Överraskande nog tycks invånarna i Midgård, i Tolkiens världsbygge, ha ett begrepp om schack. Efter Gandalfs och Pippins första möte med Denethor efter ankomsten till Minas Tirith använder Gandalf schack som bildspråk för att uttrycka sina känslor inför det stundande angreppet från Mordor, från de Saurons arméer som står för dörren:
Citat:
"– Nåja, ingen grund att grubbla över vad morgondagen kan föra i sin sköld. En sak är emellertid säker– att i morgon blir det värre än i dag och så blir det för många dagar framåt. Och det finns inte mer jag kan göra för att råda bot på den saken. Schackbordet är uppställt och pjäserna rör sig. En pjäs jag särskilt längtar efter att se är Faramir, nu Denethors arvinge och tronföljare. Jag tror inte att han befinner sig i staden men jag har inte haft tid att få in underrättelser Jag måste ge mig av nu, Pippin. Jag måste till herrarnas rådslag och få veta vad som står att få veta där. Men det är Fienden som har draget, och han samlar sig som bäst för den avgörande stöten. Och brädets bönder kommer troligen att få uppleva lika mycket som de andra pjäserna, glöm inte det, Peregrin Paladins son, soldat av Gondor. Vässa din klinga!" (Tolkien, Sagan om konungens återkomst, övers. Ohlmarks).
Man börjar undra hur duktiga Gandalf och de andra var i schack! Jag läser om böckerna om Härskarringen för tillfället och stötte på det här igår. Blev minst sagt förvånad.
