Nya forskningsrön tyder på att Hitlers och nazisternas judehat importerades utifrån.

Nya forskningsrön pekar på att nationalsocialisternas judehat var någonting som Hitler och hans anhängare inte hade från början, utan att det importerades utifrån – nämligen från ryska ”vita” emigranter. Själva idén till ”den slutgiltiga lösningens”utformning kan till och med ha kommit från detta håll.Den tyska forskaren Brigitte Hamann och flera andra har funnit att Hitler knappast var någon antisemit från början.Tvärtom finns det exempel på hur han under sin ungdomstid i Wien 1908–1913 försvarade judarna mot fördomsfulla människor.(Se Hamanns bok Hitlers Wien; Lehrjahre eines Diktators.)År 1907, när Hitlers mor avled efter en tids sjukdom, uttryckte Hitler skriftligen sitt varma tack till den judiske läkare som vårdat henne, och han skänkte honom även en av sina akvareller.

Hitlers nära kamrat i Wien under åren närmast före första världskriget, intygade att Hitler påden tiden ”inte alls var jude hatare”. Ett annat ögonvittne från den tiden citeras i Ian Kershaws Hitler biografi:– Hitler kom ovanligt bra överens med judar.Det var framför allt till judar som Hitler sålde de vykort som han vid den här tiden försörjde sig på att måla.En genomgång av samtliga brev som Hitler skrev underförsta världskriget visar inga uttryck för misstänksamhet mot judar. I februari 1919 deltog han till och med bland de sörjandei begravningståget för en mördad politiker av judisk härkomst.Enligt den amerikanske forskaren Michael Kellogg, som noggrant studerat denna historia, började Hitler utveckla sitt hat mot judarna först under andra halvåret av 1919.

Ligger det någonting i detta? varför eller varför inte?

http://www.krigsmyter.nu/km10hitlerjudar.pdf

http://www.amazon.com/Hitlers-Wien-L.../dp/3492226531

Ja vad jag har läst så var hitlers agenda mot judarna styrd av zionisterna så att dom skulle få sitt Israel vilket han ordnade.

Detta bekräftas också genom historier som beskriver att Hitler lät zionisterna fly först innan han satte sin plan att utrota judarna till verket.

Helt klart är att antisemitism var vitt förekommande såväl i Hitlers hemorter som Wien och Tyskland långt innan år 1900 - men då riktad nästan enbart mot "riktiga judar", de som hade konverterat till kristendomen (eller helt enkelt mörkade sin judendom) nämndes sällan. I politiken spelade antisemitism mycket liten roll - den var långt viktigare i Frankrike med Drefyss-rättegången som kulmen.

Vad Hitler tyckte och tänkte innan han gick med i nazistpartiet är en evig tvistefråga med många metodproblem - Hitler själv skrev om historien rejält i sin Mein Kampf, folk som kände Hiter 1905 kunde knappast ange korrekta minnen på 1950-talet osv. Däremot verkar det som att Hitler före 1914 inte hade mer än högst "normal" judehat, om ens det.

Hitlers personliga antisemitism tror jag är ett utflöde ur dolkstötsmyten - att den tyska armén egentligen vann WW1 men höggs i ryggen av någon. Denna någon var från början civilister, regeringen, storföretagen mm, men kom för Hitler att konkretiseras av judarna. Därmed började Hitler tillskriva judarna allt ont i universum. Det är också möjligt att det judiska inslaget i bolsjevikrevolutionen i Ryssland spelade in.

De tidiga nazisterna var däremot rejäla antisemiter redan när Hitler anslöt sig. De hatade allting - judar, kommunister (även om många av deras idéer var förvånansvärt socialistiska), kapitalister, demokrater och så vidare. Där behövdes ingen extern hjälp att börja hata judar.

Dessa "ryska" vita emigranter råkar inte vara sådana som balttysken Alfred Rosenberg?

http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Rosenberg

Antisemitismen var som redan nämnts stapelvara i eutropeisk politik redan innan ryska revolutionen. Den spelade bl a en framträdande roll i lokalpolitiken i Wien där Hitler bodde innan kriget.

Den rabiata nazistiska antisemitismen kan betraktas som en syntes av traditionell antisemitism, dolkstötslegenden och rasbiologin. Dolkstötslegenden var helt central i det nazistiska tänkandet och dess roll kan inte överskattas; den refererades i alla möjliga sammanhang.

Att diktatorer uppskattar enskilda personer eller företeelser bör inte stå i vägen för analyser av deras ideologi. Stalin och Mao uppvisade samma mönster av ideologisk inkonsekvens ibland.

Jag bumpar den här tio år gamla tråden.

