Flygande tefat i svensk sjö

Fel av mig, jag kollade inte upp RP tillräckligt noga. Tråd öppnad igen.
Sorry!
/mod

1990-1991 hade UFO-Aktuellt en artikelserie om USO. Något cold case i dessa artikelcitat kanske förtjänar att tas på allvar igen. De välfrekventerade sjöarna Bullaren och Rosvalen, är det fortfarande igång där eller blev det lugnt efteråt?

"I sjön Bullaren, Bohuslän, har lokalbefolkningen rapporterat en silverfärgad skiva med en glaskupol som vid flera tillfällen kommit upp ur och dykt ner i vattet."

"USO, över 15 m långt, som vid upprepade tillfällen setts i sjön Rosvalen, röda och gröna ljus observerades på detta föremål, som även detta for både i och ur det våta elementet."

"Den 30 april 1976, mellan 17.15 - 17.30 bevittnade 3 personer ett 9 m långt mörkgrått föremål plöja över sjön Siljan, lämnande efter sig en kanal i den 20 cm tjocka isen. Kanalen var 3,5 m bred och sträckte sig över sjön i över 800 m. När USO:t skar genom isen i ca 95 km/h kastades vatten och isblock upp i kaskader på ömse sidor om föremålet."

Artikelserien har också ett synnerligen intressant påstående om bitar från en gammal spökraket bestående av okända grundämnen. Men hur gick det sen, lyckades någon återskapa dessa grundämnen och fick nobelpriset för det eller blev det bortkollrat ur den giltiga verkligheten så som konspiratoriker brukar föreställa sig att sådana saker blir?

"Spökraketerna kunde ses på radar när de gjorde plötsliga kursändringar, men de sågs mycket sällan krascha, när de väl kraschade, skedde det alltid i sjöar, man fann aldrig några vrakdelar, trots intensivt letande. Även om inga kraschade raketer någonsin återfanns så fann en observatör föremål han sett falla ned från en raket. Han överlämnade dessa till den svenska generalstaben vilka i sin tur skickade dem till Royal Aircraft Establishment i Farnborough för analys. Med stor upphetsning lät vetenskapsmännen höra att proverna innehöll över 98 % okända grundämnen."

De två första sjöarna kan vara lite svåra att hitta på kartor. Bullaren är det avlånga nordsydsträckta sjösystem som har Naverstad ungefär mittpå, ibland kallad Bullaresjön och men N eller S före. Rosvalen (Råsvalen) ligger norr om Lindesberg. Siljan är den vanliga i Dalarna.

Angående forteana vid Bullaren så finns denna spännande historia som osökt inbjuder till spekulationer om det kan finnas några likheter mellan fordom dagars flygödla med huvud och senare tiders skiva med glaskupol.

"Vid sjön Bullaren i Bohuslän levde det för några hundra år sedan en jättelik ödla. Den kunde ses ibland, när den drack vatten ur sjön. På Tjörn fanns det en flygande ödla som höll till i en grotta ute mot havsbandet i väster. Det skulle kunna vara samma djur, dessa drakar med sitt stora vingspann kunde segelflyga över hela oceaner om de ville."

http://bibeltemplet.net/bibelsamtal/...tronsvetenskap
Drag ned halva sidan till post "Nr 358" för gamla Bullarenhistorien.

Siljankraschen finns det en längre och utförligare artikel om i UFO-Information (1976) som kan postas här senare om det dyker upp någon seriös som har lust att rota djupare i fallet (och sjön).

Här har vi en liten varningsflagga för orimlighet. En farkost från en främmande värld kan säkerligen bestå av ämnen, molekyler, legeringar som vi aldrig har sett förut. Grundämnena är dock desamma i hela det observerbara universum. Vi har på jorden tillgång till samtliga naturliga grundämnen från väte till uran, det finns inte längre några luckor i det möjligas register.

Vi har utöver dessa själva skapat tyngre kärnor än vad som är naturligt förekommande men dessa faller snabbt sönder och går inte att bygga något av som ska hålla många sekunder.

