Tjejsnack och killsnack i skolan

Hej,

Jag skulle vara mycket intresserad av att höra diverse åsikter om dessa tjejsnack och killsnack som förekommer i svenska skolor.
Snacken verkar, enligt mig, ofta väldigt självändamålsenliga och betraktas närmast som en generallösning på framför allt negativt gruppklimat. Som jag förstår det går det hela ut på att prata om saker.

Den positivt inställde skulle väl kunna tänkas säga att praten bygger gemensam förståelse för beteenden och människors olika vilja, tränar ett empatiskt förhållningssätt, reder ut problem, vidgar förståelse och perspektivbyten, m.m.

Den negativt inställde kan tänkas tycka att snackandet leder till ältande och att man befäster en kultur där de effektsökande individerna får den uppmärksamhet som de söker genom konflikter. Att vi-och-ni-tänkande stärks genom att bygga samtal på just en sådan indelning.

Men finns det skäl att tro att detta fungerar? Utöver olika personers egna upplevelser alltså, vilka givetvis färgas av det egna deltagandet.
Finns det forskning som stöder metoden?
Ska en viss kompetens krävas eller räcker det med vem som helst som har ett brinnande intresse och/eller är självutnämnt väl skickad i sammanhanget?

Varför en uppdelning av kön? Befäster en sådan uppdelning idén om olika köns olika utgångspunkt, förmåga och interna förståelse/språkbruk, etc?

Som sagt, mycket intresserad av allsköns åsikter och synpunkter samt förslag på forskning eller undersökningar som jag kan ta del av.

Tanken är väll i grunden att tjejerna skall våga ta upp sånt som de inte annars vågar säga i klassen. Mina minnen av killsnack var att vi killar skulle döda tid medan tjejerna pratade med varandra.

Jo, jag känner igen den tanken, har hört den beskrivas ungefär så.
Fast igen - finns det fog för att tro att man når ett resultat som är värt något? Målet når man väl om målet är att tjejer tar upp saker som de annars inte vågar ta upp, men är det bra för tjejerna?
Frågar man tjejerna så säger de väl oftast att "ja, det känns bra" och visst, det tror jag också. På det sättet är det väl också bra - det leder till en bra känsla. det är väl alltid eftersträvansvärt.

men som lösning på negativ gruppkultur. bidrar tjejsnack - där tjejer tar upp saker internt men inte annars - till att kulturen ändras till det positiva?
Säg att en grupp är drabbad av mycket "snack bakom ryggen" även kallat "skitsnack". Finns det inte risk för negativ förstärkning om man försöker motverka detta genom att definiera olika läger inom gruppen?

Tjejer är experter på gå bakom ryggarna på varandra så därför behövs det en rättegång varje vecka där man reder ut div backstabs

njea, inte jättelängesen jag gick i högstadiet(det var bara då vi hade tjej- och killsnack), jag är 19. Men minns att vi killar mest satt o snackade om cs, var man kunde köpa ut snus utan legkontroll osv. Våra lärare förstod väl att vi inte ville vara där eftersom majoriteten sket totalt i hur klimatet i klassen var eftersom de flesta helt enkelt började slåss om det behövdes för att göra sig hörda.

Tjejerna snackade väl, som jag förstod det, mer om hur de skulle hantera oss hormonsprutande killar som hade testostron så att det hade räckt till ett helt muskelbyggargäng och hur de skulle göra för att slippa hamna i luren på varandra och sluta snacka skit.

Minns att vi nån gång ibland på vårat(killarnas) snack diskuterade om att man kan få men för livet av slagsmål och så... men det var aldrig någon som lyssnade så noga och efter 5 minuter var det glömt igen.
Har för mig att vi även pratade om rasism och segregation varpå det blev slagsmål mellan svenskar och invandrare och ämnet togs aldrig upp igen, kan dock ha varit en vanlig lektion också.

För mig som gick i skolan för ganska länge sedan, vad går detta ut på och vad vill skolan uppnå?

Tyckte detta var rätt kul back in the days... Vi hade en manlig lärare som skötte killsnacket, och det var rätt befriande faktiskt. Låg/mellanstadiet är i regel väldigt tjejiga och det kan vara svårt att som kille känna att man hör hemma bland lärarinnor och förståndiga lillgamla tjejer i klassen. Vi hade detta i femman om jag minns rätt. På högstadiet vete fan om någon fortfarande lyssnar på lärarna...

Jag gick ur grundskolan för fem plus ett par-tre år sedan, och vi hade inget liknande (däremot infördes mot slutet en schemalagd timme där vi förde tomma diskussioner om empati och sådant, dock i helklass). Ifall AhnenErbe ovan är över 18 lär den här företeelsen ha kommit relativt snart därpå.

Är detta något som införts överallt, eller sker det på skolornas egna initiativ? Hur mycket tid avsätts?

Enligt svensk statsfeminism är kvinnor och tjejer så pass svaga och värdelösa att de inte klarar av knappt något av betydelse om män eller killar är närvarande. De är helt enkelt svaga och sköra individer som behöver männens (samhällets) stöd, om det så handlar om plugg eller näringsliv.

vilka årsgrupper tänker du på nu? det enda "kill och tjejsnack" jag har haft i skolan var i mellanstadiet, då snacka vi inte så mycket utan vi fick komma upp olika namn på kuk och tjejerna fick lära sig om mens typ, de var det enda

Anledningen till varför det bildas tjej- och killgrupper på högstadiet är för att det är påfrestande, pirrigt och nervöst att vara tillsammans med dom man helt vips blir attraherade av. Sedan skapas det visserligen undantag där en tjej hellre hänger med killarna eller hybridgrupperingar bestående av både killar och tjejer. Men de är undantag.

Jag tror det är biologiskt varför det blir på det viset, barn har inte den insikten att betraktat allt ur et queer-feministiskt perspektiv och även om de hade det, så tar nog drifterna överhanden.

Jag är ganska negativt inställd till skolans uppgift som "fostrande" och inte bara en förmedlare av kunskap, så allt det där snacket och livskunskapen och vad det nu är de håller på med är bara flum och slöseri med tid. Oavsett om det var uppdelat i tjejer och killar eller inte satt vi i princip och tog död på tid. Lärarna tyckte det var slöseri med tid, de visste precis som vi att man kommer fram till svaren på viktiga livsfrågor genom att diskutera dem med sina kompisar, inte i ett tryckt, tyst rum där hela (eller halva i det här fallet) klassen lyssnar och en lärare håller i trådarna.

Men om man bortser från det och koncentrerar sig på själva uppdelningen: Ja, den är också idiotisk. Som TS påpekade förmedlar man en vi-och-de-mentalitet som knappast behöver läras ut av skolan, framför allt inte om den nu skall vara "fostrande". Jag förstår tanken på att det är till för tjejernas skull, att det skall kunna vara en fristad för dem där de kan ta plats och höras. Men i så fall, hur blir det bättre av att förmedla till tjejerna att tjejsnacket är till för att vara platsen där de också kan göra sin röst hörd? Det är som att säga rakt ut: "Klassrummet är killarnas plats där de härskar, ni får nöja er med att prata av er här en gång i veckan." Det om något borde verkligen öka deras självförtroende!