Bakom kulisserna har folkkära Glada Hudik-teatern under många år haft allvarliga arbetsmiljöbrister och problem med mobbning.
Det vittnar nu fem före detta medarbetare om.
– Fler kommer att fara illa om det får fortsätta, säger en av dem.
Flera före detta medarbetare berättar om mobbning och bristande arbetsmiljö i den kommunala verksamheten under flera års tid. (Bilden är arrangerad.)
I ett mötesrum i Hudiksvalls kommunhus sitter en kvinna i 30-årsåldern som vi kan kalla Agnes. Hon har varit en del av personalgruppen runt Glada Hudik-teatern i många år, en uppskattad medarbetare som jobbat nära grundaren och chefen för teaterverksamheten, Pär Johansson. Men nu har Agnes plötsligt hamnat i kylan och upplever att cheferna är ute efter henne.
Vi har fått ta del av en inspelning som avslöjar vad som sades på mötet, som ägde rum för ett par år sedan.
På andra sidan mötesbordet sitter en chef inom kommunens social- och omsorg tillsammans med Pär Johansson. Agnes betonar att hon varit tydlig med att samarbetet med Pär Johansson havererat, att hon blivit utfryst och att hon gått hem och gråtit varje dag efter jobbet. Hur mycket mer tydlig än så ska man behöva vara för att få hjälp, utbrister hon uppgivet.
– Det här att du har mått dåligt och att jag inte backat upp dig – jag är jätteledsen för att jag inte har gjort det. Förlåt, jag skulle ha tagit det på mycket större allvar, säger chefen.
Agnes ifrågasätter ett besked hon tidigare fått från den kommunala chefen om att "det är så här det är" på Glada Hudik-teatern och att man bara får "gilla läget".
Chefen svarar uppläxande:
– Det står jag för. Om du upplever att Pär inte har förtroende för dig måste du först och främst gå till dig själv, och tänka vad är det som har hänt? Varför har han inte förtroende för dig?
Agnes upplever att hon från en dag till en annan blev oönskad och utmobbad.
Och hon är inte ensam om det.
I sin strävan efter att förändra hela världens sätt att tänka, se och förhålla sig till intellektuellt funktionsnedsatta har Glada Hudik-teatern gång på gång betonat vikten av sina värderingar om att alla ska få vara med och känna sig delaktiga. Grundaren Pär Johansson har föreläst om vikten av att bli sedd och behövd.
Men det finns också en annan sida av teatern – där de fina värderingarna bytts ut mot mobbning.
Vi har träffat fem kvinnor som vittnar om en kultur präglad av utfrysning och kränkningar mot vissa anställda inom Glada Hudik-teatern. Kvinnorna är före detta anställda och berättar om upplevelser i olika perioder mellan tidigt 2010-tal och fram till för två år sedan.
Alla har inte varit personligt utsatta men upplevde ändå en utfrysningskultur som de själva blev en del av. Flera vittnar om att arbetsmiljön präglades av en rå ton. Att man ofta förväntades stämma in i att prata illa om medarbetare som inte var där och att det förekom mycket raljerande och glåpord riktade mot kollegor.
Andra berättar att de blivit så mobbade att det lett till sjukskrivningar och dåligt mående i flera år därefter.
– Det var som inkludering via exkludering. Gemenskapen byggde på att någon alltid var på väg ut – därför var alla andra med, säger en kvinna vi kallar Louise, som på nära håll såg utfrysningen men själv inte var drabbad.
– Det här handlar inte om att svartmåla Pär Johansson. Det här är en maktstruktur som inte får fortgå. Det är folk som far illa.
En annan före detta anställd, som vi kan kalla Helena, beskriver en arbetsmiljö där ingen vågade säga emot den "konstnärlige ledaren".
– Han har en otrolig makt och många är i beroendeställning till honom. Det är som en sektliknande lojalitet mot honom från medarbetarna, det är inte sunt för fem öre, säger hon.
Det är svårt att förstå hur allvarliga problemen är förrän man själv sitter där och blir utfryst, säger Ylva som vill vara anonym och egentligen heter något annat:
– Glada Hudik-teatern är fin, men det finns allvarliga problem att ta tag i som ingen bryr sig om. Det liknar en sekt.
"Det var som inkludering via exkludering. Gemenskapen byggde på att någon alltid var på väg ut", säger en av kvinnorna vi pratat med. (Bilden är arrangerad.)
Bakgrunden till att just Agnes bemöttes med ett hårt tonläge från cheferna var att hon hade kommit i kläm i Pär Johanssons privata relationer, som enligt Agnes och flera andra vi pratat med genomsyrar hans arbete på teatern.
Det beskrivs som att han skapade drama genom att ställa medarbetare mot varandra. Att han ofta hade en ledarstil präglad av misstänkliggöranden, humörsvängningar och ett stort kontrollbehov.
Agnes fick förklarat i samtal med Pär Johansson att han kände sig baktalad på grund av meningsskiljaktigheter som rörde hans privata relationer.
