Real IRA

Det är skillnad på kamp för rättvisa/nationell frihet och en kamp för att bibehålla odemokratiskt förtryck/imperialistisk överhöghet, så det gamla "lika goda kålsupare"argumentet biter inte riktigt.

Alla republicans är/var inte katoliker.

Några exempel
Ronnie Bunting - INLA
Billy Smith - IRA
Rex Thompson - IRA
Charles Stewart Parnell - Irish Parlimentary Party
Theobald Wolfe Tone- United Irishmen ( en av grundarna) klassas av många som grundaren av Irish republicanism

Jag kan eventuellt halla med om att IRA hade viss grund for sina metoder pa 70-talet nar katoliker utsattes for fortryck av en unionistisk majoritet men i nulaget finns inga som helst ursakter for nagra valdsdad fran nagon fraktion. Katoliker har samma grundlaggande rattigheter och mojligheter som protestanter och bada sidors politiska inflytande ar garanterade i Stormont.

Dartill bor naturligtvis ocksa tillaggas att stodet for paramilitara grupperingar ar mycket lagt nufortiden. De har ingen trovardighet alls nar de pastar sig skydda sina communities.

Det primära och helt överskuggande målet med PIRAs kampanj, ett enat socialistiskt Irland är fortfarande inte ett faktum så att kampen går vidare är uppenbart. Valet av metoder är en annan fråga och en mycket koplex sådan. Det vore förmätet av mig att sitta i trygga Sverige och döma de som väljer sin väg framåt baserat på den historiska sanningen att varken engelsmännen eller unionisterna backar en milimeter om man inte sätter en pike/mynningsladdare/Armalite bakom kraven.

Frågan om stöd är en separat fråga, stödet för den väpnade republikanska rörelsen har varit varierande under historien och lär variera även i framtiden.

Fast målet är irrelevant, speciellt eftersom det inte är uppfyllt och PIRA har löst upp sig utan att målet är uppfylt. Det som är intressant är vad som fick konflikten att bryta ut och det var att den katolska minoriteten blev behandlad som andra klassens medborgare av unionister, det blir de förvisso idag också men inte ALLS i samma utsträckning. Att påstå att de blir det i samma utsträckning är ett hån mot de som blev mördade och förföljda på 70-80-90 talet.
Menar du det? Självklart. Frågan är väl hur stort stödet har varierat.

En halv miljon människor följde Bobby Sands till sin sista vila, cirka fem personer kommer att titta på när Michael McKevitt begravs. Majoriteten av den katolska befolkningen är emot en väpnad konflikt och majoriteten av den protestantiska befolkningen är emot en väpnad konflikt. Det är inte för att de är rädda för repressalier från den brittiska regeringen utan för att de är rädda för att få en konflikt.

Du har delvis rätt, dvs om du definerar konflikten brett och inte bara som den väpnade konflikten. Det väpnade motståndet tog sin början som en defensiv mot det sekteristiska våld som unionisterna drog till med i syfte att stoppa den irländska medborgarrättsrörelsen.

RIRA menar att de bär viddare det PIRA stod för, så frågan om upplösning är inte helt klar.

Vem har påstått att förtrycket är det samma i dag som på 60-90-talet? Förtryckets karaktär har förändrats men grunden är densamma.

Dessutom är det nog en del som skulle säga att det är ett hån mot de döda att kapitulera utan att ha uppnåt de mål för vilka de döda dog.


Stödet för den militanta republikanska saken och aktalet aktiva militanta republikaner har varierat stort, utan att veta (för det kan ingen) så skull jag säga att stödet/antalet aktiva var långt mycket mindre efter ex.v. gränskampanjen än vad det är i dag. Då jag saknar siarförmågor har jag ingen aning om hur stort stödet kommer vara om ett år eller om tio år.

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag inte på något sätt är säker på att RIRA gör rätt och jag stöder varken dem eller någon annan specifik gruppering men de aktuella frågorna tål att problematiseras.

Japp, där håller vi med varandra.
Mjo, fast Provisoriska IRA var en centralstyrd organisation och därför är det inte särskilt kontroversiellt att säga att den är upplöst eftersom den blev upplöst av ledningen.
Jag förstår dig inte. Är förtrycket lika idag som det var för tjugo år sen eller är det mindre?
Där är väl den egentliga frågan som jag tycker det är värt att diskutera eftersom jag kan hålla med er lite, men samtidigt inte. Det är där vi kan problematisera och diskutera. Dels så anser jag att man får fråga sig själv om ens lojalitet ligger i välbefinnandet av det irländska folket eller hos sina döda martyrer. Dels så anser jag, skulle de ha ifrågasatt beslutet att ingå i Goodfriday agreement? 81 fanns det här avtalet på kartan lika lite hos unionisterna som hos republikanerna, det var inte något man fick genom att protestera lite utan man fick möjligheten till avtal genom väpnad kamp. Sen så har jag för mig att man frågade runt, har ingen källa så du får väl helt enkelt lita på mig, bland de hungerstrejkande som överlevde då strejken avbröts eller då deras familjer drog dem ut, om vad de tyckte om dagens SF och då var det enbart en som ansåg att SF hade svikit saken.

Det må vara fler som aktivt sympatiserar med RIRA än med IRA under gränskampanjen, fast jag tror att bland republikaner är mer emot RIRA än vad som var emot IRA.
Vissa frågor tåls att problematiseras kring, typ det som jag har skrivit några stycken ovan.

RIRA kommer aldrig komma till ett enigt Irland, om det föregågna IRA inte kunde det hur ska Real IRA göra det då?

Undrar om någon har någon mer information om the "Fenians" som var några av de första som slogs för ett fritt Irland från bla England. Min irländska släkt härstammar från Portumna, Galway och jag har en släkting, Jack O'Connor (farmors morbrors far, tror jag det blir) som var tvungen att fly den brittiska regeringen till USA för att han var involverad med the Fenians. Jag vet att han fortsatte att stödja kampen från USA då jag har fått tillgång till brev i frågan.

Alltså Fenians var ju från början "Fenian Brotherhood" som var baserat i USA, det var en sorts stödorganisation till det irlandsbaserade Irish Republican Brotherhood som förde väpnad kamp på Irland. Fenians blev sedan ett samlingsuttryck för alla med irländskt republikanska värderingar. Troligen slogs din släkting först för IRB och organiserade sig sedan med FB när han flydde över till USA. Du ska vara stolt över din släkting.

Min farmorsmor (från Portumna) träffade min farmorsfar (från Jönåker) i New York någon gång under 1910-talet och senare flyttade de till Sverige. Gammelmormor som jag kallade henne, var en sjuhelvetes krutkärring och levde tills hon var 97. Det gick inte en dag som hon inte ögnade genom dagstidningarna efter attentat i England eller Nordirland som IRA utfört. Hittade hon något bjöds det på tårta på äldreboendet. Samma sak om England torskade i fotboll. Det var inte något sjukt förakt, det var genuint hat för vad släkten fått genomleva under århundraden (har jag senare fått höra).

Någon som kan tipsa om lite filmer med IRA? dokumentärer välkomnas också. Tack