Det vore bra om vi kunde/Det vore bra om vi kan

Jag håller med HerrGickhan så länge det, som jag tror att det gör i hans exempel, rör sig om kunna när det inte är hjälpverb.

Det vore bra om du kan (= har lärt dig) det här i morgon är starkare och närmare en uppmaning än Det vore bra om du kunde det här i morgon, vilket kan tolkas mer hypotetiskt.

Rör det sig däremot om hjälpverbet kunna ser jag inte samma skillnad mellan t.ex. Det vore bra om du kan komma i morgon och Det vore bra om du kunde komma i morgon.

Gustaf Fröding ger en lektion i konjunktiv:

Jag ville, jag vore i Indialand
och India vore sig själv
med pärlor till grus och rubiner till sand
och slott, som på vinken av Akbars hand
drömts fram vid en helig älv.

Ref. http://runeberg.org/dragharm/jagville.html

Konjunktiven är alltså drömmarens språk/modus. I politiken duger det inte alls med konjunktiv. Nej, i politiken gäller det att peka med hela handen och tala om att allt var planerat redan före Almedalsveckan. Särskilt viktigt är det för den nytillträdda partiledaren att undvika konjunktiv.

X-partiets värdegrund ligger orubbad sådan jag presenterade den före mitt tillträde. Senare i höst kommer jag att presentera hur denna värdegrund säkrar urbaniseringen och en stark landsbygd. X-partiet kommer därmed att få en tyngre roll i politiken, tack vare att vi står fast på vår värdegrund och utvecklar den.

Det var ett klargörande som till äventyrs kunde förstärkas genom att man ersatte »kunna« med »behärska«. Klipp från NE:

kunna ...
1 behärska utförandet av (det att) i kroppsligt el. intellektuellt avseende

Nians multiplikationstabell till exempel.

Vi har under denna kurs ett "kunna-mål" [uttryckt i någon form] som innebär att endast de som kan detta vid sluttentamen, ges godkänt på kursen.