– Han förklarade att jag var illojal mot verksamheten och att jag hade valt sida. Jag upplevde det som utfrysning, ett straff och ett sätt att tvinga bort mig, säger Agnes.
Arbetsgivaren började lista brister och fel som Agnes påstods ha begått, vissa från flera år tillbaka.
– De hade redan stängt mig ute och fryst ut mig. Men nu började de med en aktiv jakt där de letade fel för att kunna göra sig av med mig, berättar Agnes.
Hon hotades bland annat med att bli polisanmäld på mycket vaga grunder, berättar Agnes. I slutändan drog kommunen tillbaka sitt hot och köpte i stället ut henne från anställningen.
– När jag ser på det så här i efterhand är det sjukt vidrigt hur de behandlade mig. Ingen i teamet reagerade och sa ifrån.
Agnes drabbades av en krisreaktion och blev sjuk av det hon utsattes för. I journaler som vi tagit del beskrivs det som att hon blev "mycket otäckt behandlad" och utsatt för kränkningar av arbetsgivaren.
"Historien är fruktansvärd och hon har blivit utsatt för härskartekniker, utfrysning och oskyldigt anklagats för en mängd händelser som inte stämmer", skriver ansvarig vårdpersonal.
I de berättelser vi tagit del av finns ett tydligt mönster. De före detta medarbetarna tycker i grunden att det var fantastiskt att få jobba med Glada Hudik-teatern, en verksamhet med gott syfte och med fantastiska möjligheter yrkesmässigt.
Men från en dag till en annan kunde någon som jobbade med teatern bli utfryst, inte bli inkallad till möten och lämnas utan information – efter att de på något sätt sagt ifrån mot ledningen.
– Att jobba med teatern är det roligaste jag gjort i hela mitt liv, men det är också det bittraste jag varit med om, säger en kvinna som vi kallar Lisa.
Lisa petades från teatern efter att hon konfronterat Pär Johansson om brister. Det gällde bland annat den alkoholkultur som fanns runt teatern.
– Jag satte mig upp emot honom, och det var där min bana utför började.
En liknande upplevelse beskriver Helena som jobbade nära Pär Johansson. Hon berättar att allt var fantastiskt till en början, men sedan vände det snabbt.
– Under turnén började jag ifrågasätta och säga ifrån om yrkesmässiga saker som jag tyckte inte var bra. Då försökte han bli av med mig på olika sätt.
Helena berättar att hon slutade få inbjudningar till möten och sociala sammankomster med Glada Hudik-teatern. Dessutom trycktes hon ned inför kollegorna.
Pär Johansson, grundare och chef för Glada Hudik-teatern, kritiseras för arbetsmiljöbrister och utfrysning.
– Jag kunde bli inkallad på möten där jag anklagades för allt möjligt. I efterhand har jag insett att det var ett sätt att få det att framstå som att jag inte skötte mitt jobb, så att han kunde bli av med mig. Men det kunde han inte, för han hade inget att gå på.
– Han försökte hela tiden framställa mig som inkompetent inför de andra i gruppen. Det var härskarteknik efter härskarteknik.
Den exkluderande och underminerande behandlingen av Helena blev värre och värre, berättar hon.
– Till slut pratade ingen med mig. Jag blev mobbad.
Efter ett år tog utfrysningen ut sin rätt. Helena blev sjukskriven på grund av en akut stressreaktion.
– Det var kroppsliga symptom. Det var verkligen fruktansvärt. Det värsta jag varit med om, säger Helena och fortsätter:
– Det har inte gått upp för mig att jag blev mobbad förrän senaste året. Jag anklagade mig själv och trodde att det var något fel på mig, för det är så det funkar.
Varför vill du att det här ska komma fram?
– Jag tycker att verksamheten är fantastisk i grunden. Bara för att man är kritisk mot någonting betyder det inte att allt är dåligt. Men verksamheten styrs på ett väldigt osunt sätt, framför allt då mot de anställda utan funktionsnedsättningar.
– Jag och flera andra har farit illa, och fler kommer att drabbas om det fortsätter.
Fackförbundet Vision har under de aktuella åren varit involverade i flera ärenden som slutat med att personal i teatern blivit omplacerade eller slutat för att de mått dåligt.
Kim Jutterström, ordförande i Visions styrelse i Hudiksvall, beskriver att deras medlemmar bland annat upplevt en tystnadskultur och känt sig utfrysta. Facket har vid flera tillfällen lyft problematiken till olika chefer inom kommunen.
Men det är först under 2021, i samband med att Glada Hudik-teatern flyttats till kultur- och fritidsförvaltningen, som kommunen börjat arbeta med arbetsmiljöfrågorna på allvar, enligt Jutterström.
Har kommunen tagit tag i problemen tillräckligt?
– Nej, det tycker jag inte, eftersom att problemen har kvarstått.
Har ni fått intrycket att kommunen tagit situationen på allvar?
– Till viss del. Men Glada Hudik-teatern är väldig viktig för kommunen och även om vi har tryckt på så har problemen kvarstått. Så jag kan inte säga att kommunen tagit det på så stort allvar att man gjort något åt det, säger Kim Jutterström.