2011-10-13, 14:28
#1
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2011-10-13 kl. 14:31.
Senast redigerad av Skaraborg2 2011-10-13 kl. 14:31.
Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Stort tack för dessa uppgifter persephone.
Hoppas också att du kan få fram vad den här 19-åringen dömdes till.
Det är bl. a. denna typ av vittnesmål som är Flashback Forums stora behållning.
Tack för att du orkade att delge oss läsare detta mycket tragiska och hemska som hände din syster för nästan 60 år sedan i Storfors. Jag förstår att detta plågade dina föräldrar livet ut och att du än idag själv plågas. Speciellt med tanke på att det var du själv som hittade henne.
Jag beklagar verkligen sorgen.
GM var tydligen en "känd" individ i samhället eller rättare sagt ökänd. GM:s sinnesslöhet lyckades de tydligen bota. Hur nu detta gick till? Ulla Anderssons liv var verkligen inte mycket värt med tanke på vad GM erhöll för "straff".
Vet du vad som sedan hände med den sinnesslöe GM? Flyttade han tillbaka hem till Storfors efter att han hade blivit "botad"?
Kollade lite i folkbokföringen och GM är numera avliden. Dog 2012. 1970 bodde han på en c/o adress i Karlskoga. Systern verkar också bott någon annanstans 1970.
GM var 1980 bosatt hemma hos föräldrarna och systern. Bodde ensam där enligt folkbokföringen 1990. Systern avled 1981, fadern 1985 och modern 1987.
Men han flyttade alltså tillbaka till Storfors efter rättspsyk. Hade trott att man skulle vilja flytta någon helt annanstans.
Ja verkligen en mycket tragisk historia som fullt förståeligt påverkar de inblandade fortfarande.
Det var detta jag misstänkte att han återvände till Storfors.
Hej Åke! Hoppas du mår bra. Jag bor i Storfors o är född många år efter.händeösen. men jag har tänkt så mkt på Ulla o Er familj. Får jag lägga en blomma på graven till våren? Jag vill inte.att det som hände ska.bli bortglömt. Mvh Camilla
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Det var en Finländare som satt häktad i några dagar,han hade uppfört sig konstigt,bland annat hade han tvättat händerna när han kom hem på mordnatten. Han hade även uppvaktat Ulla och dansat med henne på folketshus,men hade senare blivit nobbad av henne. Detta gjorde att polisen misstänkte någon sorts hämnd från den misstänkte.Dagen efter så åkte han med buss mot Karlskoga och hade uppträtt mystiskt,bla hade han försökt gömma sig längst bak i bussen. Busschauffören tippsade polisen om finländaren,som sedan greps någon stans i Bjurtjärns trakten.
Under häktningstiden så hade han dragit sönder lakanet i cellen,och tillverkat en snara,som man förmodade skulle användas till självmord. Men själv menade han att det var för att fördriva tiden. Detta plus hans beteende i övrigt gjorde att han blev mer misstänkt.
På brottsoffret fanns sperma och blod,när analysen av proverna kom så matchade dom inte finländaren,så han släpptes.
Men sedan så blev polisen tipsad om en lokal knäppgök,en 19 åring som hade sexuella konstigheter för sig. 19 åringen hade inget vettigt alibi för mordnatten,vilket ledde till en husrannsakan och då hittades kläderna han hade haft på sig mordnatten.
Vilket straff 19åringen fick vet jag inte men förmodligen blev det psykvård.
Att finländaren uppträtt konstigt berodde på en skallskada han hade,även han fick psykvård.
Ulla Andersson blev inte våldtagen,men det var förmodligen ett våldtäktsförsök. Polisen misstänkte att det avbröts när 19 åringen märkte att hon var död. Hon ströps av sin egen skarvs,som var lindad flera varv runt hennes hals.
Under häktningstiden så hade han dragit sönder lakanet i cellen,och tillverkat en snara,som man förmodade skulle användas till självmord. Men själv menade han att det var för att fördriva tiden. Detta plus hans beteende i övrigt gjorde att han blev mer misstänkt.
