2011-10-05, 16:23
#1
Följande historia handlar om en man som av den kanadensiska polisen kallades för "den galne pälsjägaren". Den här mannen jagades friskt under 5 veckors tid i norra Kanada i början av 1930-talet. Han gick under namnet Albert Johnson men det råder stora oklarheter om hans verkliga identitet. Hittade en artikel på svenska om honom (som nu inte längre finns kvar på nätet) och hans härjningar, som jag tänkt citera valda delar från:
"Första gången han syntes till var på en handelsstation i juli 1931. Han kom stakande på en flotte på floden Peel med kurs norrut ut i vildmarken. Han köpte en del förnödenheter och stakade vidare. Männen på handelsstationen ryckte på axlarna. Om främlingen ville begå självmord, var det hans ensak.
Men sex månader senare, tidigt på julafton, nåddes man av oroande nyheter från nordvästra delen av Kanada, tio mil bort. Johnson hade byggt en stuga vid floden Rat från vilken han terroriserade och mördade indianska jägare och stal deras fällor."
Här ska jag tillägga att jag inte på något annat ställe läst om att han mördade folk (till att börja med...), jag tror eventuellt att det står fel i artikel. I alla fall så hade han ett udda beteende som drog åt sig uppmärksamhet, så polisen bestämde sig för att kolla upp saken. En polis begav sig iväg tillsammans med en eskimåjägaren för att söka upp honom. Väl framme vid hans stuga så visade det sig att rök steg från skorstenen, men mannen i fråga ville inte öppna dörren. Polisen lämnade kvar eskimåjägaren för att han inte få en chans att fly, samtidigt som han gav sig iväg för att kalla på förstärkning.
Artikeln fortsätter:
"Den 31 december var han tillbaka och hade sällskap av poliskonstapel Don McDowell och en indianjägare vid namn Sittalis. Återigen knackade han på dörren till hyddan men den här gången fick han ett argsint svar. Albert Johnson stack ut ett gevär genom ett titthål i dörren och sköt King rakt i bröstet. McDowell besvarade elden medan de andra männen släpade bort den sårade Fred King.
Nu hade de inget annat val än att retirera. Fred King var i skriande behov av medicinsk hjälp och de körde skyndsamt tillbaka med hundslädarna till Aklavik.
Den 4 januari 1932 gav sig en polisstyrka på nio man försedda med 20 kilo dynamit iväg för att fånga in den ensamme desperadon. När de väl hade intagit sina positioner i närheten av hyddan tinade de upp dynamiten genom att hålla den under sina jackor.
Dynamiten kastades in i hyddan och en våldsam explosion slet av taket och fick den ena väggen att rasa in."
På goda grunder kunde man anta att Albert Johnson nu var död eller under alla omständigheter svårt skadad, men icke det. Han hade tagit skydd i en grop i marken, och avlossade nu sitt vapen mot poliserna. Lyckligtvis så missade han, men polisen fick än en gång dra sig tillbaka, dels från hyddan men även från området, då provianten sinat.
Polisen gav på intet sätt upp. Den 14 januari skickades ytterligare en patrull iväg. När man kom fram så var stugan väldigt illa åtgången, och pälsjägaren försvunnen. Det verkar dock som att man fick upp ett spår efter honom, för efter ett par veckor så var det återigen dags för en "närkontakt".
Det skedde alldeles i slutet av januari, och efter ett "intermezzo" parterna emellan så var en polis ihjälskjuten och ytterligare en var svårt skadad. Det var verkligen en slipad och farlig typ som polisen hade att göra med på den tiden. Enligt den artikel som jag läser nu så sa en person som deltog i jakten efter honom att han var dubbel så snabb när han traskade på i snön med snöskor än hundarna som skulle spåra honom.
Vid ett tillfälle (eller kanske flera?) så rånade han en handelsbod, beväpnad upp till tänderna. 2 gevär och en pistol hade han. Kvinnan som ägde "shoppen" gav polisen en ledtråd om vart han var på väg, och han observerades också när han fiskade vid en sjö. Men trots detta så slank han undan.
Hur bar han sig åt? En indianjägaren gav svaret. Han undersökte fotavtrycken från Albert Johnson och kom fram till att han gick baklänges för att vilseleda polisen. Till sin hjälp hade han även nattens mörker, givetvis.
Han uppehöll sig i området kring Red River men insåg att det var för farligt. Han måste ta sig genom bergen och fortsätta in i norra Yukon. Här hade polisen dock tänkt till i förväg genom att blockera de få pass genom berget som fanns, men tror ni att det stoppade pälsjägaren? Inte alls. Han hade nämligen också tänkt ut en plan.
Artikeln fortsätter:
"Under en häftig snöstorm klättrade han upp för de mer än 2 000 meter höga bergen med mycket lite proviant och utan någon som helst utrustning för bergsbestigning. Med tanke på att sikten var praktiskt taget noll under snöstormen och att klipporna var förrädiskt hala och iskalla, deklarerade vana bergsbestigare för polisen att det var en omöjlighet att klättra uppför bergen vid den här tiden på året.
