Hur knäcker man lumparkillarna?

Kära flashback,

okej för att avvärja framtida spekulationer och anklagelser kan jag komma med de förnedrande bakgrundsfakta med en gång:

Bra, då har vi det överstökat. Nu till diskussionsfrågan:

Hur knäcker man lumparkillar?
Några lumparkillar (i detta sammanhang betyder det "killar som gjort lumpen", inte nödvändigtvis samtidigt eller på samma ställe) samlas på samma plats, och lumpen kommer upp som samtalsämne. Det sker på vardagar, det händer i skolan. Det händer OFTA på fester där man inte känner varandra lika bra. Och så händer det: vips är man utanför gemenskapen, jag får sitta och hålla käft och svälja min skam och låtsas (så länge jag bara uttrycker medhåll och enbart fyller på med generalla kunskaper upptäcks jag inte). Och det blir en sån sammanhållen grabbig stämning. Jag h a t a r det.
Så hur knäcker jag dem?
Vad ställer man för frågor för att sabba stämningen (på ett sätt som inte gör det uppenbart att jag bara är bitter och avundsjuk och vill sabba stämningen)?
Vilka ämnen/minnen tar man upp som får dem att tänka "Hm lumpen sög nog när jag tänker efter"?
Hur framställer jag mig själv/påstår jag att jag gjorde istället för att få dem att känna att de slösade bort sin tid? (utan att jag verkar självgod/skrytsam helst)

Alla haters har mina sympatier, jag vet att jag är en ynklig gnällig fitta som borde glömt det här. Jag vet att många i hemlighet tyckte att lumpen var tråkigt som satan. Jag vet att lumpen inte var så hejsan och egentligen missade jag inget som var värt ett år av mitt liv. Det är inte det som är grejen. Tråden är till för att diskutera hur man knäcker lumparpojkar, hur man sabbar den där "lumpargänget"-stämningen utan att det märks att det var avsiktligt. Hur man ger soldatimagen en verbal pungsmocka helt enkelt.

Så blåst du e. Varför inte bara höra på alla deras balla historier? Ja har aldrig gjort lumpen, dock har min kusin gjort de och varje gång han berättar sina lumpar historier dör ja av skratt varje gång!

Förstår vad du menar då jag själv känt samma sak (förmodligen inte lika starkt) vid flertal tillfällen. Brukar bara snacka med annat folk som inte heller har gjort lumpen. Har blivit tvärtom ibland när man suttit på nån fest och de kanske bara är en kille som har gjort lumpen och han säger nåt som "Jaa men i lumpen var vi tvungen att kliva upp klockan 5 och springa 2 mil". Då började alla driva med han. Med glimten i ögat förstås men ändå kul

Tråkigt för dig att du aldrig fick göra det.
Hur gammal är du? Kanske inte är för sent än och du kan göra GMU, vilket inte är samma sak men alltid något.

Du behöver inte knäcka dem. Var glad att dem har något gemensamt. Du har säkert något annat gemensamt med dem som inte har med värnplikten att göra som du kan prata om.

I hemlighet vet jag väl inte, lumpen var faktiskt rätt jävla astrist och jobbig och det är jag ganska öppen med. Det som gjorde stunderna roliga var alla kompisar, vissa övningar var väl lite halvskoj också.
Mina bra minnen från lumpen har nästan ingenting med den militära verksamheten att göra, alla dåliga minnen har det däremot.

Kruxet är att alla förskönar minnet av det som fan i efterhand, jag (och alla andra) längtade efter muck i princip varenda dag i 11 månader, fast såhär flera år senare så har man glömt alla dom här stunderna som gjorde att man hatade det så jävla mycket och man vill gärna som fan gå tillbaka till en dag i lumpen om det vore möjligt. Hade det varit möjligt hade man lik förbannat suttit där i Boden en snödriva, ätit en knastrig grönpåse med ont i hela kroppen och längtat hem, det är jag ganska övertygad om.

