Kyrkohistoria: Vad kan man säga om Brevet Didache?

Jag har fått upp ögonen för ett brev vid namn Didache, och jag tänkte att i denna tråd så kan vi diskutera detta brev - på alla olika sätt. Hela brevet finns att läsa här - http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/didache.htm

Det brev anses ha skrivits väldigt tidigt antingen under första århundradet eller det andra århundradet enligt Wikipedia på engelska. Jag tror att man i detta brev kan läsa om hur Kyrkan levde under de första århundraden. Och det är väldigt intressant. I detta brev så kan man se många saker som går hand i hand med Evangelierna - men samtidigt så verkan brevet ge mer information som apostlarna själva förde vidare via den muuntliga traditionen: Tänker främst på saker som detta:

"2. Livets väg är denna: Först av allt, du skall älska den Gud som skapade dig. Sedan, älska din nästa som dig själv. Och allt du inte vill att någon skall göra mot dig, det skall du inte heller göra mot någon annan.

3. Och läran som följer av dessa ord är denna: Välsigna dem som förbannar dig, be för dina fiender, och fasta för dem som förföljer dig. Ty vad hedrar det dig om du älskar dem som älskar dig? Gör inte till och med hedningarna likadant? Men älska du dem som hatar dig, och du kommer inte att ha någon fiende.


Väldigt mycket av denna lära går ju hand i hand med Jesu förkunnelse - men samtidigt så finns det något här som inte nämns någonstans i det Nya testamentet och det är att man skall fasta för dem som förföljer en. Det är rimligt att anta att denna sed fördes vidare via den muntliga traditionen. Eller vad tror ni? Vad kan man mer säga om detta brev?

Jag känner för att ge den här tråden en chans till - därför att brevet är intressant historiskt sett. När man läser didache så finns det en otrolig likhet mellan detta brev och Matteusevangeliet. Någon av författarna har (kanske) citerat varandra - eller så skrevs det ner som brev genom den muntliga traditionen. Jag har en känsla över att barndopet har sin tradition från detta brev - eftersom det står såhär i kapitel 7:

1. Beträffande dopet, döp på detta sätt: Efter att först ha reciterat alla dessa ting, döp i Faderns och Sonens och den Heliga andens namn i rinnande vatten.

2. Men om du inte har något rinnande vatten, döp då i annat vatten, och om du inte kan döpa i kallt vatten, gör det i varmt.

3. Och om du inte har någotdera, häll då vatten på huvudet tre gånger, i Faderns och Sonens och den Heliga andens namn.

Eller så är det jag som har missförstått. Ang. fasta och bön skriver författaren såhär:

"1. Beträffande dina fastor; fasta inte vid de tider då hycklarna fastar. De fastar på den andra och femte dagen i veckan. Du skall i stället fasta den fjärde dagen [onsdagen] och på förberedelsedagen [fredagen].

2. Bed inte heller som hycklarna, utan på detta sätt, så som Herren befallde i sitt evangelium:

Vår Far i himlen, må ditt namn hållas heligt. Må ditt rike komma; må din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss vår skuld så som även vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och led inte in oss i prövningar, utan rädda oss undan det onda: ty makten och härligheten är din, för alltid.
3. Bed på detta sätt tre gånger varje dag."

Kanske är det från detta brev som traditionen om att fasta onsdagar och fredagar kommer ifrån? Och tre gånger om dagen skall vi be Fader vår. Ni som är katoliker ber ni tre gånger om dagen?

Nej, jag ber inte tre gånger om dagen, ibland fler, ibland färre, Didache är välkänt inom katolska kretsar som något man kan dra nytta av.

Den inkluderades inte i bibeln av en orsak, författaren är okänd, vi ser den som nyttig läsning men inte bindande.

Origen: "The Church received from the apostles the tradition of giving baptism even to infants."

Men barndop är Bibliskt också.

Didache är intressant. Den visar prov på den Heliga Traditionen.

