Att jobba som lärare är absurdt

Som nationalekonomin nu är uppbyggd så behövs de höga lönerna för de med de lägre utbildningsnivåerna. De som är mer välutbildade har ju en tendens att på ett ytterst ofint sätt spara mer pengar i reserv och inte överbelåna sig i lika stor grad som de med lägre utbildningsnivåerna. När nu systemet är så beroende av att en del av statsskulden ligger placerat i "vanligt folks" höga bostadslån så går det knappast att öka löneskillnaderna i någon högre grad vad gäller de över 25-årsåldern. Om det nuvarande räntespelet med privata lån havererar helt så är de sociala problem i skolan bara en lätt försmak av vad som kommer att hända i samhället i stort. Det är jag mycket säker på.

Vi valt bort höga lån på bostad och konsumtion. Restskulderna vid en hypotetisk personlig katastrof då "allt" måste säljas snabbt skulle hamna långt under 10000 kronor. För mig är det trygghet att ha den utvägen.

Du har helt rätt i detta och det är väl det som gör mig så trött Jag tror att hade inte arbetare (nu generaliserar jag grovt men men) haft dessa höga löner så hade de inte kunnat binda upp sig på de väldigt höga lån de idag har (bolån) och vi hade haft en annan situation. Givetvis är det mer än pengarna som gör det värt att utbilda sig osv, men någonstans så hugger det ändå i en att man jobbat länge och faktiskt varit utan inkomst under flertalet år men ändå ha samma eller lägre lön som vilket jon som helst.

Har dock jobbat mycket på indstrier innan så vet att det i många fall är slitsamt osv. men även när jag gjorde detta hade jag ganska låg lön och förstår väl av den anledningen inte varför en lagersnubbe ska ha 30 papp/mån.

Jag har faktiskt gjort precis det du beskriver. Den gången hade jag oturen att föräldern inte svarade i sin telefon. Jag lämnade dock ett meddelande. Resultat; noll och intet. Föräldern lade bara problemet på hög med alla andra problem, och eleven struntade fullständigt i vad föräldern säger/inte säger.

Det finns ett antal olika möjligheter om jag skulle ringa upp för varenda grej. 1 - Föräldrar som faktiskt bryr sig och som har möjlighet att få pli på sina barn, 2 - Föräldrar som bryr sig men där barnen skiter i dem, 3 - Föräldrar som inte tror på vad jag säger för deras barn är ju små änglar, eller 4 - Föräldrar som inte bryr sig för de har redan gett upp. Lyckligtvis är den första gruppen ganska stor i förhållande till de andra, men det är tyvärr inte alltid en säker lösning heller.

De elever som bråkar någon enstaka gång är en grupp där det brukar fungera bra att kontakta föräldrarna, för då reagerar föräldrarna ordentligt och eleverna hajar till. Problemet är att på skolan jag arbetar nu har vi kanske 650-700 elever, varav ca 20 elever är problemgruppen som ställer till med 90% av alla bekymmer. Deras föräldrar har redan tröttnat eller gett upp om att sitta i möte efter möte, och eleverna skiter fullständigt i samtal efter samtal som inte leder fram till något. Det behövs andra konsekvenser som faktiskt får någon effekt. Tyvärr är rektorerna måna om att det "ska se bra ut", så de försöker i möjligaste mån tysta ned alla bekymmer.

Stort tack för att du bidrar med dessa "worksecrets" TS, alltid lika intressant. Med den verklighetsfrånvända värdegrund och läroplan den moderna skolan har, och på sättet den nitiskt implementeras, är detta dock inga konstigheter. Detta är kulturmarxismen i sitt esse, och det är inte oxfiléproletärerna till teoretiker högre upp som får stå för konsekvenserna utan naturligtvis ni på golvet. Det är frustrerande att läsa hur dina klagomål ignoreras, men samtidigt kan jag förstå cheferna. Det ingår i deras arbetsuppgifter att hålla en så snygg fasad som möjligt. Du kan ju föreställa dig kostnaderna och bestyret att åtgärda de brister du påpekar. Det är precis samma sak inom förskoleverksamheten också. Allt större börda läggs på fröknarna där då fler och fler ungar trycks in utan att resurser skjuts till samtidigt.

