Djungel & ljung - varför inte bara J?

Vad an denna stavning? Djungel (skog) och ljung (växt) skulle lika gärna kunna stavas "jungel" och "jung", men icke - varför?

Och där fick vi ytterligare ett exempel. "Gärna". Varför inte "järna"? Samma med "hjärna". Ja, det finns hur många exempel som helst (hjort, gjort, gedigen osv osv).

Varför inte bara J?

Stavningen beor oftast på från vilket land ordet inlånats. Djungel är inlånat via tyskans dschungel och därav det inledande "d:et".

När det gäller ljung kommer "l:et" antagligen från det urnordiska lingwa.

Det är rester från tidigare språkskeden. Djur uttalades t.ex. med hörbart d. Djur är i grunden ett gemensamt germanskt ord som är samma ord som engelskans deer, vilket har snävats in i betydelsen så att det bara omfattar ett visst djur. Men det har behållit d i uttalet.

Hjort och ljus har också uttalats med det numera stumma ljudet i början.

Lånat från en annan tråd, olika exempel på j-stavning

LJ ljung, ljus
GJ gjuta, fiskgjuse
Y yuppie, yin & yang
DJ djur,djävul
HJ hjärna,hjul
J Järna,jul
G gärna,gemenskap
eventuellt också Y- yuppie, ying-yang

Och gör så fortfarande av finlandssvenskar.

Hur är det med hv-stavningen som fanns förr, och fanns det nåt skäl till h:et i början av orden uttalsmässigt längre tillbaks? Varför ansåg man att just "hv" skulle förenklas, men inte j-ljuds kombinationerna?

Här är en gammal tråd som berör det ämnet: https://www.flashback.org/p32419608#p32419608

MauroSpockos teori om varför hv- togs bort: https://www.flashback.org/sp32442064

Men tyskarna har inga djungler.

Lyssna här så hör du det hindiska uttalet:
http://translate.google.se/#sv|hi|djungel

Där är distinktionen mellan "dj", "djh" och "j" såpass viktig att man har olika bokstäver för dem,ज, झ och य.
Jämför den oinsnävade Shakespeare med en översättning åt den obildade amerikanen: http://nfs.sparknotes.com/lear/page_168.html
Jämför med ryska, latin och hindi:

quid - hvarför/hvad
cornu - horn
курва ("kurva") - hora
кожьдо ("kotjdo", föråldrad neutrumform) - hvarje
куда ("koda") - hvart
как ("kak")- hur
कहाँ ("kaha") - hvart
कैसे ("kaise"/"käsi") - hur

Man ser att ett indoeuropeiskt "k" hos oss har blivit ett "h". "H" har dock också uppstått ur ett väsande ljud:

свет ("svet") - hvit/hvete
श्वेत ("svet") - hvit/hvete

Anlednngen till att inledande "h" tenderar att falla bort är väl att det lätt misstolkas som en inandning. Det är inte bara svenskan som är drabbad, tänk på modern spanska vs medeltidsspanska.

Skulle kunna bli så i framtiden, vem vet?
Men visst är det fint att i skrift kunna skilja mellan jord, gjord och hjord - och naturligtvis mellan jultider och hjultider!

Ordet ljung skrivs än i dag "lyng" på danska och norska (och isländska?). SAOB tar upp alternativet LYNG och ordet föreslogs tydligen för ca 120 år sen som officiellt botaniskt namn på ljungväxten. Det vore synd att kasta bort L i ljung. Sambandet med ursprung och grannar skulle gå förlorat. Dessutom skulle sambandet med »lingon« tappas. Dessa har alternativt kallas »lingbär« – på modern engelska "lingonberry". En gång i tiden betraktades tydligen lingon som ljung med bär på – suffixet -on står för många bär i skogen och på myrarna.

Ortnamet Ljungby i Sydsverige och [Kongens] Lyngby i Danmark är i princip samma ord.

Intressant i sammanhanget är ju att det finns ett par sena lånord som uttalas dj- i standardsvenskan. Tänker då på djonk och Djibouti. Båda dessa (Djibouti i olika avledda former som t.ex. djiboutier) anges med det uttalet i SAOL. Till dessa kommer djinn, som mig veterligt också brukar uttalas så, men som inte har uttalsförklaring i SAOL.

Det vore väl synd om Djävulen miste kontakten med sin diaboliske föregångare.

På motsvarande sätt är djäknen språkligt sett släkt med diakonen.