Artikel i DN ångående svensk korruption

Tack så mycket för en utmärkt analys! I Sverige silar man mygg och sväljer kameler. Förmodligen har det att göra med att korruption på högre nivå blir svårare att analysera än när någon smålirare fuskar.

Ordet korruption i svenska språkets mening, är som vanligt väldigt ytligt och tunnt. Det innefattar nämligen bara missbruk av förtroendeställning, vilket verkar stanna vid resonemanget kring korruption hos svenska auktoriteter. Visst skulle man kunna tolka förtroendeställningen som förtroendet även medborgare har, men allt som oftast är det personer i maktposition som man menar.

Ordet "Corruption" är däremot klart närmre sanningen.

Avvikandet från ett ideal. Moral, etik, ansvar, medmänsklighet. Det här problemet ter sig särskilt i maktposition, därför att människors inflytande i denna position ökar, medan de redan var korrupta av att leva i den här samhällsmiljön. Det är därför meningslöst att peka finger åt enstaka personer, byter man ut dem mot i princip vem som helst, kommer problemet fortgå.

"The enemy is not the other. It is you." Det skulle lika gärna kunna vara ditt ansikte i den korrupta kostymen. Där ligger det stora korruptionsproblemet, vilka grundfundament vi har skapat det här samhället att stå på. Skapar man ett konfliktfyllt, destruktivt samhälle där individen naturligtvis bara kommer se till sitt eget välmående, är väl korruption hos i princip samtliga människor bara ett brev på posten?

Och skapar man ett samhälle där det är ett måste att dehumanisera sina medmänniskor för att kunna sköta sitt jobb, är det så konstigt att korruption uppstår? Finns det ingen koppling till mänsklig identitet bakom alla de som man faktiskt utnyttjar genom sitt korrupta beteende och risken för konsekvenser är minimal... vilka är det som inte handlar korrupt i sådana fall, så fort man tror man har chansen?

Att korruption behöver diskuteras mer är givetvis helt rätt, men i det här landet har vi tydligen ingen korruption.

Korruption, detta konsekventa avvikande från ideal för personlig vinning, är vad som gör att inte en enda politisk ideologi eller religion kan fungera i praktiken. Och rent krasst är det ett enormt stort problem, det håller nämligen på att få hela vårt samhälle att gå åt helvete. Det fick även tidigare eror att gå åt helvete.

Det spelar ingen roll i vilken form din representativa auktoritet kommer presentera sig. Despotism, monarki, demokrati, diktatur. Problemen kommer vara densamma. Teknologiskt, har mänskligheten gjort stormsteg. Mentalt, står vi kvar på samma ruta som för tusentals år sedan.

Makt korrumperar, så brukar man säga.

Det gäller nog alla oavsett partitillhörighet eller vem man nu är. Vissa blir mer korrupta än andra men nog blir vi alla korrupta mer eller mindre om det finns utrymme och tillfällen ges. SL pamparna som åt korv i gamla stan t.ex. det finns massor av exempel så kom inte med snacket om att vissa slösar bort mer pengar en annat. Korruption (svågerpolitik) har förekommit i alla tider, inget nytt. Statiska undersökningar ska man alltid ta med en nypa salt.

Tarasquest ttssss. Stämmer knappast, alla partier, politiker, oavsett vilka som sitter vid makten, de senaste 30-40åren har slösat enormt mycket pengar på onödigt, sådant som inte gav effekter eller pengar som bara åts upp av administration osv.

Media gör på tok för stor sak av allt detta med sossarna, även tidigare med alliansens problem. Antagligen för att folk vill läsa om detta i media, säljer tidningar, alltså skriver dom allt som går om detta. I det stora hela påverkar detta knappast väljarna, för när man ska rösta så har man förträngt allt det där och då påverkar det inte hur man röstar.

Jag må vara naiv, men är inte hela frågan en generationsfråga mycket också?
Denna generation som nu växer upp i ett mer transparent samhälle, medvetna om hur lätt det är att exempelvis korruption avslöjas. Borde inte dessa bli svårare att korrumpera? Speciellt med tanke på nya premisser såsom att "samhället utreder sig självt" alltså, de som tidigare behövde anställas för att reda ut korruption, består numera av vanliga medborgare som allt som oftast rapporterar till media etc när de finner oegentligheter.
Men naturligtvis är det så som någon tidigare poängterat; Att i Sverige är korruptionen så utbredd att den blir svår att mäta. Professorn i den ursprungliga artikeln går till och med så långt som att säga att:

Så han menar att enligt sin definition så går korruptionen ner, men annars så är den så ofantligt hög att den inte går att mäta!(?)
Naturligtvis ska förskingring och liknande anses vara korruption när den sker inom myndighetsväsenden och definitivt om det sker inom det allmänna. Rättsväsendet kan redan ses vara korrumperat, då nämndemännen tillsätts politiskt. Eller har jag fel?



Den naturliga första tanken, naturligtvis. Alternativt att de är bättre på att ordna denna typ av uttalanden av professorer och liknande. El - pris frågan tycker jag skulle vara ytterst lämplig att undersökas av en korruptions - grupp eller liknande. Turerna kring elbolagen och Mauds idéer hit och dit tycker jag verkar väldigt korrumperade...