Har jämfört lite med min egen kyrka idag:

Tack för era svar. båda två!

Jag skulle vilja skriva om en sak som har etsat sig fast i mina tankar i drygt 24 timmar nu. Nu måste jag diskutera detta med er - och det handlar om vägen. Det talas om "den väg" i Bibeln och som är ganska så intressant.

I 2 mosebok 32:8 står följande:

De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig en gjuten tjurkalv, de har tillbett den och offrat till den och sagt: Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.”


i 5 mosebok 5:28-33 står detta:

28När ni talade till mig hörde Herren vad ni sade. Då sade Herren till mig: ”Jag har hört vad detta folk har sagt till dig. Allt de säger är riktigt. 29Tänk om de kunde bevara samma sinnelag, alltid frukta mig och hålla alla mina bud! Då skulle det för all framtid gå väl för dem och deras ättlingar. 30Gå nu och säg åt dem att återvända till sina tält. 31Ställ dig sedan här hos mig, så skall du få höra hela den lag, de stadgar och föreskrifter som du skall lära dem och som de skall lyda i det land jag ger dem att ta i besittning.”

32Följ nu troget det som Herren, er Gud, har befallt er. Ni skall inte vika av åt vare sig höger eller vänster 33utan i allt följa den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå. Då får ni leva, det går er väl och ni får ett långt liv i det land ni tar i besittning.

Bara genom dessa två bibelställen kan vi nu se att "den väg" som är den rätta vägen, är att endast ha Israels Gud som sin Gud, och att följa Israels Guds lag, stadgar och föreskrifter.

Sedan säger Jesus såhär i Johannesevangeliet 14:6

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Något som sedan blir intressant då man läser i Apostlagärningarna är att Kristus på många ställen i APG kallas för just Vägen. Jag tar några exempel här.

apg 9:2

och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem.

apg 16:17

Hon följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen står i den högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er.”

Apg 19:9

Men en del var oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. Då vände han dem ryggen och höll också sina lärjungar därifrån. I stället talade han dagligen i Tyrannos föreläsningssal.

apg 19:23

Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av Vägen.

apg 22:4

Jag har varit dödsfiende till Vägen och tagit fast både män och kvinnor och satt dem i fängelse.

apg 24:14

Men jag erkänner att jag följer Vägen, som de kallar för en sekt, och att jag på det sättet tjänar våra fäders Gud, samtidigt som jag tror på allt som lagen säger och allt som står skrivet hos profeterna.

Sedan har vi nu didache som talar om livets väg och dödens väg utifrån ett kristet perspektiv. Därför känns det faktiskt lite som att Didache är en väldigt tidig skrift - eftersom författaren talade om de två vägarna.

Psalm 1:6: Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

Jeremia 21:8: Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden.

Ordspråksboken 4:18-19: De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd. Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de märker inte det som vållar deras fall.

Det här är också lite intressant:

Det finns ett ganska spännade kristet nätverk som kallar sig Kristen Underjord. Dom förkunnar ett mycket radikalt lärjungeskap, genom det praktiska och andliga arbetet. Det jag tycker är intressant med dom är att dom verkar vara ganska öppna. Det är svårt att placera dom i något fack.

Saken är den att dom verkligen har tagit till sig Didache, och har dessutom gett ut sin egen översättning. Om du vill ta del av deras tolkningar av texten rekommenderar jag översättarnas hemsida:

http://didache.se/

Tack suroyo för inlägget! Och tack för bibelställena, dem kände jag inte riktigt till.

Jag fann även ett klipp som handlar om didache, klippet heter Why study...the didache.

http://www.youtube.com/watch?v=Gx0Seur1nts

Tack Tubbo!

ska kolla in sidan! Vad tror du Tubbo? Kan Didache vara de tolv apostlarnas lära?

