Varför letar vi efter gravitonen?

På vilket sätt då? Det är inte så att naturlagarna anpassat sig efter Einstein. Vi kan inte gärna sluta ställa upp hypoteser bara för att en fysiker sagt något som verkar stämma inom vissa ramar.

Hursomhelst, kan du förklara vad som vore oförenligt med en krökt rumtid och gravitonen? Varför är det enligt dig omöjligt att gravitationsvågor är kvantiserade?

Du läser inte vad Entr0pi skriver. Det ekvivalenta sättet att se på gravitation är som effekten av ett tensorfält av rang 2. Ett sådant kan förklara Merkurius bana. Du har rätt i att Newtons teori inte kan förklara alla fenomen vi kan observera, men du verkar sedan argumentera från att Einsteins modell är den enda möjliga matematiska beskrivningen, utifrån att Newtons modell är fel. Snacka om inskränkthet.

Råkar du veta vad som händer med topologin hos rumtiden, måste den vara densamma som för den fixa bakgrunden, eller går det att beskriva maskhål och dylikt endast med 2-tensorfältet?

Om jag tolkat tråden rätt så är det rätta svaret på trådens huvudfråga, att vi litar inte på Albert, han kan ha haft fel. Rummet är kanske inte krökt? Det finns kanske gravitation?

Låt mig få formulera om huvudfrågan och i stället fråga vad det skulle innebära om vi hittade gravitonen?

Båda kan inte existera samtidigt.

Och detta baserar du på... vad?

Väldigt intressant fråga, på rak arm har jag inget jättebra svar. Skulle tro att topologin måste vara densamma som för den fixa bakgrunden. Har också för mig att klassisk allmän relativitetsteori inte tillåter dynamiska förändringar av topologin, eller iaf. att det alltid leder till en singularitet så att topologiförändringen göms bakom en horison. Om man tänker vidare på detta spår tror jag man leds till topologiska kvantfältteorier, något jag absolut vill lära mig men inte kan än.

En snabb googling ledde mig till den här artikeln, som verkar hålla med mig om att topologiförändring inte är tillåtna givet Einsteins ekvationer och positiv energidensitet.

Mer direkt på ämnet, så kommer vi nog aldrig kunna hitta en graviton: http://arxiv.org/abs/gr-qc/0601043

I fasta material går det ju att ändra topologin om man t.ex. värmer upp materialet så att TQFT:n inte fungerar länge, det skulle vara kul om nåt liknande gäller för rumtiden (fast jag inser att det nog inte kommer leda till startrek ändå)


Är den inte lite onödigt pessimistisk? Det kanske är så att det aldrig går att bygga en detektor för att fånga upp en graviton, men det skulle väl kunna vara så att kvantgravitation ger en mätbar korrektion till någon process vid svarta hål, eller nåt sånt?

Att gravitationskraften och det krökta rummet inte kan existera samtidigt baserar jag på ren logik emedan de står i ett motsatsförhållande till varandra. Enligt Newton finns det en gravitationskraft som verkar mellan föremålen i rymden, men enligt Einstein finns det ingen sådan kraft.

Gravitationskraften kan inte både finnas och inte finnas samtidigt.
Det borde väl framgå ganska tydligt, eller försöker du påstå motsatsen, så var så god.

Cirkelresonemang är väl logiska i meningen att de tillämpar logik, men giltiga är de inte.
Och "kraft" är fortfarande bara ett begrepp som införs för att det är praktiskt och inte en platonisk Form eller något sådant. I kvantfältteorier (ja i kvantmekaniken över huvud taget) finns inte begreppet kraft - det är överflödigt, för det är bara tidsderivatan av rörelsemängden. Man kan till och med formulera klassisk mekanik utan begreppet kraft och använda lagrangianen eller hamiltonianen istället.
Kraft, krökning av rumtiden, virtuella gravitoner är modeller för fenomenet gravitation. Om modellerna skiljer sig åt i förutsägelser kan vi (i princip) utföra ett experiment för att avgöra vilken som beskriver fenomenet gravitation bäst. Den klassiska mekaniken kan formuleras både med Newtons lagar (F = ma) eller lagrangianen, som är kinetisk energi minus potentiell energi och alltså inte blandar in krafter över huvud taget. Dessa två formuleringar är helt ekvivalenta (givet ett visst antagande). Vilken av dem är mer rätt? Newtons formulering, för att den känns begreppsmässigt enklare och mer intuitiv än att minimera en funktional i ett mångdimensionellt vektorrum? Eller lagrangiansk mekanik för att den är matematiskt elegantare?

Man har en allvarlig motsägelse om man i samma modell hävdar att gravitationskraften både finns och inte finns, men i olika modeller är det naturligtvis ingen motsägelse. Dock bör man väl kanske kräva att modeller som förklarar samma fenomen ska övergå i varandras förutsägelser i någon gräns (som allmän relativitetsteori som för svaga gravitationsfält blir speciell relativitetsteori som blir klassisk mekanik för små hastigheter).
Jag försöker påstå att du inte förstår vad en fysikalisk modell är.

Definiera begreppet kraft.

Där sa du det som jag var ute efter! Tack för det!
I så fall är vi överens.