En pälsjägare från trakten som tog sig genom ett av de bevakade passen vittnade om egendomliga fotspår längre upp längs Eagle River. Polisen antog att det kunde vara Johnson på andra sidan bergen och var nu förvissade om att det inte skulle vara någon match att övermanna rymlingen."
Tack vare ett flygplan så kunde man sakta men säkert dra åt snaran kring hans hals. Den 17 februari gav en pilot instruktioner till en polisstyrka att han fanns i krokarna av Eagle River. Det utbröt en våldsam eldstrid och den här gången så var det gärningsmannen som dukade under. 9 kulor sköts genom hans kropp, sägs det.
Ett blodigt slut på människojakten i vildmarken. Han benämndes för ensamvarg, desperado och galning, men faktum kvarstår att han gäckade polis (med bihang) under många veckor. Han hade jagats av ett helt uppbåd som bestod av gränspolisen, soldater, eskimåer, indianspejare och veteranjägare. Till sin hjälp hade man hundslädar och kanoter. Flygplan bedrev dessutom spaning efter honom. Till slut tog det stopp för hans del och man kan utgå ifrån att både polisen och många invånare kunde andas ut till följd av detta.
I hans packning fanns rejält med stålar; 2 000 amerikanska och kanadensiska dollar. Troligtvis en förmögenhet, på den tiden. Så vem ägde då pengarna? Ingen vet, eller rättare sagt ingen gjorde anspråk på dem. Han hade även en läderpåse med värdefulla pärlor och den här typen av pärlor fanns inte i de områden där han befunnit sig.
Man tog givetvis hans fingeravtryck och jämfört dem med arkiv i Ottawa och Washington. Resultat? Inget. Han fanns inte registrerad hos immigrationsmyndigheterna, folkbokföring, socialtjänsten eller sjukvården i Nord-, Central- och Sydamerka eller i Europa.
Så vem tusan var han? Man gick ut med hans signalement till mängder av människor, men ingen visste någonting. Hans kropp uppvisade inga speciella drag som operationsärr eller spår av lagning hos tandläkare. Det var nästan som att han inte hade funnits. De värdefulla pärlor han hade på sig fanns i Japan men inte där han jagades. Mystiskt? Utan tvekan.
Även om hälften av ovanstående är överdrivet så tycker jag ändå att det är en fascinerade historia. Är det någon annan skribent som känner till fallet med "den galne pälsjägaren"? Det finns även en film vid namn "Death hunt" ("Jagad till vanvett") från 1981 som är baserad på fallet.
» Albert Johnson (Wikipedia)
"Första gången han syntes till var på en handelsstation i juli 1931. Han kom stakande på en flotte på floden Peel med kurs norrut ut i vildmarken. Han köpte en del förnödenheter och stakade vidare. Männen på handelsstationen ryckte på axlarna. Om främlingen ville begå självmord, var det hans ensak.
Men sex månader senare, tidigt på julafton, nåddes man av oroande nyheter från nordvästra delen av Kanada, tio mil bort. Johnson hade byggt en stuga vid floden Rat från vilken han terroriserade och mördade indianska jägare och stal deras fällor."
Här ska jag tillägga att jag inte på något annat ställe läst om att han mördade folk (till att börja med...), jag tror eventuellt att det står fel i artikel. I alla fall så hade han ett udda beteende som drog åt sig uppmärksamhet, så polisen bestämde sig för att kolla upp saken. En polis begav sig iväg tillsammans med en eskimåjägaren för att söka upp honom. Väl framme vid hans stuga så visade det sig att rök steg från skorstenen, men mannen i fråga ville inte öppna dörren. Polisen lämnade kvar eskimåjägaren för att han inte få en chans att fly, samtidigt som han gav sig iväg för att kalla på förstärkning.
Artikeln fortsätter:
"Den 31 december var han tillbaka och hade sällskap av poliskonstapel Don McDowell och en indianjägare vid namn Sittalis. Återigen knackade han på dörren till hyddan men den här gången fick han ett argsint svar. Albert Johnson stack ut ett gevär genom ett titthål i dörren och sköt King rakt i bröstet. McDowell besvarade elden medan de andra männen släpade bort den sårade Fred King.
Nu hade de inget annat val än att retirera. Fred King var i skriande behov av medicinsk hjälp och de körde skyndsamt tillbaka med hundslädarna till Aklavik.
Den 4 januari 1932 gav sig en polisstyrka på nio man försedda med 20 kilo dynamit iväg för att fånga in den ensamme desperadon. När de väl hade intagit sina positioner i närheten av hyddan tinade de upp dynamiten genom att hålla den under sina jackor.
Dynamiten kastades in i hyddan och en våldsam explosion slet av taket och fick den ena väggen att rasa in."
På goda grunder kunde man anta att Albert Johnson nu var död eller under alla omständigheter svårt skadad, men icke det. Han hade tagit skydd i en grop i marken, och avlossade nu sitt vapen mot poliserna. Lyckligtvis så missade han, men polisen fick än en gång dra sig tillbaka, dels från hyddan men även från området, då provianten sinat.
