Kär än!!!

Hej är det normalt att vara kär i en tjej 2 år efter uppbrottet? Känns galet sjukt. Jag har försökt gått vidare med andra partners, men inget är i närheten av det jag och exet hade. Börjar bli en plåga, även om jag gillar att vara kär i henne. Men det måste ju finnas någon gräns ändå, 2 år efter är ju int
normalt :/

Är det normalt? Vad kan jag göra för att komma över helt och hållet?

Tror inte det är onormalt men inte speciellt normalt heller (vad är egentligen normalt?) mitt råd till dig är att överväga terapi, för att ta reda på varför du inte kan släppa henne.
Någonting inom dig håller sig fast vid exet, på ett ohälsosamt sätt- du kan ju inte gå vidare och du känner dig på något vis trygg med att fortfarande gilla ditt ex.

Vill du kunna slippa att tänka på exet och kunna gå vidare med en annan kvinna så tror jag att din största chans är att gå till botten med just varför du inte kan släppa henne

Har samma problem som du men ska tyvär sova nu så ja checkar in här imon igen så kan vi byta lite tankar och kanske på så sätt hjälpa varann.

Det där är helt normalt!
Jag har inte heller kunnat glömma min första kärlek, ej heller en tjej som det aldrig blev något med, dessa två tjejer har förföljt mig genom alla relationer jag haft. Har precis lyckats gräva ner den sista delen kärlek till min första tjej. Sju år efter uppbrottet.

Jag är just nu tillsammans med en tjej och har haft det kalasbra i tre år, nu har dock en tjej från det förflutna börjat bubbla upp i mina tankar, jag kan inte släppa henne och nu känns det som att det kommer förstöra mellan mig och min nuvarande.

Allt handlar om att gå vidare, tänka så lite som möjligt på ex och bara leva i nuet, jag vet det är omöjligt till en början, men efter ett tag blir tankarna färre och färre och kanske till slut så är de helt borta, men de kan komma tillbaka precis när som helst om en månad, ett år eller 15 år.

Mycket handlar om hur uppbrottet sker och vilka känslor som är inblandade.

Det här är ju verkligen inget roligt för att läsa för oss som skrivit av oss i kärlekssorg-tråden. Visst kan man ta udden av känslorna själv genom att inte träffas men måste det inte finnas någon professionell behandling för detta?

Du, jag gillar fortfarande mitt ex och det är över sex år sedan det tog slut, så gnäll inte.

Jag har visserligen en underbar sambo och skulle aldrig byta bort henne, ens mot mitt ex. Men man kan ju tyvärr inte bestämma över sina känslor.

Jag har inte träffat tjejen på över 2 år men känslorna och minnen lever ju kvar i mig

Hade du svårt i början med din sambo med tanke på dina känslor till ditt ex?

Hmm... svår fråga, ja skulle jag nog säga. I början var jag kluven av mina känslor men var ju tvungen att leva vidare. Det svåraste var nog när mitt ex sa till mig att hon fortfarande var kär i mig, att hon ångrade sig och inte kunde förstå varför hon släppte mig. Då var det väldigt svårt men jag stannade kvar med min sambo.

Jag är fortfarande väldigt bra vän med mitt ex trots alla år och trots att vi under lång tid inte sågs då vi bodde i olika städer. Hon har avverkat flera pojkvänner under tiden vilket naturligtvis gjort att jag fått lite känslor av svartsjuka. Hon har dock erkännt för mig i förtroende att jag varit bättre än alla andra och det är ju kul att höra. Träffade hennes nya kille och sambo förra helgen och han verkade riktigt schysst så jag önskar dem all lycka, kan bara hoppas att mina känslor försvinner någon dag.

Haha, blev ett långt känsloinlägg. Det är inte likt mig men du får förhoppningsvis en uppfattning om hur jag det funkar för mig. Fråga gärna om det är något mer du undrar över.

Träffar du henne än eller så? I så fall, lägg av med det.

Gått 3 år, tänker fort. rätt så ofta på mitt x.

Nu är det ju faktiskt skillnad mellan att tänka på sitt ex och sukta efter sitt ex- klart att diverse ex ploppar upp i skallen ibland även fast det kanske var fyra år eller mer sedan det tog slut, men inte fan skulle jag vilja ha henne tillbaka.

På TS låter det som att han jämför varenda tjej med sitt ex och därför duger ingen för att exet är oöverträfflig.. vilket inte är speciellt hälsosamt alls.