På brottsoffret fanns sperma och blod,när analysen av proverna kom så matchade dom inte finländaren,så han släpptes.
Men sedan så blev polisen tipsad om en lokal knäppgök,en 19 åring som hade sexuella konstigheter för sig. 19 åringen hade inget vettigt alibi för mordnatten,vilket ledde till en husrannsakan och då hittades kläderna han hade haft på sig mordnatten.
Vilket straff 19åringen fick vet jag inte men förmodligen blev det psykvård.
Att finländaren uppträtt konstigt berodde på en skallskada han hade,även han fick psykvård.
Ulla Andersson blev inte våldtagen,men det var förmodligen ett våldtäktsförsök. Polisen misstänkte att det avbröts när 19 åringen märkte att hon var död. Hon ströps av sin egen skarvs,som var lindad flera varv runt hennes hals.
Ytterligare info.
Stort tack för denna intressanta information Nykroppa.
Ytterligare information har jag också fått via PM för ett tag sedan.
Ytterligare information har jag också fått via PM för ett tag sedan.
Den historia som den 19-årige Kurt V. berättade för polisen gick ut på att han hade varit på väg hem när han såg Ulla gående en bit längre bort på vägen. Han gick ifatt henne för att fråga henne om han fick följa henne hem.
Det ville inte hon och då eskalerade hans närmanden varvid hon protesterade ännu mer och då tog han ett hårt tag om hennes hals tills hon tuppade av. Han bar henne då från vägen in bland snåren och fortsatte med strypningen med hjälp av ett par näsdukar som han band om hennes hals.
När flickan var död förgrep han sig på henne på något sätt. Det sägs inte rätt ut vad han gjorde, bara att det var något av sexuell art.
Ganska snarlikt det händelseförlopp som var vid Eklunds mord på Pernilla Hellgren i juni 2000.
Hoppas att jag ska hitta något om vad han dömdes till.
Det ville inte hon och då eskalerade hans närmanden varvid hon protesterade ännu mer och då tog han ett hårt tag om hennes hals tills hon tuppade av. Han bar henne då från vägen in bland snåren och fortsatte med strypningen med hjälp av ett par näsdukar som han band om hennes hals.
När flickan var död förgrep han sig på henne på något sätt. Det sägs inte rätt ut vad han gjorde, bara att det var något av sexuell art.
Ganska snarlikt det händelseförlopp som var vid Eklunds mord på Pernilla Hellgren i juni 2000.
Hoppas att jag ska hitta något om vad han dömdes till.
19-årig GM.
Citat:
Den historia som den 19-årige Kurt V. berättade för polisen gick ut på att han hade varit på väg hem när han såg Ulla gående en bit längre bort på vägen. Han gick ifatt henne för att fråga henne om han fick följa henne hem.
Det ville inte hon och då eskalerade hans närmanden varvid hon protesterade ännu mer och då tog han ett hårt tag om hennes hals tills hon tuppade av. Han bar henne då från vägen in bland snåren och fortsatte med strypningen med hjälp av ett par näsdukar som han band om hennes hals.
När flickan var död förgrep han sig på henne på något sätt. Det sägs inte rätt ut vad han gjorde, bara att det var något av sexuell art.
Ganska snarlikt det händelseförlopp som var vid Eklunds mord på Pernilla Hellgren i juni 2000.
Hoppas att jag ska hitta något om vad han dömdes till.
Det ville inte hon och då eskalerade hans närmanden varvid hon protesterade ännu mer och då tog han ett hårt tag om hennes hals tills hon tuppade av. Han bar henne då från vägen in bland snåren och fortsatte med strypningen med hjälp av ett par näsdukar som han band om hennes hals.
När flickan var död förgrep han sig på henne på något sätt. Det sägs inte rätt ut vad han gjorde, bara att det var något av sexuell art.
Ganska snarlikt det händelseförlopp som var vid Eklunds mord på Pernilla Hellgren i juni 2000.
Hoppas att jag ska hitta något om vad han dömdes till.
Stort tack för dessa uppgifter persephone.