Polisen gav på intet sätt upp. Den 14 januari skickades ytterligare en patrull iväg. När man kom fram så var stugan väldigt illa åtgången, och pälsjägaren försvunnen. Det verkar dock som att man fick upp ett spår efter honom, för efter ett par veckor så var det återigen dags för en "närkontakt".
Det skedde alldeles i slutet av januari, och efter ett "intermezzo" parterna emellan så var en polis ihjälskjuten och ytterligare en var svårt skadad. Det var verkligen en slipad och farlig typ som polisen hade att göra med på den tiden. Enligt den artikel som jag läser nu så sa en person som deltog i jakten efter honom att han var dubbel så snabb när han traskade på i snön med snöskor än hundarna som skulle spåra honom.
Vid ett tillfälle (eller kanske flera?) så rånade han en handelsbod, beväpnad upp till tänderna. 2 gevär och en pistol hade han. Kvinnan som ägde "shoppen" gav polisen en ledtråd om vart han var på väg, och han observerades också när han fiskade vid en sjö. Men trots detta så slank han undan.
Hur bar han sig åt? En indianjägaren gav svaret. Han undersökte fotavtrycken från Albert Johnson och kom fram till att han gick baklänges för att vilseleda polisen. Till sin hjälp hade han även nattens mörker, givetvis.
Han uppehöll sig i området kring Red River men insåg att det var för farligt. Han måste ta sig genom bergen och fortsätta in i norra Yukon. Här hade polisen dock tänkt till i förväg genom att blockera de få pass genom berget som fanns, men tror ni att det stoppade pälsjägaren? Inte alls. Han hade nämligen också tänkt ut en plan.
Artikeln fortsätter:
"Under en häftig snöstorm klättrade han upp för de mer än 2 000 meter höga bergen med mycket lite proviant och utan någon som helst utrustning för bergsbestigning. Med tanke på att sikten var praktiskt taget noll under snöstormen och att klipporna var förrädiskt hala och iskalla, deklarerade vana bergsbestigare för polisen att det var en omöjlighet att klättra uppför bergen vid den här tiden på året.
En pälsjägare från trakten som tog sig genom ett av de bevakade passen vittnade om egendomliga fotspår längre upp längs Eagle River. Polisen antog att det kunde vara Johnson på andra sidan bergen och var nu förvissade om att det inte skulle vara någon match att övermanna rymlingen."
Tack vare ett flygplan så kunde man sakta men säkert dra åt snaran kring hans hals. Den 17 februari gav en pilot instruktioner till en polisstyrka att han fanns i krokarna av Eagle River. Det utbröt en våldsam eldstrid och den här gången så var det gärningsmannen som dukade under. 9 kulor sköts genom hans kropp, sägs det.
Ett blodigt slut på människojakten i vildmarken. Han benämndes för ensamvarg, desperado och galning, men faktum kvarstår att han gäckade polis (med bihang) under många veckor. Han hade jagats av ett helt uppbåd som bestod av gränspolisen, soldater, eskimåer, indianspejare och veteranjägare. Till sin hjälp hade man hundslädar och kanoter. Flygplan bedrev dessutom spaning efter honom. Till slut tog det stopp för hans del och man kan utgå ifrån att både polisen och många invånare kunde andas ut till följd av detta.
I hans packning fanns rejält med stålar; 2 000 amerikanska och kanadensiska dollar. Troligtvis en förmögenhet, på den tiden. Så vem ägde då pengarna? Ingen vet, eller rättare sagt ingen gjorde anspråk på dem. Han hade även en läderpåse med värdefulla pärlor och den här typen av pärlor fanns inte i de områden där han befunnit sig.
Man tog givetvis hans fingeravtryck och jämfört dem med arkiv i Ottawa och Washington. Resultat? Inget. Han fanns inte registrerad hos immigrationsmyndigheterna, folkbokföring, socialtjänsten eller sjukvården i Nord-, Central- och Sydamerka eller i Europa.
Så vem tusan var han? Man gick ut med hans signalement till mängder av människor, men ingen visste någonting. Hans kropp uppvisade inga speciella drag som operationsärr eller spår av lagning hos tandläkare. Det var nästan som att han inte hade funnits. De värdefulla pärlor han hade på sig fanns i Japan men inte där han jagades. Mystiskt? Utan tvekan.
Även om hälften av ovanstående är överdrivet så tycker jag ändå att det är en fascinerade historia. Är det någon annan skribent som känner till fallet med "den galne pälsjägaren"? Det finns även en film vid namn "Death hunt" ("Jagad till vanvett") från 1981 som är baserad på fallet.
» Albert Johnson (Wikipedia)
__________________
Senast redigerad av Quoter 2011-10-05 kl. 16:43.
Senast redigerad av Quoter 2011-10-05 kl. 16:43.
3 Björsgård
52 är ju rätt tuff ålder att klara allt han gjorde på.