Är synd mot helige ande oförsonlig?

Grundbetydelsen av ordet "synd" kommer som många vet från hebreiskan och betyder "att missa målet", vilket det också gör i grekiskan. I 1 Joh 3:4 definieras synd också som "överträdelse av lagen".
Vilken lag syftas på och är den relevant idag?
Kristna kategoriserar många former av mänskligt beteende som "synd"; en term som används för att beskriva en handling som bryter mot Guds bud. I enlighet med Jesu ord refereras synden redan till en sinnesförnimmelse snarare än en specifik handling – någon tanke, ett ord eller en handling bedömd som omoralisk, skamlig, vådlig eller fjärmande kan benämnas som syndfull antar jag. Det är alltså inte bara i de synliga gärningarna som synden - det som avviker från det heliga och fläckfria - uppstår, utan redan i vad människan beslutar sig för i hjärtat, om detta leder till en distansering från Gud. Är inte detta svåra gärningar att begära av en människa?

Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande (Matt kap 12 31-33). Så som jag tolkar Jesus ord ovan är att förnekelse av minsta gärning av Jesus tolkas som ett verk av satan är oförlåtligt. Dock går det inte inte riktigt ihop med min syn av att kärleksbudskapet ska sättas främst.
Hur ser FB medborgare om synden?
Hur ska texten av Matteus ovan tolkas?

Jag tror att Jesus avser Visheten här, det kvinnliga väsen som på något vis (?) är förknippad med Jahve.

Jmf. med vad Visheten säger i ordspråksboken:

29De försmådde kunskap
och avvisade gudsfruktan,
30de ville inte veta av mina råd
utan föraktade mina tillrättavisningar.
31Därför får de äta sina gärningars frukt,
de skall mättas av sina onda planer.

Ord 1:29-31

D.v.s. det finns ingen räddning för de som avfärdar Visheten.

Nej du har misstolkat en smula. Läs en bibelkommentar så får du se. Enligt fundamentalistisk protestantism så skall den tolkas:

Det är när en person med flit väljer att ignorera klara bevis för att något har gjorts av den helige ande och i stället säger att satan är den som har gjort det hela (tex ett mirakel).

Alltså, om du bevittnar något alldeles fantastiskt som glasklart verkar vara den helige andes verk, gå då inte omkring och säg att satan har åstadkommit miraklet.

Det är som du skriver den gängse förklaringen enligt notboken till Bibel 2000. Men om en liberal kristen bortser från miraklen men erkänner Jesus som guds son och förespråkar kärleksprincipen högre är detta då synd? Tänker på citatet nedan:

Rom 13:8-10
Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.

Nej, den oförlåtliga synden är just det som jag skrev. Inget annat.
De andra synderna du syftar på är vanliga synder.

Ursäkta men vad svarar du på? Var det mitt senaste inlägg så läs det igen och replikera på vad jag formulerade.

Jag är ingen teolog och frågan du ställde är för komplicerad för mig.
Det enda jag vet är att det ligger till så som jag skrev. Vad präster brukar säga, är att man inte skall oroa sig för att begå den oförlåtliga synden eftersom det endast är i en helt extrem situation som man skulle kunna tänkas begå denna synd... Dessutom skulle nog de flesta kristna kunna skilja på djävulens verk och den helige andens, så även om situationen uppstod så skulle de flesta kristna inte gå i fällan .

Den här frågan är något som de studerar på teologiska seminarier som ett slags abstrakt problem och frågan anses komplicerad. Jag tror inte att någon förutom en teolog eller en präst kan kommentera mer på djupet än vad jag har gjort. Så om detta verkligen intresserar dig, så fråga på ett teologiskt forum. Det är inte ens många starkt troende som är aktiva här på forumet.

Ja, förlåt mig. Det är en komplex diskurs som du skriver. Det finns olika teologiska inriktningar kring detta tema. Å ena sidan har vi ex K-G Hammar som ständigt hävdar kärleksprincipen framför dogmer. Å andra sidan finns de evangelikala församlingarna som är bokstavstroende vad gäller uttolkandet av Bibelns budskap. Intressant vore om FB-medlemmmar kan plädera för vad som ska vara förhärskande.

För mig är det självklart med kärleksprincipen, ty Gud är kärleken

Jag är uppväxt i en kristen familj och jag trodde att jag begick den oförlåtliga synden att häda helige Ande.
Jag blev mer och mer deprimerad och apatisk under sista året som kristen, var trött på kristendomen och leva isolerad för att jag trodde att det var guds vilja. Ville inte göra som han "ville", vilket var typ att hänga med vänner hellre än att sitta och be i ensamhet, se på tv, inte ta upp någon konflikt med en människa som jag kände att jag skulle ta upp, undvek konflikter. Hade haft så mycket jobbigt med mitt psyke under många år, även som kristen, sov SVINDÅLIGT, hade flera nätter då jag inte sov på en hel natt.
Började göra lite mer som jag själv ville. Var trött på att må dåligt.
Sen en natt så kände jag inte känslan av gud längre och mådde PISSdåligt för att jag trodde att jag hade hädat. Gjorde detta under en lång tid.
Skar mig själv i flera omgångar, hatade mig själv så enormt i flera år, utvecklade panikångest och mardrömmar och sömnparalyser.

Nu är jag utled på allt med religion! Vill leva fri från den, men hela min familj är kristen och tjatar sönder mig!
Egentligen låter ju allt helt absurt för en utomstående. Men inte för mig som hade religionen så DJUPT rotat i mig. Kan knappt tänka själv.

Att fly från Gud och religion kommer knappast göra dig lycklig eller ge dig mindre sömnlösa nätter. Det kommer ge dig en tomhet men jag tror inte det är det du verkligen söker. Den kristna religionen hindrar dig inte från att leva ett fullt liv, det finns inget krav på att alla ska leva som en klostermunk.

Så rätta till misstaget som dina föräldrar gjorde och träffa vänner och ha roligt men gör inte för den sakens skull det motsatta misstaget och kasta ut alla regler och all religion.

Hur vet man att något är den helige andes verk och inte Guds eller Jesus?