Imbecill hundkultur

Jag funderar mycket på varför det har blivit en sådan retarderad hundkultur i Sverige. Hundar värderas högre än människor, och allt fler skaffar hund istället för barn. Hunddagis och varuhus som enbart specialliserat sig på husdjur växer som svampar ur jorden samtidigt som skadan som dessa hundar bidrar med för miljö, människor och andra djur eskalerar.

Alltfler hatar idag hundarnas framfart eftersom de också utgör en fara för dem som skaffar barn. Hundägare vägrar också i allt större utsträckning att använda koppel i friluftsområden där det är förbjudet att släppa lös hundar.

Att ha en hund i hemmet innebär mer att städa, hunden hårar och slemmar ner med sitt dregel och sperma och otorkade stjärthål där avföring fastnat i pälsen. Många har hundarna i sina sängar när det sover!!!

Det känns snuskigt att komma till ett hem där det finns hund.

Utlänningar som kommer hit ser förvånat på vårt imbecilla folk som ger hunden ett sådant utrymme.

Jag vill lägga upp den här frågan på en filosofisk nivå. Varför ökar hundarna i samhället, vilka är mekanismerna? vad är det för samhälle vi skapar, där många tycker att ett hundliv är mer värt än ett människoliv?

Hundar är vårat äldsta husdjur, de har i årtusenden hjälpt oss med att vakta, valla, dra, spåra, apportera.
Att både hundar och människor är programmerade ,genetiskt, för att förstå varandra är därför inte så konstigt.
Samhället idag bygger inte längre på trygga familjegrupper, där släktband höll ihop familjen/gruppen.
Folk byter umgänge/hem/jobb oftare än förr i tiden och hundar blir då en form av trygghet (för ägaren) som följer med in och ut i olika umgängen.
Människan har ett behov av att umgås med djur -storstadslivet hindrar dock mycket av detta idag och hundar är väll det enda större djur som med lätthet kan anpassas till ett sådant liv .

Förstår för övrigt inte varför du skall gå hem till folk som har hund om du är så grinig?

Villl tillägga att människor lever mer ensamma idag än tidigare. Då vi är ett socialt djur så ersätter vi människor med hundar, helt enkelt för att få våra sociala behov tillfredsställda.

Det var ett balanserat inlägg, tycker jag. Har inte tänkt på hunden som en form av trygghet tidigare, och då får jag en större förståelse. Eftersom jag själv har blivit biten tre gånger ( och fått åka till sjukhus och ta stelkramp två av dessa,står hundarna för motsatsen till trygghet). När det kommer en lössläppt rotweiler rusande utan koppel, vilket det ofta gör i mitt område, påminns jag om de tortyrliknande situationer det har varit att bli biten.
Jag går inte gärna hem till hundägare, tycker att det är obehagligt, men ibland blir jag tvingad eftersom det kan vara någon arbetskamrat eller släkting som äger jycken. Givetvis håller jag då god min för att inte såra ägaren.

Du verkar ju balanserad du med trots att du hyser agg .
Vilket jag kan förstå att du gör då jag själv bott i Bergsjön, Göteborg och har fått mina hundar påhoppade av diverse tvivelaktiga hundar av blandraser med amstaff, rottweiler m.m. Tyvärr utvecklade jag då ett visst hat också mot dessa hundar. Jag inser samtidigt att det är de som äger djuren som misslyckats i sitt handhavande med hund. Det finns trevliga hundar av dessa raser också men det glömmer man när man nästan dagligen råkar ut för incidenter .
Nu bor jag i ett "normalt" område och reagerar inte längre när jag ser dessa raser kommer lufsande med sina normala ägare. Måste nog vara så rasistisk att jag tittar med på vilken "ras" det är på ägaren idag än på hunden.

Jag tycker ju om hundar men jag uppskattar ju inte per automatik alla hundar för det.
Hundar som inte fungerar socialt , av olika anledningar, tycker ju jag inte heller om (fast jag har aldrig blivit biten).
Ser du lite mindre aggressivt på dina upplevelser så är det ju så att alla hundar inte bits, lika lite som att alla människor inte mördar.

