Patrik frågade sitt svenska ex: "Varför gillade du aldrig mig, fastän jag puffade dig på facebook?"
Exet svarade: "För att du var ett ganska risigt ligg."
Vid ett tidigare tillfälle i Patriks liv, ursprunget till hatet mot den vite mannen:
Han kunde aldrig förstå att den vite mannen skulle konkurrera ut honom, han gick ned och frågade sin adoptivmamma: "Mamma, varför har jag så liten penis?"
Mamman svarade kort och koncist: "För att genomsnittet i Korea är mindre än i Sverige".
Patrik sprang in på sitt rum.
Han kände sig mentalt våldtagen, vad hade hans mamma egentligen sagt? Förutom att hans penis var liten, givetvis.
Han la sig på golvet och stirrade upp i taket, en bländande vit färg uppenbarade sig längs den estetiskt tilltalande stuckaturen. Det kanske bara var ett tillfälle, men vart han än vände sig så såg han den vita färgen. På golvet låg han ända tills han somnade och drömde mardrömmar, han visste aldrig hur det skulle arta sig i framtiden men hade en aning om vad som skulle ske.
Drygt femton år senare sitter han på Lundagårds redaktion. Han känner sig maktfullkomlig, slickar sig om läpparna, rättar till sin asiatiska lugg och börjar skriva. Fingrarna löper som ett självspelande piano, han slickar sig om munnen igen och brister ut i ett: YES! Jag har lyckats! Fullbordandet av min karriär!
De andra medarbetarna kommenterar hur bra han lyckats förutom Peter.
Den där jävla Peter tänkte Patrik och samtidigt kom flashbacks från hans barndom tillbaka den dagen och just i ögonblicket då Peter hade kollat igenom hans text och gett konstruktiv kritik rusar Patrik ut genom dörren, gallskrikande och i full fart.
Han kommer ut i Lund och springer ett varv runt kvarteret för att lugna ned sig, den vita färgen gör sig påmind igen. Små ludna rosa gubbar kommer fram runt hörnet och han känner hur någon står bakom honom.
De rosa gubbarna står där. Han fortsätter att gå i rask takt samtidigt som han hallucinerar, de små ludna gubbarna säger: "Kinesjävel", "Risplockare", "Tjing-tjong", "Kolla vilka sneda ögon han har".
En mardröm för Patrik. Det enda han tänker på är den vita färgen och Peter, den jäveln och nu är Patrik riktigt uppviglad. Han låser in sig på sitt eget rum och i ett hörn av rummet ser han förpackningen där det står kinapuffar på. Rätt som det är kommer orden tillbaka, de små ludna tomtarna är tillbaka.
Ansiktet på förpackningen förändras och porträtterar nu Patrik, han gallskriker och kryper ihop i ett hörn. Plockar sedan upp påsen och slänger den, nu är han kränkt på riktigt och de jävlarna vill fan inte lämna mig ifred tänker han.
Nu börjar hela historien om Fazerincidenten, där Patrik kliver upp på tronen som offret. Han som blev jagad av små ludna rosa dvärgar, redaktionen på Lundagård med de positiva människorna och antagonisten Peter.
Han sitter i en studio på hög häst och basunerar ut i media, i SVT debatt sitter han och försöker avleda uppmärksamheten från den lille asiaten på förpackningen. Nu börjar hans glorydays på riktigt, en stående ovation när han hävdar att det är vardagsrasismen det handlar om (mot asiater) och inte nidbilden på kinapuffar. Nu går det bra, nu är det dags.
Han har även lyckats få ett bra band med sin negerpolare Sabuni. Tyvärr ville Sabuni inte lyssna utan var en rabiat än han själv.
...tyvärr slår det helt fel och rasistiska små ludna rosa tomtar skapar trådar om honom på fb.
Han barrikaderar sig igen. Denna gången med tillägg till Firefox som blockerar flashback, onekligen är han nyfiken på vad som skrivits om honom. Men han vågar inte.
__________________
Senast redigerad av Urgrund 2011-10-04 kl. 02:53.