Jag har blivit lurad-IGEN! Gråter och gråter...

För inte så länge sedan blev jag lurad på ett presentkort som jag skulle använda för att bjuda min lillebror på en resa...
Jag skriver detta för att få skriva av mig, eftersom jag inte kan med mig själv att berätta för mina vänner om hur in i helvetes dum i huvudet jag är.

Nu har en liknande sak hänt IGEN. Jag är så besviken och ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Ni killar kommer säkert inte förstå mig, och tycka jag är dum i huvudet att jag gnäller, och att "ni tjejer har väl asmycket kläder" och så vidare.... Snälla välj då att inte svara.

Om drygt en vecka kommer min väninna gifta sig. Jag har aldrig varit på ett bröllop tidigare, och eftersom hon är en av mina närmsta vänner har jag jobbat så hårt för att hennes möhippa skulle bli underbar. Jag har lagt ner mycket pengar och tid på en fin och bra bröllopsgåva, och ännu mer för att möhippan skulle bli bra. Jag har till och med betalt för två vänner som inte hade kunnat följa med på möhippan pga ekonomin.

Till sist ville jag köpa en fin klänning till mig själv som jag skulle ha på bröllopet, för de sista undanstoppade slantarna jag haft. (Jag fick inte förlängt på jobbet jag hade, då jag blev inlagd för operation och sedan blev sjukskriven) Så pengarna var verkligen de sista. Jag hittade en jättefin klänning på blocket, precis den klänningen jag tidigare hade tittat på, men inte haft råd att köpa ny. Personen som "sålde" den sa att klänningen var som ny, och priset var bara halva från vad den kostade ny. Och i min storlek.
Jag blev jätteglad och hörde av mig direkt och sa att jag ville köpa den direkt, och hon sa att hon skulle skicka den samma dag som jag förde över pengarna. (750 kronor)

Nu har jag väntat i 2 veckor, numret finns såklart inte på blocket, och när man ringer till telefonnumret jag fick, hamnar jag direkt på telefonsvararen.

Nu har jag ingen klänning till min väninnas bröllop och jag är så besviken och ledsen. Jag har hundra kronor kvar på banken, och i min garderob finns bara klänningar som är för korta för ett bröllop.

jag bara sitter och gråter, det gör så ont i mig. Jag är så trött på alla oärliga människor. De har förstört så mycket för mig, och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag vill bara gå igenom jorden.

Efter allt slit, vill jag bara sjukanmäla mig från min väninnas bröllop. Jag skäms och känner mig så inihelvetes usel och fattig.



Förlåt för att jag "tycker synd om mig själv". Men jag kan inte rå för det. Jag har haft så stora förhoppningar, och bilder i huvudet på hur allt skulle vara. Och så faller det på att jag inte kommer ha något att ha på mig.

Jag vill bara gå under jorden.

Lider med dig.. Verkligen :/

Det finns ingen du känner som kan låna ut något liknande? Som t.ex. syster, mamma eller faster?

1. Sluta vara naiv.
2. Låna pengar av kompis/släkt.
3. Köp annan klänning.
4. Se 1.

Du har väl personens kontonummer osv? Du kan ju säga att du råkade föra över pengarna till fel konto och hoppas på att få tillbaka alternativt anmäla personen i fråga.

Hittade inget frågetecken i texten. Det där kan trots allt inte vara hela världens undergång.

Tråkig historia, verkligen. Men det finns folk som har det värre, vad ska vi diskutera?

Säg vad som har hänt till dina vänner, inget att skämmas över om man gör det till en "kul" grej.

Stämmer följande påstående?
Din definition av Dödsfall (Jag vill bara gå igenom jorden) = -750kr.

OT
Tråkigt men ändå, att sitta och gråta över 750k det kunde ha varit värre, orkar inte ens skriva upp massa scenarion.

Radar upp några alternativ åt dig, låna klänning av någon person i din omgivning, hyr klänning, köp en billig klänning på möjligtvis second hand butik.

Anmäl säljaren, jag hoppas att du ändå tillslut får tillbaka dina pengar men sluta böla nu för fan.

B o B -► Relationer och samlevnad

/Mod

Jag visste att den skulle komma.
Ja, det finns såklart de som har det värre. Mycket värre. Men för den sakens skull får JAG må dåligt? Det är skillnad på problem och problem, och för mig är denna känslan åt skogen. När man gång på gång får skit, orkar man till slut inte längre. Jag tänker mer på mina medmänniskor än på mig själv. Och jag är inte självisk.

Jag har polisanmält, och personen kommer förhoppningsvis åka dit. Men jag kommer inte få min klänning innan bröllopet, om det ens finns någon... Och pengarna kommer jag väl få se först nästa år, om ärendet inte läggs ner, som det gjorde när jag blev lurad sist.

Jag hade lånat pengar av någon vän, om jag varit mindre stolt. Dessutom skäms jag ihjäl av detta. Att be någon om pengar är som att dumförklara mig själv.

Mina föräldrar är tyvärr inte lämpliga, för att göra det kort.
Och min lillebror sliter med sin egen dåliga ekonomi.


Så basicly, anledningen till att jag skriver detta är för att NÅGON ska veta hur jag har det. Jag står inte ut med mina känslor, och jag är uppriktigt fruktansvärt ledsen och trasig. Det får mig att känna mig lite mindre ensam.

Sista meningen fick mig att skratta till. Jag vet att jag är patetisk. Men jag är så besviken.

Vart går numret till?