Den långt gångna degenerationen?

Vi är (som ni kanske märkt) del av en långt gången degeneration.

Människor växer upp utan tilltro till något, mest noll tilltro till sig själva, människor kan mörda någon för de mest banala saker. Jag undrar egentligen vad som ligger grund till detta rent filosofiskt och inte politiskt? Vad är det egentligen för filosofi som fått så pass mycket spelrum? Jag kan inte tänka mig att det är någon specifik inriktning utan mer del av en politisk ideologi.

Men om ni skulle kunna definiera något, eller kanske dra olika teorier som är snarlika de olika filosoferna som är en del av degenerationen, gör det. Jag kan inte tänka mig att Sokrates, Platon och Aristoteles läror är särskilt vitt använda just idag.

Är samhället mer utilitaristiskt? Är samhället mer nihilistiskt? Är samhället mer stoistiskt?

Det låter på dig som om att dagens generation skulle vara värre än de tidigare. Att det skulle vara mer banala mord nu för tiden än förr. Ett antagande som är helt osant. Världen har snarare blivit mer civiliserad och mindre laglös ur ett lite längre perspektiv.

"Ur ett lite längre perspektiv"? Jag hävdar inte att en generation är värre än en annan, dock håller jag med om konceptet de-evolution.

Vad baserar du det på? Pratar du om ett moraliskt förfall eller menar du alltså att människan rent evolutionsmässigt är sämre anpassade på att överleva än förr? Har dödligheten bland människor ökat på sistone, nae inte direkt va.

Moraliskt förfall etc har det snackats om ända sedan Aristoteles tid minst. Tycker det är mest snack... kan du säga lite mer konkret vad du menar egentligen?

Personligen tycker jag varken att världen blivit vare sig mer stoisk, utilitaristiskt eller nihilistiskt. Tron på en gud har väl gått ner i alla fall i västvärlden och kanske även något ur ett globalt perspektiv så på så sätt kan man kanske säga att världen blivit mer nihilistiskt. Men varför skulle religion vara ett måste för ett slags "moraliskt regelverk".

Förlorade generationer, moralisk och intellektuell degenerering. Obstinata stollar som minns en värld som aldrig funnits och älskar att hata allt vad deras luftslott inte är. Världen har aldrig varit så jävla häftig, att den inte är det idag heller borde knappast förvåna någon. Men i övergången från idealist till pragmatiker så måste herr min-barndom-var-om-inte-bättre-så-åtminstone-så-mycket-mer-hederlig-än-mina-barns åtminstone förhärliga det han själv en gång stod för; det är liksom inte samma passion nu som när han var ung... Dra åt helvete. Faktiskt.

Vad röker du? Medan du degenerering your self?

Kolla på filmen Idiocracy http://www.imdb.com/title/tt0387808/
Det känns inte som att det är så långt borta...

Det är en humoristiskt film men ändå 'spot on'!