänga av mobilen och bara meditera och gå inåt. Det skulle ge otroligt mycket, men jag beslutade att ännu viktigare är att jag även tar chansen att förbättra mitt vardagliga liv.

Jag bestämde mig att min stora grej skulle vara att fasta. Jag har läst mycket om fasta och vet att min kropp skulle må väldigt bra av att rensa ut alla toxiner ut ur kroppen. Det väldigt sannolikt att en hel del skadliga ämnen har samlats i min kropp under många år på grund av dåliga vanor. Fasta hjälper även cellbyggnad, eftersom kroppens organ vilar och får därmed chans att byggas upp. Fasta såg jag även som det enda sättet för mig att sluta röka och snusa - om jag klarar mig utan mat så måste jag också kunna klara mig utan nikotin. När fastan är slut hoppas jag på att jag kommer jag ha större motivation att äta nyttigare och träna oftare. Och utöver allt detta så ger fasta mig den egen-tid jag sökte med ett retreat, och medför att jag får tid att njuta utav min sinnesro och lära mig mer om mig själv.

Idag är min sjunde fastedag. Jag kommer fasta i 1-4 dagar till. Jag har bara druckit vatten, grönsaksjuice, blåbärsjouice, ört-te och grönsaksbuljongsoppa. Första och sista timmarna av mina dagar har varit egen-tid, och tiden däremellan har varit produktiv tid. Jag har inte haft eller känt några måsten, utan jag har bara sysselsatt mig själv med saker som jag tycker jag borde göra. Jag har helt slutat röka och snusa, vilket jag i vanliga fall inte ens klarar av med nikotinersättning. Jag har mental fokus och stark energi i allt jag gör, även om min kropp är svag. Jag har haft tid till att städa upp mitt liv - lägenheten, hygienen, kläderna, räkningar och allt annat jag har skjutit senaste halvåret för att jag inte orkat eller inte haft tid. Jag har haft det väldigt lugnt och väldigt trevligt.

Jag känner mig nu stabil och nöjd med vem jag är. Jag känner optimism inför resten av mitt liv och vet att jag kan fortsätta känna sinnesro så länge jag vill om jag använder mitt nuvarande mindset på rätt sätt. Och med denna sinnesro så finns det inte mycket som kan bryta känslan av att älska livet.

Det luriga med att röka gräs på LSD är just att minnet blir väldigt suddigt. Inte bara blir korttidsminnet väldigt kort, utan saker lagras inte i långtidsminnet som vanligt. Det är så mycket från trippar man helt har glömt bort, men när man trippar igen så känner man igen händelserna och tankebanorna. Att jag ofta skriver texter om mina upplevelser har anpassat min hjärna att bättre komma upplevelserna.

Det enda som håller mig från att säga "jag kanske inbillade mig hela telepatin" är att den tredje killen berättade i efterhand att du satt i "en timme" och rabblade "ja ja nej oj ah", och han förstod ingenting av vad som hände. Men jag förstod allt.

Hoppas rapporten hjälpte.