Hoppas också att du kan få fram vad den här 19-åringen dömdes till.
Omständigheter kring lustmordet på 18-åriga Ulla Andersson i Storfors den 10 juni 1957
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
Citat:
Stort tack för att du delade med dig av dessa uppgifter ang. mordet på din syster.Omständigheter kring lustmordet på 18-åriga Ulla Andersson i Storfors den 10 juni 1957
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
Det är bl. a. denna typ av vittnesmål som är Flashback Forums stora behållning.
Den sinnesslöe GM.
Citat:
Omständigheter kring lustmordet på 18-åriga Ulla Andersson i Storfors den 10 juni 1957
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
Tack för att du orkade att delge oss läsare detta mycket tragiska och hemska som hände din syster för nästan 60 år sedan i Storfors. Jag förstår att detta plågade dina föräldrar livet ut och att du än idag själv plågas. Speciellt med tanke på att det var du själv som hittade henne.
Jag beklagar verkligen sorgen.
GM var tydligen en "känd" individ i samhället eller rättare sagt ökänd. GM:s sinnesslöhet lyckades de tydligen bota. Hur nu detta gick till? Ulla Anderssons liv var verkligen inte mycket värt med tanke på vad GM erhöll för "straff".
Vet du vad som sedan hände med den sinnesslöe GM? Flyttade han tillbaka hem till Storfors efter att han hade blivit "botad"?
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2017-05-17 kl. 17:15.
Senast redigerad av Skaraborg2 2017-05-17 kl. 17:15.
Citat:
Håller med. Tragisk historia som påverkar de inblandade än idag. Kollade lite i folkbokföringen och GM är numera avliden. Dog 2012. 1970 bodde han på en c/o adress i Karlskoga. Systern verkar också bott någon annanstans 1970.
GM var 1980 bosatt hemma hos föräldrarna och systern. Bodde ensam där enligt folkbokföringen 1990. Systern avled 1981, fadern 1985 och modern 1987.
Men han flyttade alltså tillbaka till Storfors efter rättspsyk. Hade trott att man skulle vilja flytta någon helt annanstans.
Flyttade tillbaka till Storfors.
Citat:
Håller med. Tragisk historia som påverkar de inblandade än idag.
Kollade lite i folkbokföringen och GM är numera avliden. Dog 2012. 1970 bodde han på en c/o adress i Karlskoga. Systern verkar också bott någon annanstans 1970.
GM var 1980 bosatt hemma hos föräldrarna och systern. Bodde ensam där enligt folkbokföringen 1990. Systern avled 1981, fadern 1985 och modern 1987.
Men han flyttade alltså tillbaka till Storfors efter rättspsyk. Hade trott att man skulle vilja flytta någon helt annanstans.
Kollade lite i folkbokföringen och GM är numera avliden. Dog 2012. 1970 bodde han på en c/o adress i Karlskoga. Systern verkar också bott någon annanstans 1970.
GM var 1980 bosatt hemma hos föräldrarna och systern. Bodde ensam där enligt folkbokföringen 1990. Systern avled 1981, fadern 1985 och modern 1987.
Men han flyttade alltså tillbaka till Storfors efter rättspsyk. Hade trott att man skulle vilja flytta någon helt annanstans.
Ja verkligen en mycket tragisk historia som fullt förståeligt påverkar de inblandade fortfarande.
Det var detta jag misstänkte att han återvände till Storfors.
Citat:
Omständigheter kring lustmordet på 18-åriga Ulla Andersson i Storfors den 10 juni 1957
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
På pingstdagen den 9/6 1957 besökte Ulla med väninnior och jag hennes bror (16 år) med kompisar folkets park i Storfors.
Klockan var ca 00.20 och det hade blivit annandagpingst den 10/6 då hon undrade om vi skulle gå hem. Ullas väninnor hade redan lämnat parken. Jag bad henne vänta några minuter till slutet. Jag går före sa hon, det var det sista jag såg av henne. 10 min senare lämnade jag parken, med lite killsnack efter vägen så sinkades jag ytterligare 10 min. Väl hemma ca 00.50 var det mörkt och tyst. Jag trodde att hon redan hade somnat. Hennes rum var på övre våningen och mitt på nedre.