Så vad göra? Jag tycker du agerar föredömligt som ryter ifrån. Dina kollegor verkar vara rätt pissed också så någon typ av strejk bör ni verkligen ställa till med. Se bara till att få fram vilken förändring ni vill åstadkomma, kanske vifta med det innan och se om de reagerar. Ska se om jag kommer på nåt mer. Har dygnat och är lite småseg för tillfället

Förutom DAMP är jag "begåvad" med dyslexi, och jag skriver relativt sakta. Jag missade tyvärr därför ditt inlägg där du poängterade det där med lönen. Ber om ursäkt för det

All bör väl få jobba med det dom är anställda för, men så är ju ofta inte fallet. Så illa som det är i skolan är dock inte så vanligt vad jag vet, och skolledarna och fackföreningarna bör nog fokusera mer på arbetets innehåll än som görs nu. Tjat om löner och status när grundproblemen ligger på ett helt annat plan är bara kontraproduktivt.

Allt TS har skrivit är den primära orsaken till varför jag utbildar mig till lärare - är sjukt glad jag hade grymma lärare!

På vilket sätt skulle situationen bli bättre och du mer motiverad om du fick högre lön?

Lönenivån kan ju knappast vara någon nyhet för dig?

I övrigt blir jag mest deprimerad av att läsa om situationen i skolan.
Men det känns inte som att lönenivån hit eller dit kommer att förändra saker, utan ungarna (och deras föräldrar) måste lära sig att veta hut.

Om jag förstått dig rätt vill du bli lärare för att hjälpa elever och göra någon skillnad för dem i deras framtida liv? Jag önskar dig all lycka, det är precis vad jag också vill göra. Hoppas bara du får en chans att göra det och inte blir överlastad med allt annat.

Jag var fullt medveten om lönenivån redan från början, och som jag flera gånger poängterat är lönen en bisak för mig. Jag kan sänka min lön med ett par tusen utan att klaga, om jag får arbeta med undervisning i skolan och inte med att vara kurator, polis, vaktmästare, slagpåse och spottplank. Däremot känns det rätt jävla kasst när jag jämför vad jag arbetar med och vilken utbildning jag fått betala för, med andra i bekantskapskretsen som lyfter lika mycket pengar eller mer utan hälften av det bagage som följer med lärarjobbet. Om jag bara behövde fokusera på undervisning i mina ämnen, läxor, betyg, planering osv samt utvecklingssamtal/handledning för de elever jag är mentor till skulle jag vara nöjd och glad.

Skit i lönen. Jag vill inte ha pengar. Just nu vill jag ha en rabiessmittad doberman och ett ridspö samt fulla rättigheter att använda dessa på snorungar som inte kan låta bli att slänga blomkrukor omkring sig vilket tar tid ifrån alla de i klassen som faktiskt inte har gett upp hoppet om ett godkänt betyg än.

Beundrar er också! Och det är få människor jag beundrar...


I en klass jag känner till finns det ett ett antal barn som har föräldrar som är lärare, och det är ett konstant: "i vår skola gör vi så här, varför gör inte ni likadant?"

Ta inte på dig för mycket. Gå därifrån när det inte handlar om dina arbetsuppgifter längre.
Sätt ner foten.

Om situationer uppstår där det blir alltför hotfullt, polisanmäl men se till att ha torrt på fötterna (spela in dolt) och stöd från din chef.

Det sista kan bli det svåraste.

Rektorer och speciellt studierektorer är i mina ögon svaga personer, de som är för dåliga för att vara lärare längre.

Inför disciplin i samhället. Det är ett otroligt svek mot alla skötsamma och väluppfostrade unga att det råder anarki i den svenska skolan. Mina förslag på reformer är följande:

* Skoluniform. Motivering: Minskar uppmärksamhet, krav och intressen kring det som icke berör utbildningen. D.v.s det utseenderelaterade som inte fyller någon reell funktion i skolans verksamhet. Egna konstnärliga uttryck får vänta till på fritiden.
* Noll tolerans. Motivering: Elever som beter sig störande, vilket omfattar hot, fula ord m.m mot lärare eller andra elever, skall stängas av temporärt. Vid upprepade avstängningar följer reglering.
* Institutioner. Motivering: För dessa som inte fungerar i vanlig undervisning skall erbjudas skolgång under kontrollerade former dock utan att riskera att förstöra för andra.
* Flick respektive pojkundervisning. Motivering: Att blanda könen leder till minskad uppmärksamhet åt studierna. Vissa kurser kan blanda klasserna/könen, skolan behöver inte ha en särskilt målgrupp utan kan ta in båda könen men viss separation bör förekomma.
* Deportering. Motivering: Icke-européer som sysselsätter sig med antisocialt beteende i skolmiljö skall deporteras till sina hemländer alt. lämnas på internationellt vatten.

Det är framför allt auktoriteters befogenhet att stänga av elever som inte sköter sig, och taket är lågt för uppkäftigt beteende, som är prioriterat. I skolan sköter man sig, klarar man inte det skall man nekas tillträde till skolområdet. Ordning och reda...