Att det inte finns andra i ett annat solsystem vet vi både utifrån vad vi kan observera om på jorden och genom radioastronomi som avslöjar sammansättningen hos t ex avlägsna stjärnor.

Rekommenderad läsning: Grundämnenas historia

Vad är/var UFO-Aktuellt för en tidning? Sedan verkar de flesta av de återgivna anekdoterna ha mycket lite med krascherna 1943-46 att göra.


Sverige fick sin första spaningsradar 1945, den synnerligen primitiva ER3B (brittiska AMES Type 6 Mk III) med en mycket begränsad räckvidd (teoretiskt max 80km, betydligt mindre i praktiken, 85 kilowatt):
http://www.vmarsmanuals.co.uk/archiv...093C_Vol_1.pdf

En hög av dessa enheter grupperades med tiden ut över landet. Britterna ville inte sälja oss något bättre än dessa pyttestationer och det var allt vi hade under dessa år. Det var oerhört krångligt att plotta ut kurs hos registrerade ekon med denna utrustning (man fick rita ut den för hand baserat på erhållen avståndsdata) så det blev synnerligen svårt att få någon som helst precision i det hela. Merparten av de "mystiska" ekona man med någon säkerhet kunde plotta banor för rörde sig om objekt som var och vände i svenskt luftrum över Östersjön.

Mina personliga misstankar är att dessa främst var sovjetiska signalspaningsförsök med bas i Baltikum (något som även Sverige själva utförde mot Sovjet och som bland annat resulterade i den omtalade Catalinaaffären 1952). Liksom övriga incidenter under dessa år verkar ha rört sig om en stor mängd helt olika saker som enbart klumpats ihop pga. pågående hysteri verkar detta ha mycket lite att göra med kraschrapporter osv. Jämför med senare års ubåtshysteri, som förutom det högst verkliga fallet S-363/U-237 och ett fåtal andra misstänkta incidenter blivit nedsållat av saker som bäst beskrivs med ett ord - paranoia. Så sent som för något år sedan var det dags igen. Den gången var det en flytbrygga...


Det låter onekligen som en twist på kraschen i Knivingaryd i den 13 Juni 1944. Runt klockan 15:15 den dagen small det på den sömniga småländska landsbygden norr om Kalmar. Man lade kort efter kraschen beslag på ett stort antal fragment från farkosten (runt två hela ton skrot), även allmänheten i bygden hjälpte till med att samla vrakdelar som de ombads lägga utanför sina ytterdörrar så att myndigheterna senare kunde hämta in dem. Gott om fragment lär än idag finnas kvar hos folk.

En förr hemligstämplad rapport från Kungliga Flygförvaltningen den 22 Juli samma år detaljerar fyndet som en raket ("lufttorped") av tyskt ursprung, konstruerad av "stål och lättmetallplåt". De enda frågeteckena i rapporterna rör raketens modell, dess tilltänkta stridsspets där man spekulerade hej vilt om okända sprängämnen samt de intressanta radioenheter som var installerade och som sedermera kom att skickas till Storbritannien för att undersökas på Farnborough.

I tyska arkiv finns det en uppskjutning som stämmer väl överens med ovanstående, en försöksmaskin i A-4/V-2-familjen vid namn V-089 (serienummer 4089) uppskjuten över Östersjön från Peenemündes Prüfstand VII klockan tre samma dag, dvs. ungefär en kvart innan kraschen. Kungl. Flygförvaltningen gjorde själva den bedömningen tämligen omgående och nämnde Peenemünde direkt, men man var vid tidpunkten inte helt på det klara vad gällde omfattningen av tyskarnas raketförsök. V-1 var man bekant med (sedan flera nedslag i Sverige) och A-4/V-2 hade man hört talas om men man trodde att denna var en vidareutveckling av V-1 (dvs. i mångt och mycket ett flygplan) snarare än något helt nytt som en fullfjädrad ballistisk raket.

Med tiden klarnade det, bland annat för att man lyckades lägga beslag på gott om hemlig tysk information (detta är något som återkommer flera gånger för övrigt, ta exempelvis utvecklingen av fpl 29 och faktumet att SAABs ingenjörer hade tillgång till detaljer om Kurt Tanks arbete).

