Citat:
Ursprungligen postat av Masturblija
Sannolikheten att den bara uppstår ur ingenting är väl mindre än icke trolig?
Inte bara det, den är absurd.
Det finns redan en lång tråd i filosofi-delen av Flashback som handlar om hur det kan komma sig att det över huvud taget finns något alls. Jag har också intresserat mig mycket för frågan, och vad jag vet finns det inget vettigt svar.
Men om vi lämnar filosofin och går till fysiken, så är det ju inte fysikernas fel att det ser ut som om det uppträder mängder av singulariteter och horisonter i många sammanhang. Det helt enkelt finns många sådana!
En stor forskare som inte nöjde sig med de orimliga linjära orsakskedjorna är Wheeler. Han tänkte sig att förklaringen till universums existens är cirkulär.
"John Wheeler has proposed a different feedback model for the creation of the universe which would appear to also belong to this category of "universes which could create themselves". Wheeler's idea for a participatory universe borrows strongly from the quantum mechanics interpretation that "observation creates reality". His idea is that, on this basis, the universe has to evolve intelligent observers, and by observing the universe those observers somehow bring the universe into existence."
http://www.ipod.org.uk/reality/reali...t_universe.asp
Om vi bortser från observatörsflummet, kan man acceptera en cirkulär förklaring? Är den vettigare än en linjär förklaring som implicerar en oändlig serie av tidigare tidpunkter, alternativt att universum helt enkelt är utan förklaring?
Mitt svar är som sagt att det inte är fysikerns fel att det ser ut som om big bang teorin är korrekt. Fysikern har inget metafysiskt ansvar för att göra en 'snygg' teori. Fysikern har heller aldrig någonsin sagt att 'big bang' på något sätt är en 'skapelse' eller att det inte kan finnas något bortom horisonterna.
