Citat:
Jag är uppväxt i en kristen familj och jag trodde att jag begick den oförlåtliga synden att häda helige Ande.
Jag blev mer och mer deprimerad och apatisk under sista året som kristen, var trött på kristendomen och leva isolerad för att jag trodde att det var guds vilja. Ville inte göra som han "ville", vilket var typ att hänga med vänner hellre än att sitta och be i ensamhet, se på tv, inte ta upp någon konflikt med en människa som jag kände att jag skulle ta upp, undvek konflikter. Hade haft så mycket jobbigt med mitt psyke under många år, även som kristen, sov SVINDÅLIGT, hade flera nätter då jag inte sov på en hel natt.
Började göra lite mer som jag själv ville. Var trött på att må dåligt.
Sen en natt så kände jag inte känslan av gud längre och mådde PISSdåligt för att jag trodde att jag hade hädat. Gjorde detta under en lång tid.
Skar mig själv i flera omgångar, hatade mig själv så enormt i flera år, utvecklade panikångest och mardrömmar och sömnparalyser.
Nu är jag utled på allt med religion! Vill leva fri från den, men hela min familj är kristen och tjatar sönder mig!
Egentligen låter ju allt helt absurt för en utomstående. Men inte för mig som hade religionen så DJUPT rotat i mig. Kan knappt tänka själv.
Jag blev mer och mer deprimerad och apatisk under sista året som kristen, var trött på kristendomen och leva isolerad för att jag trodde att det var guds vilja. Ville inte göra som han "ville", vilket var typ att hänga med vänner hellre än att sitta och be i ensamhet, se på tv, inte ta upp någon konflikt med en människa som jag kände att jag skulle ta upp, undvek konflikter. Hade haft så mycket jobbigt med mitt psyke under många år, även som kristen, sov SVINDÅLIGT, hade flera nätter då jag inte sov på en hel natt.
Började göra lite mer som jag själv ville. Var trött på att må dåligt.
Sen en natt så kände jag inte känslan av gud längre och mådde PISSdåligt för att jag trodde att jag hade hädat. Gjorde detta under en lång tid.
Skar mig själv i flera omgångar, hatade mig själv så enormt i flera år, utvecklade panikångest och mardrömmar och sömnparalyser.
Nu är jag utled på allt med religion! Vill leva fri från den, men hela min familj är kristen och tjatar sönder mig!
Egentligen låter ju allt helt absurt för en utomstående. Men inte för mig som hade religionen så DJUPT rotat i mig. Kan knappt tänka själv.
Att häda helig Ande, till skillnad mot att häda Fadern eller Sonen är att hävda att någon som har Guds ande inte har det. Slå ned äldste Sonen och han kommer resa sig igen, men slå ned någon av hans små syskon så att de faller, och Gud ska slå dig så att du aldrig kan resa dig igen. Jesus säger också på tal om Guds minsta; "Men ve den människa som förleder en enda av dessa mina små, det vore bättre för den människan om de fick en kvarnsten kring halsen och sänktes i havets djup."
Jesus säger också; "Den som slår sin broder undgår inte sin dom och den som förolämpar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar sin broder undgår inte helvetets eld."
Som med alla andra Guds bud så handlar också budet om att häda helig ande, vad vi gör mot varandra först och främst, inte vad vi gör mot Gud. Men om vi gör något ont mot Gud genom varandra, eller något ont mot varandra genom Gud, då jävlar smäller det. Det är vad Jesus säger.
Så du behöver inte vara orolig. Din synd handlar om din känsla av otillräcklighet, du vill mer än vad du klarar av eller vill inte så mycket som du eller någon du älskar önskar. Jag tänker inte uppmana dig till trolöshet men Gud kommer att förlåta dig för din trolöshet. Däremot måste jag säga att när du sedan omvänder dig så kommer du att få betala för det onda du gjort i din bortvändhet, lika säkert som en baksmälla. Men du kommer att få känna Guds kärlek genom dina lidanden, och han kommer inte svika dig i vare sig vrede eller sorg, lika lite som man förkastar ett trotsigt barn.
Men lita på detta, du kommer att få lida, lida brist och lida i överflöd, lida till ande, kropp och själ, som i eld. Du kommer känna dig som en djävul för Guds skull och förlorad, som om du redan levde i helvetet, och sitta hungrande medan alla runtom dig frossar och få gråta medan alla andra skrattar och vara ensam medan alla andra har någon, längre än vad du känner att du förmår. Detta är människosonens dom, den dom med vilken alla och vi själva dömt sanningen, så att vi alla i sanning måste genomleva detsamma. Det är Guds nåd mot oss som utvalts till att vara hans barn, att vi får känna detta först av alla, för att vi inte ska drabbas av de plågorna när evigheten kommer, utan möta barmhärtighet på den dagen.