Du skulle säkert kunna lära dig att inte vara rädd för vissa hundar som du känner, om du tog dig tiden att förstå och känna att du kan kontrollera hunden.
Dock kommer du aldrig att för den skull kunna älska alla hundar ändå.
Det ju så att det är ju helt upp till dig själv hur mycket du anser att ditt hundagg påverkar ditt sociala liv.
Jag själv hade ju aldrig orkat gå runt och vara arg/rädd varje gång jag ser en hund och skulle försökt göra något åt det (lika lite förstår jag de människor som är livrädda för ormar, råttor, spindlar etc, saker som ofelbart dyker upp i ens närmiljö förr eller senare).
Hade inte velat att sådana saker skulle styra mitt liv, var jag går, vad jag gör och vilket umgänge jag har.

Vad gäller dina hundvänner så skulle jag förklarat att jag är rädd-tycker deras djur är obehagliga p.g.a dina upplevelser. De flesta hundägare respekterar rädda människor och kan stänga in, lägga ner sina hundar då .
Men att gå på om att hundar är ohygeniska är nog inte så smart- hundar har sällan samma bakterier som oss och smittar oss därför inte med sjukdom.
Skulle nog i så fall vilja påstå att snoriga barn i såfall är mer ohygieniska (fast det är inte heller politiskt korrekt att säga ,jag har barn själv och de gör mig mer eller mindre kroniskt snuvig,hostig , febrig, de stökar även ner och drar in smuts).

Jag själv har folk i min umgängeskrets som inte kan ha en hund liggande under bordet när de äter för det är ohygienskt, det stör mig. Hundarna ligger bara under bordet och gör inget annat än ligger- står man inte ut med det så behöver man inte komma och hälsa på heller tycker jag.
Tyvärr är personerna i fråga släktingar som man inte kan avpolletera hur som helst så jag brukar stänga in mina kära djur när vedebörande individer dyker upp för att slippa sura miner och gnäll.
Det värsta är när dessa personer ändå drar igång en ramsa om hur de inte kan förstå hur man kan vilja ha hund och hur otrevligt det är med hundar o.s.v.
Jag själv tycker många av deras intressen är tämligen trista och töntiga men jag skulle ju aldrig säga det till dem, för de får ju tycka om vad de vill för mig, bara jag slipper dansa, pyssla i hemmet och planera gardin inköp.

Slutligen kan man sammanfatta det hela med att vill man vara säker på att bli osams med någon så är det bästa sättat att kritisera deras hundar eller barn...

Tyvär verkar det vara nåt jävla mode att skaffa stora (svåra) hundar i städer. Folk reder inte ut det att ha en hund i en stad över huvud taget är svårt. Det är i alla fall inte så självklart som många verkar tro.

Jag tror att detta modet kommer att försvinna med tiden, snart ska alla skaffa nåt annat.

Det har väll varit mode senaste 150 åren?
Den vita bullterriern som varje modemedveten gentleman skulle ha med sig.
Den tyska schäfern
Bullmastiffen
Kungspudeln
Dobberman,
Kamphunden
som nu börjar förskjutas mot Stora vakt och herdehundar

Min far var nog som du. Han blev jagad av en hund som barn och har alltid varit rädd för hundar. Inför köpet av min första hund var han väldigt avig (minst sagt). Han trodde t ex att man inte kunde ha en hund i sovrummet för då skulle den hugga en i strupen när man sover (och andra dumheter)... Naturligtvis infriades inga av hans farhågor och när hunden blev så allvarligt sjuk att den måste avlivas, 8 år senare, tog min far det lika hårt som jag. Han pratar än idag om hur fin den hunden var, och hur stolt han (pappa) varit i den och den situationen...

Det är annorlunda att ha hund själv och att se någon annans hund ute. Lite som "min vovve och andras hundar". Det kanske du själv skulle uppleva om du skulle ha en hund. Mycket av det du skriver är... mja, fördomar. De flesta hundraser dreglar inte och har kontroll på kroppsvätskorna. En hund är inte smutsig om ägaren inte försummar den. Har hunden diarée är det naturligt att duscha av hunden baktill efteråt. Men normalt går inte en hund med avföring i baken. Jag torkar av tassarna på min hund efter varje promenad, jag borstar tänderna och håller pälsen ren. Dock luktar olika raser mer eller mindre. Den förra luktade nästan ingenting alls. Den jag har nu har lite mer typisk "hundlukt", men håller man efter tänder och päls luktar det inte mycket.

