Lånord som förvanskats p.g.a. sin stavning

Har du något ljudexempel på det mycket nyare sje-ljudet? Jag tror att jag nog tänker på ett helt annat ljud.

Det finns flera stycken mycket nyare sje-ljud. Ett som är populärt i uppsalatrakten är något som kan beskrivas som ett tonlöst [w], fast med en något större luftpassage vid läpparna. Detta sje-ljid kan före vokal transkriberas hyfsat med ho - att skinka blir hoinka, till exempel. Sedan har vi olika bakre sje-ljud, som allesammans utgår från ett lite främre [x]-ljud, men där mungiporna inte är tillbakadragna, utan i ett neutralläge eller något framför detta.

Det påminner om de flesta svenskar oförmåga att uttala Ferrari korrekt, vilket stör Sverigeitalienarna. Ferrari uttalas så här.

Frågan är väl hur mycket man ska begära av oss stackars svenskar - ska vi uttala det helt på italienska eller nöja oss med en svensk approximation? Själv tycker jag det senare är rimligt, och då kan man väl konstatera att de flesta svenskar har kort öppet a-ljud men långt slutet. Det uttal vi använder stämmer alltså bra till kvaliteten men dåligt till kvantiteten. Hade vi å andra sidan använt lång vokal i Ferrari, hade det blivit tvärtom; frågan är väl om det ligger närmare originaluttalet. Om någon nu skulle börja med ett sådant uttal, skulle denne nog dessutom riskera att misstänkas för att försöka approximera det engelska uttalet och kunna anklagas för att inte känna till bilens härkomst.

De flesta svenskar är väl i och för sig kapabla att med ganska liten ansträngning åstadkomma ett långt öppet a (många har det i fan), men de gnällande italienarna har ändå inte rätt att vara fullt så gnälliga, tycker jag. Att vi skulle lyckas med den bibetoning (eller hur det definieras) som de lägger på sista stavelsen är helt uteslutet.

Personligen har jag inga problem med vokalerna eller betoningen i Ferrari. Det är bara att ta staden Ferrara som modell och byta ett a mot ett i. Lätt som en plätt, Po-plätten närmare bestämt. Mina r-ljud däremot klingar föga emiliaromagnskt.

Om du utan problem prickar in sista stavelsen med bibetoning (eller om det är stavelselängd) i enlighet med ljudinspelningen är du att berömma. R-ljuden tänkte jag inte ens på.

Hur som helst kan man konstatera att Ferrari är ett exempel på motsatsen till det som beskrivs i trådstarten. Hade vi bara gått på stavning här hade det inte kunnat bli betonat -arr-.

Jag måste säga att det svenska uttal jag oftast har hört är Ferarri, dvs. med kort /a/ och långt /r/.

Hur är det med längden på konsonanterna här? När jag lyssnar på ljudklippet tycker jag mig höra att det första /r/:et är lite längre än det andra, trots att betoningen ligger på /a/. Italienska har ju geminerade (långa) konsonanter (jag är dock inte säker på om de uppträder i en position som denna)? Detta är i alla fall något som är extremt svårt för svenskar att uttala, dvs. när den långa konsonanten inte står i en betonad stavelse.

Visst, det är det uttal jag också hört (och använder) och förutsatte att timpani menade.

Ja, så hör jag det nog också, men är det anmärkningsvärt menar du? Jag kan inte italiensk fonetik, men i svensk hade det väl varit helt regelbundet.

Okej, då var det termen jag sökte. Jag tycker definitivt att hon uttalar den sista obetonade stavelsen lång (men då kanske snarast vokalen) eller åtminstone med något slags bitryck som inte uppstår när jag uttalar ordet som det stavas (alltså inte Ferarri som jag uttalar i vanliga fall). Om hon sedan gör det för att det ska vara så i standarditalienskan eller av någon annan anledning kan jag inte svara på.

Det kan hända att jag missuppfattade vilket uttal som avsågs.

Det är nog inte anmärkningsvärt i ett italienskt perspektiv, men i ett svenskt, eftersom vi inte kan ha en lång konsonant i en obetonad stavelse. Svenskar har svårt att få till ett sådant uttal, så det är inte alls så oproblematiskt att uttala det "korrekt" som timpani antyder.

Jag är dock inte någon expert på italiensk fonologi, så jag vet inte om det är en fonematisk finess att /r/:et blir långt där eller om "det bara blir så" pga. av något annat skäl. Jag vet bara att italienskan har långt konsonanter men som sagt inte exakt hur och var de förekommer, så det vore trevligt om någon som är mer insatt i detta kunde uttala sig.

Menar du stavelsen ri? Att du uppfattar den som lång (eller att vokalen är lång) kan nog bero på att det är vokalkvaliteten [i] som används, det ljud som används när det är långt i svenskan; när det är kort används ju [ɪ] och det är det ljud vi skulle ha i ett svenskt uttal av Ferrari. Rent fonetiskt är det med största sannolikhet kort här.

Jag kan dock inte svara på om betonade stavelser alltid måste vara långa.

Tycker fortfarande det låter långt, men visst kan jag luras på det sätt du skriver; någon mer kunnig kan förhoppningsvis avgöra. Hur som helst har ingen italienare rätt att sura för att vi inte kan uttala sista stavelsen i Ferrari ordentligt och knappast ens för att vi uttalar resten av ordet som vi gör.

Enligt Wikipedia:


Detta förklarar alltså varför man hör uttalet [fer:'a:ri].