På morgonen hörde jag från köket oroliga föräldrar säga att Ulla inte hade kommit hem. Förskräckt rusade jag ut till köket, min enda tanke var att det värsta kan ha henne på hemvägen. Jag åkte genast ut för att leta, stannade vid korsningen Kvarnvägen, Uddvägen, Sågaregatan, ca 300 hemifrån, där jag fann henne på en järnvägsbank som från vägen var insynsskyddad av sly. Hon hade strypts och släpats dit, blodig delvis blottad och med spermafläckar. Hennes scharf hade knutits om hennes hals för att säkerställa dådet. Skorna saknades och några brädor hade lagts över henne. Chockad tog jag mig hem, mina föräldrar såg på långt håll att jag hade illavarslande budskap. Jag berättat vad som hänt och sa 'det måste vara Kurt Viktorsson'. Det var allmänt känt att han antastade kvinnor, unga som gamla, vem skulle det annars vara i fridfulla Storfors? En finländare greps senare på morddaqen.
Med hänsyn till mitt chocktillstånd så hördes jag först efter ett par dagar. Jag redogjorde för min teori och för tiderna då vi lämnade parken och vid vilken tid jag kom hem. Min
övertygelse var att mordet hade skett vid 00.30 tiden. Hon skulle gå närmaste vägen hem ca 15 minuters promenad. Mordplatsen ligger efter 7-8 minuters väg från parken utefter hemvägen. Åklagaren trodde att mordet skett vid 02.00-tiden, för att få det att stämma in på finländaren som hade alibi för 00.30 tiden. Vad hände i så fall mellan kl 00.30 och 02.00?
Efter ca 8 dygn anmälde sig ett vittne som i bil strax före kl 00.30 på mordnatten mötte Ulla gående på Kvarnvägen mot hemmet följd av Kurt, vilket styrkte min teori. Finländaren kunde då släppas och 19-årige Kurt kunde gripas, han anhöllas den 19/6, erkände och häktades den 20/6. I förhöret förklarade Kurt att då Ulla inte besvarade hans närmanden skulle hon tystas, han hade flera antastanden på sig och ville inte ha fler. Kurt genomgick rättspsykiatrisk undersökning i Västervik som normalt tar 6 månader men redan efter ca 2 månader fastslogs det att han hade handlat under inflytande av sinnesslöhet.
Rättegången skedde den 20/9 samma år.
En av utredarna påtog sig rollen som vårt ombud och avrådde oss att skaffa advokat, helt onödigt enligt honom eftersom mord faller under allmänt åtal. Någon ersättning ansåg han att vi ej var berättigade, inte ens begravningskostnaden, en kostnad man ej kommer ifrån, 'alla ska ju dö någon gång' sa han. Målsägare var min far som trots allt gjorde anspråk på 14777 kr inkl. förlorade arbetsförtjänster, övr. omkostnader och begravningskostnad. Domstolen gick på samma linje som den rättspsykiatriska undersökningen visat. Kurt friades från allt ansvar och tilldömdes psykisk vård, men dömdes ändå att betala en del av begravningskostnaden på 2239 kr, en förnedrande summa som vi givetvis aldrig såg till.
Domstolens beslut förkunnades den 27/9.
Med kvalificerad vård kunde man bota Kurts sinnesslöhet, så att vårdtiden kunde bli mycket kort, exakt minns jag inte.
Ulla var en glad, pigg, smart flicka, älskad av alla. Sorgen och saknaden efter Ulla och hennes fasansfulla dödskamp plågade föräldrarna livet ut och själv plågas jag än i dag.
/Åke
Hej Åke! Hoppas du mår bra. Jag bor i Storfors o är född många år efter.händeösen. men jag har tänkt så mkt på Ulla o Er familj. Får jag lägga en blomma på graven till våren? Jag vill inte.att det som hände ska.bli bortglömt. Mvh Camilla
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
