The Doors - The End moralfilosofisk text?

Har suttit många timmar nu och funderat över Jim Morrisons text "The End" och
spekulerat i den på ett lite moralfilosofiskt eller kanske existensfilosofiskt perspektiv.

Vad är det han menar egentligen?
Vad jag har kommit fram till (vad jag tror) hittils, efter lite läsning på
internet och en hel del brainstorming, är att låten i grund och botten, handlar
om att ge upp sin moral och hitta sin "övermänniska" innombords.
Att döda delar av det som finns inom sig, som egentligen inte är skapat
av en själv, utan av samhället vi lever i, och efter det upprätta sin egen moral
och sitt eget system att lita på?

Med det sagt tänker jag mycket på oudipus komplexet som Jim skriver om, som
jag faktiskt bara tror är en metafor för att döda det som skapat dig
för att komma bli det du själv som människa vill vara.
Alltså i stora drag, döda din far för att få ligga med din mor.

"Roman wilderness of pain" skulle då enligt mig vara det "intellektuella" samhället
som formar ett allmänt system, eller moral som gör att en människa inte kan
leva fullt ut som människa utan är ständigt förtryck av andra människors
behov, och kan aldrig riktigt leva ut sin inneboende egoism och stolthet
och kan därför inte utvecklas fullt ut som individ?

Skulle då "the ancient lake" som "the snake" leder till vara en plats
eller ett sinnestillstånd där moral och värderingar börjar om på noll
och man människan har hittat sig själv?

Era synpunkter på detta? Kan verkligen inte släppa den här texten!
Länk till text: http://www.lyricsfreak.com/d/doors/t..._20042686.html

Texten är ju ganska abstrakt i sig, men nog är den kanske lite existentialistisk. Ganska konstig också faktiskt tycker jag, men bra. Skrev inte Dostojevskij: miljön är allt och människan är intet, eller nåt. Så är det väl. Jag tror aldrig man kommer ur det där med att verkligen förbise allt; moral, fördomar och identitetsmanipulation av miljön. Det härliga med att vara människa måste ju ändå vara att påverkas och förvridas. Annars blir man ensam. Jag har försökt lite med det där, (vad det nu innebär, att övermänskliga mig lite) men inte funnit ro i det. Det har nog slutat med att jag blivit ganska omoralisk och tom inombords.

Människan kommer aldrig "hitta sig själv". Meningen är att vi ska söka och längta efter ständig förändring. Men jag tror nog innerst inne att det enda vi vill är att få lite kärlek.

Jim gick ut trippad på lsd i öknen (hardcore?) när han skrev den låten, den har såklart en mening men är nog svår att förstå. Den frågan kan nog bara Jim svara på bäst, rip.

Den handlar väll om döden - och allt vad det innebär..

Jag har läst att den handlar om ett uppbrott med en flickvän. Det märker man i första versen som helt klart handlar om ett adjö till någon eller något. Texten som följer efter det får dock ett helt annat djup som jag tyvärr aldrig gett mig in i... (det ska bli dock) Som med all poesi betyder texten nog olika för olika personer, Jim sade själv att den betydde olika saker för honom varje gång han hörde den...

Intressant analys av dig R4zz_.

Bravo Pissmadame, jag visste ju att du är intelligent ( när du är nykter ). Det var bra svarat. 10 poäng. Döden ja, som enligt filosofernas filosof Sokrates är vad en verklig filosof övar sig i att vara och bli.

Något den verklige filosofen eftersträvar men inte aktivt söker då det vore "synd" ( hahahah ) mot godarna. Hahahhaha

Jim Morrison visste (möjligtvis) vad den betydde för honom när han skrev den.
Vi andra får göra våra gissningar vad han tänkte när han skrev den, eller relatera texten till vad vi vet (vårat liv), vilket jag tycker är mycket mer intressant.

Visst hade det samtidigt varit intressant att veta exakt hur han tänkte eftersom den är rätt abstrakt, men... Inte särskilt faktiskt

Släpp det mannen.

Kan inte se att någon tidigare här nämnt den gamle greken Oidipus ...