Nu är det över ett decennium sedan boken The Russian Roots of Nazism: White Émigrés and the Making of National Socialism, 1917–1945 av Michael Kellogg (Cambridge University Press) publicerades. Dess tes är att "vita emigranter" (det vill säga: antikommunister som utvandrade från Ryssland i kölvattnet efter den ryska revolutionen och det ryska inbördeskriget) spelade en viktig roll i Nazitysklands utveckling.

Vad tror ni om dessa idéer? Står den tesen sig än idag?

Enskilda teser kan såklart diskuteras, men kommunismens roll för fascismen har varit en smula underbetonad. Förmodligen blev den obekväm efter kalla krigets antikommunistiska excesser, och nazisternas egen hysteriska retorik i frågan har inte hjälpt heller. Nu verkar dock tiden ha kommit för en liten vändning och jag har sett flera böcker fladdra förbi senaste åren.

I sak kan vi konstatera följande:

- Sovjetkommunisternas folkmord föregick nazisternas. Även om de senare så småningom visade sig vara värre (diskutabelt, men kan på goda grunder hävdas) var den informationen inte tillgänglig på 30-talet såvida man inte hade en kristallkula. Däremot fick kommunistiska brott och massmord i både Sovjet och Spanien mycket uppmärksamhet.

- Sovjet tokrustade från början av 30-talet under den så kallade "röda militarismen". Denna satsning föregick återigen nazismen.

- Kommunistiska kuppförsök och revolter var var i färskt minne, medan fascisternas försök var mindre framträdande (det stora undantaget var Mussolinis maktövertagande, som dock mer hade karaktär av statskupp).

- Det fanns en stor exilgrupp av ryssar och andra som hade tvingats lämna Sovjet. Den sortens grupper kan vara en potent politisk kraft: se till exempel landsflyktiga fransmän efter revolutionen; eller hur exilspanjorer skapade den "svarta legenden"; eller den roll som "pieds noirs" från Algeriet spelat i fransk politik. Att balttyskar och andra spred en inflytelserik version av kommunisthotet är alltså i linje med andra fall.

Det finns förstås en massa feedbackloopar i ovanstående, som att den sovjetiska tvångskollektiviseringen och upprustningen delvis berodde på upplevda hot utifrån. Men det spelar mindre roll för saker uppfattades av de som bestämde sig för att stödja fascismen på 30-talet.

Dags för en kommunistisk vändning i fascismstudierna? Vi får se.

Intressant! Du råkar inte kunna några av boktitlarna på rak arm?

Som redan påpekats i denna tråd var antisemitismen ganska utbredd i stora delar av Europa sedan århundraden, även om den tveklöst i efterhand ofta överdrivits, så några ryska influenser är knappast en nödvändighet för att förklara nationalsocialismens uppkomst. Men med det sagt så är det knappast otroligt att starkt antisemitiska exilryssar skulle ha haft en del påverkan. Deras erfarenhet av ett brutalt omkullkastande av den gamla samhällsordningen utfört av krafter med betydande judisk överrepresentation måste ju rimligen ha gett många av dem en stark känsla av att kampen mot judarna var en existentiell kamp, på ett sätt som inte var framträdande i det äldre antisemitiska tänkandet i Västeuropa.

Överhuvudtaget tror jag att kommunismens framfart i Östeuropa och Tyskland åren efter första världskriget är en underskattad förklaring till nationalsocialismens framväxt. För, som sagt, judarna var kraftigt överrepresenterade inom den kommunistiska rörelsen, och detta undgick knappast de som såg med oro på denna.

Samtidigt var Tyskland och även Österrike-Ungern befriade från den råa antisemitism som bl a medförde att Einsatzgruppen 41 - 42 kunde ta en fika extra medan lokalbefolkningen fixade pogromen. Jag tror - för att gå tillbaka några år - aldrig att "Kristallnatten" varit möjlig som "folkligt" eller "spontant" fenomen utan orkestrering.

Att Hitlers ungdomsår inte påvisar några spår av antisemitism är väl att slå in en öppen dörr???

Orkestreringen var i form av ett kallblodigt mord på den Tyske diplomaten i Paris Ernst vom Rath som skjöts 5 gånger på nära håll av juden Herschel Grynszpan.

Jag tror definitivt att dessa Vita Ryssars vittnesmål påverkade Hitler och de högre medlemmarna i NSDAP, men man ska komma ihåg att Sovjetiskt understödda judar försökte kuppa makten i Tyskland i början av 1920-talet med våld, vapen och material sponsrat av judarna i Sovjet.

https://files.catbox.moe/20tyhc.jpg

https://files.catbox.moe/475kip.jpg

https://files.catbox.moe/gk53i6.jpg

https://files.catbox.moe/ofcmg2.jpg

https://files.catbox.moe/2sdvdl.png

https://files.catbox.moe/5zakwo.png