Vad du kan knäcka dom med? Ptja, jag tror fan inte någon tyckte lumpen var så rolig som det låter i efterhand när man väl var där, så var fallet där jag lumpade iallafall. Folk ville ha gjort lumpen, men ingen tyckte väl om det sådär värst mycket att vara, där men man gjorde det bästa av situationen.
Som sagt, folk förskönar minnet av det. SÅ kul var det inte.

alla som gör lumpen blir alltid astöntiga och "grabbiga", ska sitta när dom fått lite sprit i sig och prata om hur bra dom kan slåss och att dom kan "DÖDA NÅN MED HÄNDERNA OM DOM VILL" och vilka vapen dom skjutit med, gärna ta upp en lumparkompis och visa krav maga grepp eller säga saker som "SVEP GLASET VERKSTÄLL!" till varandra för att sedan däcka en timme innan taxin går till nattklubben för att dom inte tål sprit längre.

Vad är det som är så kul/häftigt med lumpen? att måsta lyda nån gubbe med "piffig" titel och suga av honom i hans tankar?

Se sanningen i vitögat, dom som har gått lumpen har gått miste om 1års arbetslivserfarenhet...
Tyck synd om dom...Dom lever på sina "historier", men det dom inte berättar för andra är vad som hände i tex duschen..

Sluta vara depp, du hade det mycket bättre än dom som gick lumpen

Det framgår inte hur gammal du är, men eftersom det under de senaste åren varit en liten minoritet av alla mönstringsbara som faktiskt gjort sin värnplikt och med tanke på att det numera i det nya yrkesförsvaret är än färre som gör GMU, så borde det där väl vara ett avtagande problem?

Jag gjorde värnplikten 1993 då fortfarande en majoritet av alla män i 18-årsåldern ryckte in, alla mina närmaste vänner gjorde lumpen och visst snackade man jävligt mycket lumpen ett tag efteråt, men nu när det gått så pass lång tid så inte fan sitter man och orerar lumpenhistorier till höger och vänster på fester, du kanske ska leta upp nya vänner som kan prata om annat än bara romantiska lumpenminnen?

Är det enkönade sammankomster du tänker på?

Om inte kan du passa på att "sno" brudarna under tiden genom att prata om något roligt. Lumpensnack är som regel väldigt ounderhållande att lyssna till då man inte kan relatera till det.

Jaha ok för mig va lumpen något jag först ville göra och helst nu i efterhand ha avslutat ordentligt. Var dock en spoling på den tiden (2004) så blev hemskickad 3 månader tidigare pga ordervägran och olydnad. Ville bara säga det som ett litet bevis på mitt svar.

Till ämnet så tycker jag du om de inte är stridspittar förvåna dig över deras engagemang för det militära nu när de ändå inte längre pysslar med det. Finns det viktigare saker att prata om än när man stog givakt i 30 minus i tre timmar, marscha 3 mil med stridsutrustning, sladda med befälsbilarna, låg tre dagar på samma ställe och bajsa i påse, bada isvak eller baskerprov utan mat och sömn.

Det ända de vill är att vara värst. De är kanske osäkra i grupp. De kanske måste hävda sig för att vara nån.

En sak har alla gemensamt med lumparlivet och det är att det sög om du inte är en stridis. Ovissheten var nog värst att inte veta om man skulle få sova varmt eller frysa till is ett äckligt tält till exempel. Underordna sig människor man hata. Smörja AK5 tillförbannelse. Du fattar nu va?

Dock så finns det även goda sidor så som sammanhållningen och alla roliga tillfällen som uppstod.
Jag skulle iaf förvåna mig över sånt om jag vart störd på jargongen.

Lindrose

Brukar du berätta om vad du gör i duschen? Man duschar, är det intressant att snacka om det?

Aja, du kan ju alltid prova att få dom emot varandra, få igång en kukmätartävling som spårar ut så det blir kass stämning. Om någon har gått som skyddsvakt eller dylikt kan du ju klanka ner på det och säga att det är lökigt, då kommer det säkert någon från amfibie och håller med.

Lumpen är ett intensivt år av en liv. Man får göra massa saken man aldrig skulle göra annars. Minnena blir bättre med tiden. Upplevelserna där är svårslagna om man kommer in på det samtalsämnet. Du får nog försöka leda bort samtalet mot ngt annat om du inte orkar höra historierna.