När britterna lagt beslag på den erhållna radioutrustningen så började brittisk signalspaning mot Peenemünde med bas i Sverige ta fart på allvar. Man misstänkte att syftet med försöksmaskin V-089 var att prova ut nya kommandosystem (radiostyrd CLOS), exempelvis för framtida luftvärnsrobotar som projekt Wasserfall Ferngelenkte Flakrakete och att registrera signalerna som användes var av högsta vikt. Innan dess så lärde man sig att störa ut exempelvis tyska sjömålsrobotar (som Hs-293 som jag nämnde tidigare i den här tråden) och luftburen radar (som Lichtenstein, Neptun osv). Den elektroniska krigföringen var nu en verklighet.

"Nya grundämnen" låter precis som skunkjobb påpekat som något senare påhitt av någon som velat sätta spin på storyn men som inte kunde komma på något bättre. Hur pass trovärdiga var de redaktörer/skribenter som arbetade med nämnda tidning? Kalla mig fördomsfull men jag får tydliga En Ding Ding Värld-vibbar när man börjar återge sensationell information utan referenser, hänvisa till diverse anekdoter från lokalbefolkningen om allt från tefat till sjöodjur och så vidare. Känns dock väldigt 80-90-tal måste jag säga, den gula journalismens gyllene år var därikring. Sedan flyttade det över till Internet...


Ja, ordvalet är väldigt konstigt och att det dessutom avrundas med lite livsfilosofi får det hela att framstå som synnerligen misstänkt. Signum för dylika papper är annars vaga och torra formuleringar.

Även kallad Bäckebobomben efter den något större orten Bäckebo. Deras hembygdsförening rotade fram lite delar av raketen för några år sedan och skriver om det på sin hemsida: http://www.rmh.nu/backebo/hembygd/ Kratern ska fortfarande gå att se.

Det fanns en utställning om detta på Kulturmacken i Bäckebo som jag tänkte åka till men sedan glömde jag bort det och nu ser jag att de har lagt ner så det sket sig. Hembygdsgården har nog tagit över samlingen då.

Oerhörda kunskaper hos moderator ceph. Ja det ser onekligen suspekt ut att det var Farnborough i båda fallen; spökrakethistorien och skrotplockningen. Spökrakethistorien kan ha gått omvägen via utlandet för artikeln är skriven av en som kallar det översättning. I andra delen (1991) står ingen källa men är det samma underlag som i första delen (1990) kan det vara "Twenty-Twenty vision 1989 / George Wild, The USO Phenomenon".

Vad UFO-Aktuellt är/var för tidskrift, den frågan kanske var på skoj eller så har dess marknadsföring verkligen lämnat mycket därhän att önska, men kortfattat är historien att i begynnelsen var ordet ... (här utelämnas massor om gasmoln och dinosaurier mm) ... sen kom Bibeln, sen kom UFO-Information, sen kom UFO-Aktuellt. Då första året (1980) med endast tre nummer, efter att föregångarens grundare bröt upp från Riksorganisationen UFO-Sverige men behöll sin tidning UFO-Information. Så här ter sig UFO-Aktuellt i nutid:
http://www.ufo.se/butiken/product_in...products_id=30
Att det nedanför står "Denna produkt inkom i vårt sortiment den 04 februari 2007" behöver inte betyda annat än att webmaster missat att uppdatera just den raden ihop med resten (förhoppningsvis).

Siljankraschen är verkligen högintressant som en sentida uppföljare till spökraketvågen. En nyss framgrävd UFO-Information ur förrådet med den första stora artikeln från 1976 om det fallet visar på en kartskiss att banan var krökt som en banan (alltså bánan som banán) så antingen måste den ha böjt av under åket pga assymetrisk front eller så var den styrd under färden. Lägger upp den så snart jag fått ordning på digitaliseringen av artikeln (om ingen moderator avslår erbjudandet innan dess).

Halv-OT, få se om det blir något "Östersjö-USO" på Rapport nu 19:30...

