Julafton

På julaftonsmorgon dundrar redan klockan nio Lunds studentsångare utvalda julpärlor genom högtalarna i föräldrahemmets finrum. Kaminen sprakar julskt och huset är rent och pyntat. Jag ikläder mig raskt finskjortan, finbyxorna och julslipsen. Julfrukosten består av julrisgrynsgröt, serverad i det traditionella julgrötkaret, skivad julskinka med julsenap på knäckebröd med julost. Den första julmustförseglingen brytes, hälles opp och man utbrister i gutår.

Raskt vidare till klockan två. Köket osar jultungt av julbordet som har tagit två dygn att förbereda. Den består av klassiska komponenter såsom prinskorv, tunnbröd, julskinka, köttbullar, ägghalvor, rödbetssallad, julsenap, Janssons, potatis, messmör, mm. Endast en juldryck gör en sådan spis rättvisa, nämligen julmust. Tredje flaskan öppnad och innan julmiddagen är över så är den fjärde tömd.

Bengt Feldreich har nu önskat oss en god jul och vi dimper i godan ro ner i varsin julfåtölj och låter tarmsystemet bearbeta överflödet. Kanske (läs: det) julöppnas en julmust till. Det blir den tionde flaskan.

Nu börjar det närma sig julklappsöppning vid julgranen. Studentsångarna och julbelysningen tonas ned. Klapparna delas ut och jultårar fälls i högtidlig respekt inför både julsläktgemenskapen och krubban. Man sveper kvällens sista glas julmust, julkällarlagret har nu helt sinat. Panten motsvarar nu en genomsnittlig snöslunga.

Mot kvällen har julglöggen kokats och man socialiserar sig med poetiska betraktelser över snödrivorna som växer utanför fönstret. Någonstans ifrån huset hörs julstrofer ur Dickens (eller Rydbergs) mest kända julverk berättas. Framåt elva blir jag till sist stående i andaktsfullt julvemod framför en julbonad.

Utomhus jultindrar en jultill julgran och julsnön jullyser julvit på jultaken.