Hunddagis och dagmatte/husse är nästan ett måste för att kunna jobba och ha hund samtidigt. Alltså, det är inte nåt "gullegull" utan hunden måste vara nånstans när ägarna försvinner i 9-10 timmar. Hundkläder och annat är mer tjafs, men tjafs finns det gott om utanför hundvärlden också.

Jag tycker det är väldigt bra om vi svenskar kan väcka funderingar hos andra folk som inte har samma djursyn. Precis som jag hoppas detsamma i vissa fall vad gäller människosynen.

Vad gäller att värdera liv så har jag en viss förståelse för de som värderar en hund (eller annat djur) högre än en människa. Min erfarenhet är i all fall att möter jag en hund ute så är den ofta glad och snäll. Människor däremot går mest tysta förbi, hälsar inte, ser inte speciellt vänliga/snälla/trevliga ut alltid heller, osv. Till skillnad från djur begår människor avsiktligt vidriga och sadistiska handlingar, trots intelligensen spränger folk sig själva och andra i luften, förstör jorden mm.

Tillgång och efterfrågan min vän. Där det finns mycket hundar, finns det också mycket folk som behöver tillbehör till dem.



På flera ställen i ditt inlägg nämner du barn.

De innebär ju också mer att städa! Förmodligen mer än en hund! Små barn kladdar ner sig själva, halva bordet och ofta även golvet när de äter. De dreglar ofta. Kissar på sin mamma/pappa när de ligger på skötbordet. Om de är lösa i magen kan avföringen läcka utanför blöjan och hamna på kläderna.
För att inte tala om alla leksaker som oftast ligger och dräller överallt hos barnfamiljer. Och när barn har varit ute och lekt så är de leriga och smutsiga och springer gärna obetänksamt runt med skitiga skor och fingrar om man inte hejdar dem. Man måste tvätta deras små kläder flera gånger i veckan.

Men, jag tycker inte att det känns snuskigt att komma hem till barnfamiljer för det. Jag gillar barn.


Alla hundar dreglar inte. (Skaffar man en stor ras med rejäla hängläppar får man väl litegrann skylla sig själv dock ) Hundar som slemmar ner med sin sperma har jag aldrig hört talas om. En hund som har bajs kvar i arslet efter rastning är inte bra i magen! Och en vettig ägare hjälper hunden att bli ren där bak fortast möjligt.

Hundar dömer dig inte. Du får se ut hur du vill - tjock, smal, lång, kort, ful eller snygg. Det spelar ingen roll för hunden om du bor torftigt, går i trasor och är arbetslös eller har en fin dyr villa och en välbetald, högt uppsatt tjänst och klär dig i fin kostym. En hund avgudar alltid sin ägare oavsett!

Hundar är inte ironiska och elaka - de fäller aldrig sårande kommentarer. Hundar snackar aldrig skit om dig bakom din rygg. Hundar är inte otrogna mot dig.

Det finns inte mycket som är mysigare än att varje natt ligga och skeda med en varm, mjuk och ärlig hund som älskar dej för den du är, under täcket i sängen.

Det finns en anledning till att hunden kallas för människans bästa vän.
Människan har haft hunden som husdjur sedan urminnes tider. Hunden kan man forma och använda till mycket, allt från sällskap till arbete. Det är en enorm resurs, hunden kan göra väldigt mycket, försvarsmakten satsar enorma pengar på tjänstehundar. Likaså polisen, man kan nu läsa om hundar som kan "spåra" cancer.

Att det öppnas fler och fler hundbutiker handlar om marknadssamhället, tillgång och efterfrågan. Utbyte av tjänster.

Visst behöver man städa mer när man har en hund, lika så när man har barn. Inte är det en nackdel på något sätt. Att ett par skaffar hund istället för barn tycker jag låter lite Hollywood, kanske stämmer i vissa enskilda fall, men överlag har många småbarnsfamiljer hund.