Krångel med digitaliseringen, massor av tangentskrivning nödvändig, dessutom fanns det en rad på innerpärmen som påpekar denna tidnings hårdare copyrightpolicy där det står "... endast efter tillstånd av ansv. utgivare." så det får bli ett summariskt sammandrag av de viktigaste detaljerna här.

Föremålet sågs av två personer i en norrgående bil på väg 70 mot Rättvik vid fri sikt ut över Siljan från en position strax före hotell Gärdebygården och av en person i en bil på väg 80 ut mot väg 70 vid Söderås. Föremålet självt rörde sig i isen från söder i en båge mot nordost och accelererade under åkets gång till högre fart innan det försvann ned inom 1 km på 20 sekunder (i artikeln bedömer en observatör farten till 90-100 km/h men stämmer sträcka och tid, måste genomsnittsfarten varit nästan det dubbla och ännu mer mot slutet).

Mycket spetsig för, stod på högkant vid acceleration, kolsvart färg och ingen överbyggnad, även spetsig baktill, längd 10 m, hög som en "femmetersbåt", bedömt avstånd 5 km, redan börjat köra upp ränna vid första iakttagelse, körde genom vatten och is i studsande rörelse med stora isblock virvlande genbom luften, glidande neddykning i slutet med explosionsliknande stänk. Isens tjocklek 20 cm, brandkårens båt orkade inte forcera fram till föremålets uppslitna isränna. Brandförman omöjligförklarar rännans tillkomst av båt i hög fart och börjar skämta bort det med fågelflock.

Så långt artikelsammandraget. Att föremålet accelererats och inte retarderats under åket, tyder på egen drivkraft och inte rester av rörelseenergi från flack infallsvinkel eller avfyrning från jättehaubits utom synhåll. Att det sågs i isen med en bit påbörjad ränna efter sig, tyder på att det kan ha kommit såväl uppifrån som nedifrån innan det satte igång med isbrytet.

Nu skulle man kunna göra en serie beräkningar på olika förutsättningar om vikt och form, fören rundkonisk eller huggbileformad, olika spetsvinklar, olika lutningsvinklar, olika sätt att träffa isen vid framfarten, olika hastighet vid olika lägen och annat. Allt detta i relation till egenskaperna hos 20 cm is som under rådande omständigheter ska spräckas i ränna på det sätt som skett och få fram hur många "hästkrafter" varje olik beräkningsmodell skulle ge föremålet. Hoppas mattesnillena från grannforumet tittar in här och levererar några lösningar.

I verkligheten kan det ligga till så att sjöar har en egen "intelligens" eller "livsmedvetande" som ligger i osynlig materia som åtföljer vattnets ansamling. Genomströmmande nytt vatten får automatiskt samma "medvetande" som sjöns huvudsakliga "intelligens" när det kommer inom sjöns form. När sjön av någon anledning "tycker" att det behövs en ränna på ett visst ställe, samordnar den osynliga "medvetandematerian" så att vattnets atomer oskiljaktigt hänger med och bildar en hårdkomprimerad struktur som kan bli tät som fast metall (svart eller mörkgrå) och anta formen av en plogbåt, skiva eller sjöodjur och utför den rörelse som krävs för att fullfölja sjöns "vilja". Därefter sjunker den ned och upplöses åter till vatten. På liknande sätt kanske en del av sjöns "medvetande" antar formen av spökraket och åker omkring på besök till andra sjöar eller så kan spökraketerna vara en materialiserad form av behövliga ämnen som sjön ska "injiceras" med, styrt av en större "planetintelligens" eller så kallade "naturväsen". Denna funktion kan vara lite klumpig och orsaka vattenstänk och bottenkratrar innan formen upplöses, därför hittas inga riktiga rester av sjunkna spökraketer.

Det var den smartaste förklaring jag kunde komma på. Finns det smartare?

Säkerligen gör det det, säkerligen.

Det här är en intressant kvällsläsning för den som inte sett den tidigare.
För övrigt är hela www.signalspaning.se full av spännande och minst sagt välunderbyggda godsaker.

http://www.signalspaning.se/spokraketerna1946.pdf

De skulle dyka i sjön i helgen, de har fått 2 utslag på något mätinstrument. Så nu vet de var de ska dyka.

Tack ska jag läsa