Varför får bankerna skulden?

Varför får bankerna skulden när staten lånar ut pengar till dem? Vem fan säger nej till pengar liksom? Inte som att Svensson hade sagt nej till några miljarder, så kan man lägga skulden på bankerna?

1: Bankerna fuckar up. (i och för sig genom massa dumma statliga regler men det är en annan diskussion)
2: Staten lånar ut pengar till dem
3: Bankerna säger ja.
4: Folk blir förbannade på BANKERNA!?

Är det bara jag som inte fattar logiken hos folk?

Bankerna är så att säga "systemviktiga" och får inte konka då det skulle innebärra för stor skada för samhället i övrigt. Folk blir arga för att bankerna agerar oansvarigt (det gör ju iofs dumma låntagare med) och tvingas betala för deras girighet/inkompetens.

Lösningar vore att tvinga bankera att "bli mindre" genom att klyva dem så de inte är så förbannat "systemviktiga". Ett annat alternativ är att alla går till Handelsbanken som är den mest ansvarsfulla av alla bankerna. Handelsbanken var den enda stora banken i Sverige som inte behövde en bail-out i början av 90-talet och man hör aldrig att Handelsbanken betalar ut äckliga bonusar till sina chefer.

- "JAG har ju inte gjort något fel, jag är ju bara en profiterande egoist som följer minsta motståndets lag utan spår av moral, precis som jag fått lära mig att människor funkar på Handels. Det är ju NI som ansvarar för reglerna!"

Bankerna ska bära ansvaret för deras agerande. Staten likaså, men statens näst intill gudomliga status gör det möjligt för dem att komma undan väldigt lindrigt i frågor likt denna. Att bankerna har gjort fel är uppenbart, men vill man bota sjukdomen så räcker det inte att sätta plåster på tumören som våra fascister till politiker föreslår.


Jag tror inte att bankirer är på något sätt mer egoistiska, mindre moraliska eller mindre ansvarslösa än medelsvensson. Vinner herr eller fru Svensson på bingolotto slår jag vad om att en Thailandsresa är betydligt mer aktuell än välgörenhetsarbete.

Det är en sak att tillåta vårdslöshet. Det är en annan sak att belöna vårdslöshet.

Det tror jag bestämt att de är. De lever i en värld där girighet hela tiden belönas, uppmuntras och betraktas som normalt. Giriga och egoistiska människor söker sig också till den typen av karriärer. Det finns klara belägg för att de som studerar eller studerat företagsekonomi på högskole- eller universitetsnivå t.ex. skänker mindre pengar till välgörande ändamål, är mer benägna att avvika från samarbetsmönster för egen vinning i "fångarnas dilemma"-situationer o.s.v., främst p.g.a. "self-selection":

http://www.gnu.org/philosophy/economics_frank/
http://ejpe.org/pdf/1-1-art-1.pdf
http://www.springerlink.com/content/...5/fulltext.pdf
http://findarticles.com/p/articles/m.../ai_n29018098/

Observera att jag inte påstår att det inte är något fel på regelsystemet, självklart är det fel på ett system som tillåter moral hazard i så massiv skala.

Girighet i sig är det väl ändå inget fel på, så länge som ens girighet inte härstammar från omoraliska beteendemönster (våld, stöld och bedrägeri exempelvis). Håller du inte med så kan du genomföra en snabb observation av ditt eget hem och notera hur många prylar du skulle kunna klara dig utan.

Kvantitativ data angående olika gruppers aggregerade girighet säger väldigt lite om hur medelsvensson hade agerat i samma situation. Det omoraliska och ansvarslösa beteende som präglar den finansiella industrin i dagsläget måste på något sätt upprätthållas och så länge som banksektorn i egenskap av statens gullegris åtnjuter denna särbehandling kommer de fortsätta profitera på vår bekostnad. Och nej, ännu fler regleringar kommer inte lösa problemen den här gången heller

När regelverken "ger skeva fördelningar" på olika områden ... så är inte reglerna "transparenta", utan direkt skadliga, vilket gör att reglerna i sig skapar ett skevt utnyttjande ...

Pappa staten "säger" en hel del ... men "verkställer" aldrig pladdret pga av ideologiska skäl. Det finns redan en överreglering på marknaden ... men det behövs istället ... en enkel-eller omreglering. Det är extra farligt när det handlar om oligopol (eller andra konstiga "konstellationer" s.k skatteplanering).

Felet är den kombination av trångsynthet och girighet som präglar ledningen i bankerna. Absurda avkastningsmål leder till för höga marginaler och för högt risktagande.
Det i sin tur leder till ohanterliga förluster när den svarta svanen kommer seglande.

Girighet behöver som jag tidigare förklarat inte vara ett problem, men visst är det så att bankernas ledningar i stort präglas av trångsynthet, kortsiktighet och ansvarslöshet. Marknadens svar har dock historiskt sett varit att låta bankerna stå för sina förluster, ofta till den grad som hade inneburit konkurs, men vårt politiska system har vid upprepade tillfällen förhindrat och fortsätter att förhindra detta från att ske. Både det oproportionellt höga risktagandet och de höga avkastningsmarginalerna är ju direkta resultat av den monetära- och ekonomiska politiken.

En sida med massa fakta och video på ämnet

The Secret History of the Global Financial Collapse.
Meltdown is the story of the bankers who crashed the world.

http://www.cbc.ca/doczone/meltdown/videos.html

Såg Inside Job (IMDb länk) häromveckan, kan varmt rekommenderas.

Vad räknas som staten? Riksbanken? Bankinstitut lånar dagligen av Riksbanken, över natten via utlåningsfaciliteten och även veckovis via repor. Och som alltid mot säkerhet.
Men det är inte det du menar. Det här blir inte många förbannade över. (utom några förvirrade flashbackare). Det är något annat du menar.

Carnegie fuckade up, och fick låna extra mycket mot säkerhet. Sedan fuckade dom upp mer och staten tog bolaget från aktieägarna. Stal menar en del.
Blir folk förbannade här då. Ja, aktieägarna blev det, men det är nog något annat du menar.

Vilka lån är det folk blir förbannade över?

-----------------------------
Folk blir förbannade på banker av rent emotionella skäl:
* en del som jobbar där har hög lön, och gud förbjude, rörlig lön.
* bankerna anses ägna sig åt lite vidlyftig utlåning och när en del låntagare för problem så skyller man på bankerna.
* bankerna anses ha lagt sig på för hög risknivå, och när det går fel och man ska få ta konsekvenserna av den höga (men vinstgivande) risknivån så vill politiker mildra konsekvenserna. Ilskan över detta kanaliseras till stor del mot bankerna som man anser utnyttjar politikers ovilja att låta en stor bank konka. Carnegie lär oss dock att det inte går bra för aktieägarna, men det tenderar pöbeln att bortse från.