Är handikappade lika inför lagen? Straffrätt (+arbetsrätt)

Hej!

Det hände en incident häromdagen på mitt arbete (är dock endast timvikarie där). Det är ett handikappsboende varav en av de boende fick ett utbrott och de gick ut över mig. För att underlätta så kan ja kan kalla personen i fråga för Micke.

Micke har downs syndrom och är relativt bortskämd. Han fick i vilket fall som helst ett utbrott och utbrottet hamnade på mig. Han skulle kasta stol alt. slå till mig med stolen men ja han greppa tag i den osv.. Det blev en liten fight som avbröts efter en stund genom att en annan i personalen mutade Micke med godis, men jag kom ur den typ helskinnad.

Jag vart jäkligt skärrad efter detta och är osäker på om jag kommer gå tillbaka till de arbetet.

Det jag funderar på är att anmäla Micke, delvis för att få mig att må bättre, för att markera att det är riskfyllt på arbetet och så att chefen tänker till lite. Fast kommer det ens hända nåt om jag gör de? Alltså kan Micke bli straffad (elr hans föräldrar med tanke på att han förmodligen är klassad omyndig)?

Sen undrar jag om jag på nåt sätt har arbetsrätten på min sida? Nu kommer jag ju t. ex. inte kunna arbeta mer där förmodligen, så de blir ju förlust av inkomst..

Liksom finns de nån hjälp för mig eller ska jag bara vara nöjd att han inte slog sönder mig?

Du skulle dragit en stol i ansiktet på honom i nödvärn. Men anmäl honom, det kan bli intressant, dom ska inte ha någon rabatt bara för att dom är efterblivna.

Vad gäller det straffrättsliga kan man säga att alla visst är lika inför lagen, men att det för att en gärning skall vara straffbar krävs normalt uppsåt. Den som är så retarderad att hen saknar insikt om vad han gör och vilka konsekvenser det får kommer därmed inte dömas till ansvar. Det är förstås en bedömningsfråga och en glidande skala där mild ADHD inte utesluter uppsåt, men där grav utvecklingsstörning torde göra det.

Man brukar säga att barn som inte är fyllda sju år inte kan ha uppsåt. När man är fyllda sju anses man kunna ha uppsåt (men observera att man inte kan straffas förrän man fyllt 15). Har man en så pass grov utvecklingsstörning att man är på en sjuårings mentala nivå torde det därför inte vara fråga om brott.

Vad gäller det arbetsrättsliga ser jag fram emot att någon kunnig svarar på frågan. Rimligen är det ju inte ditt fel att du blir angripen på jobbet, och arbetsgivaren torde få omplacera dig.

Hade ja kunnat så!! Mm ja får se om ja kan få ringt till polisen imorn o snackat med dom. Tror dock att han inte får ett skit för de!

Jag är inte den första personen som blivit angripen av denne Micke, men det händer inte så ofta vilket gör att det anses som ingen "big deal". Sen att nästan alla i personalen går runt rädda på gruppboendet är skitsamma, tycker chefen.

Fast någon omplacering blir det troligtvis inget tal om, med tanke på att jag inte är deras "problem". Jag är ju som sagt bara timvikarie så de har ju inge direkt "ansvar" för mig, antar jag!

edit: Kom och tänka på att när tex ett barn under 15 gör något olagligt så får föräldrarna ta konsekvenserna, är det samma i denna situationen tro? Eller blir de inget av de alls?

Hur tänker du då? Vad menar du med konsekvenser? Straffrättsliga sådana? Vikarierande gärningsmannaskap? Nej, föräldrar tar regelmässigt inte konsekvenserna av sina barns handlande.

OJ, ja de jag menar är väl om tex ett skadestånd blir aktuellt, att då föräldrarna får betala det?

Ja, om ett barn begår ett brott och därmed vållar person- eller sakskada så ska vårdnadshavande förälder stå för ersättningen. Att betala tillbaka är dock inget straff i juridisk mening.

TS: Bara för att du är en outbildad idiot som helst inte ska vara på ett boende med personer som har en funktionsnedsättning så är det ju inte killens fel.....
Hade du varit utbildad så hade du vetat om vad du skulle ha gjort och hur du bryter den affektkurvan som fanns redan innan personen över huvudtaget blev arg.
Hade du lyssnat på personen, tagit hänsyn till hur du själv betedde dig, hur du stod jämfört med killen så hade killen inte behövt ta till handgripligheter för att få dig att förstå att du ska backa undan.
Men även solen har sina fläckar och trotts utbildning kan en sådan situation hända och då försöker man vägleda bort den genom tex en muta som din kollega exemplariskt gjorde.

Enligt socialtjänstlagen är du bunden att ge vård med hänsyn till brukarens behov. Dina misstag kan aldrig sägas vara brukarens fel!

Brukaren ska, eller kan aldrig straffas för detta!
Det krävs två för att dansa tango!

Skriv en arbetsskadeanmälan, se glad ut och utvärdera vad som hände så att vi slipper höra den här pinsamma historien igen.

Tips: http://studio3.org/about/
http://www.enigmaeducation.se/defaul...82&KursId=2468

Ehm, men nu är inget brott begånget då brukaren inte hade uppsåt..... Det ligger snarare till brukarens fördel då man kan anse att han var i nödvärn mot sin personal.

Jag kommenterade rent allmänt vad som gäller för föräldrars skadeståndsskyldighet, varken mer eller mindre.

Jag säger bara lol åt dig.
Det finns regler på boendet som alla ska gå efter! Bara för att han e bortskämd och vet att gränserna går att brytas när det är vikarier där, så ska han fan inte ha tillåtelse att göra de! Visst han har en funktionsnedsättning men han e fan inte dum, han vet vad han gör tills de tänder till!
Saken är den att detta är inte första gången de händer.. och som chefen sa: de kan hända igen om kanske tre månader! Killen kan tända te mer elr mindre när som helst! En annan gång de hände, så slog han halvt sönder en riktigt utbildad personal, om de nu spelar nån roll.


Det är lite off topic, men jag tycker inte att du skall yttra dig angående hur/varför det hände då du inte vet något om varken hur "Micke" är eller hur jag är.