Javanoshörningen utrotad

Betyder "kan" per automatik att man måste?

Frågan är retorisk. Svaret är nämligen det rakt motsatta. Trots att man kan erbjuda en bättre möjlighet, eller rent av den enda möjligheten till överlevnad är det många gånger inte tillåtet att agera. Evolution är inte bara nya arters skapande, utan även befintliga arters försvinnande. Att påverka kan innebära svåra omställningar för naturen, men även erbjuda fantastiska nya möjligheter. Det är orsaken till varför man lägger stora resurser på utredningar innan man gör något åt "hotade" djurarter.

Många gånger fler arter har dött ut än vad som är vid liv i dag, vi finns i dag bara tack vara att många av dem dött ut. Så att ytterligare en art dör ut är inte per automatik ett problem. Vårt kollektiva samvete säger att noshörningarna ska skyddas, men det finns mycket lite om varför. Vilka reglerande funktioner har de i naturen som ingen annan fyller i dagsläget, och vilka djur kommer erbjudas nya nischer när noshörningen inte längre tar upp utrymmet?

Vill man oroa sig är det ett större problem att vi urskillningslöst håvar upp livet ur haven, eller ännu värre, bedriver ett icke hållbart odlingsförfarande av fisk i nätkorgar som dödar havet runt omkring dem. Det påverkar inte bara djurarters överlevnad, utan hela havs på sikt, hav, som står för stora delar av det som hamnar på tallriken, om kanske inte i vårt land, så många andra. (Vi har rätt god tillgång på fläsk och nötkött, vilket är relativt ickedestruktiv djurhållning... Det kan rent av finnas vilda djur i nötkreaturs hagar...)
Varför skulle det vara mer trist för noshörningen att den blir utrotad, än den sibiriska tigern? Och för att kanske ännu tydligare visa vad jag menar, det är synd om noshörningen, men oxstyng är en insekt som man trott varit utrotad i Sverige, under drygt 60-80 år. Den dök upp igen i Maj, förra året. Och genast tillsatte man en utredning för att se var de kom ifrån, och hur man skulle göra för att bli av med dem...
B!