"Didache (uttalas didaké) är ett tidigt kristet verk författat på grekiska, även kallat ”De tolv apostlarnas lära”. Skriften sammanställdes omkring år 100 och man vet att den åtnjöt högt anseende, särskilt i Syrien och Egypten, under 100- och 200-talet. Den finns omnämnd och citerad av tidiga kristna som Clemens av Alexandria, Origenes, Eusebius och Athanasius.

Det exakta innehållet i Didache förblev emellertid okänt fram till år 1873 när Philotheos Bryennios, grekiskortodox metropolit av Nikomedia, hittade ett antal kopior av flera tidiga kristna dokument - däribland Didache - som bevarats i ett kloster i Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Denna handskrift är utförd år 1056, men jämförelser med tidigare citat ur verket liksom med funna fragment av texten på koptiska och etiopiska daterade till 300-talet har bekräftat överensstämmelsen med den ursprungliga skriften."

http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/didache.htm

Det är väldigt mycket i Didache som stämmer med Mormonkyrkan och hur det är där.

Ta detta med att ge förstlingen av allt man har till profeterna. Vi ger tionde.

Att hjälpa de nödlidande, men först se efter om de verkligen behöver hjälp och inte bara utnyttjar Kristus för egen vinning. Den som får hjälp ska göra en motprestation.

Bryter bröd och håller tacksägelse på Herrens egen dag, dvs söndagen.

Det står ingenting om att dopet kan ske på små bebisar eller barn, för både den som ska bli döpt och den som döper ska fasta i en eller två dagar. Bebisar och små barn kan inte fasta.

Har profeter, apostlar, församlingsföreståndare, diakoner, lärare.

Har inte detta med kringresande talare som kan komma till kyrkan och predika och få pengar för detta. Om de vill få lön så är de falska enligt Didache. De resande profeterna och apostlarna kan stanna en dag eller max två, inte tre. De ska inte få pengar, bara bröd när de kommer fram till sitt natthärbärge.

Man ska titta på hur en profet eller apostel lever, det är på det sättet som man prövar dem. Det handlar inte om huruvida en viss teologisk tolkning är rätt och andra fel. Det handlar om hur man är och beter sig, hur man uppträder.

I kap 11:7-8 står det: "Ni skall inte pröva eller granska någon profet som talar i anden; ty varje synd skall bli förlåten, men denna synd skall inte bli förlåten. Men alla som talar i ande är inte profeter, utan endast den som lever efter Herrens ord. Alltså skall den falske profeten och den sanne profeten kännas igen på sitt uppträdande."

Så om de lever enligt vad som skrivs i Didache, dvs det som man kan läsa om i kapitel 1-10, de är sanna. Det är en synd att pröva eller granska en profet som talar i anden, och att denna synd är oförlåtlig. Profeter som råkar tolka någonting teologiskt fel, men lär ut hur man ska leva ett fromt kristet liv, denne profet blir förlåten. Den som granskar eller prövar den profeten har begått en oförlåtlig synd.

I Mormonkyrkan räknas första presidentskapet (president Thomas S. Monson och hans två rådgivare) och de tolv apostlarna som profeter. De har inte själva valt detta, utan det är Mormonkyrkan som har utsett dem till detta, och de har inbjudits till denna uppgift. De är inte kommenderade eller har blivit tillsagda att vara det. De är inbjudna till det, och de har tackat ja till detta. De har inte utsett sig själva till detta på något sätt. Mormonkyrkan har med andra ord 15 profeter.

Kyrkan har alltid lärt ut barndop. Det är egentligen inte vi som behöver motivera vår position eftersom detta var normen i den Apostoliska tidsåldern men ett par exempel utanför Bibeln (som också har barndop):

Hippolytus skrev "Den Apostoliska Traditionen" tidig 200-tal och det var en kompilation av äldre material:


Polykarpos (69-155), Aposteln Johannes lärjunge, sade vid sin martyrdöd:


Men för oss handlar det inte om att överanalysera och dra fram ett eller ett par dokument utan att undersöka hela omfattningen av Helig Tradition som har lärts och gått i arv till nutiden.