Citat:
Ursprungligen postat av
omegatretton
Tack för svaren!
Jag fattade inte riktigt svaret LucNN. Du tar mycket för givet, så jag känner mig trög, fast jag kommer tillbaks
Mitt första intryck av Kant var att han ville upphöja den icke matematiskt beskrivande begreppsapparaten och begynnande fysikaliska empirismen till logik, så jag intellektualiserade relevansen i tentan i förväg till noll. En slags efterföljare till Platon, och föregångare till Frege.
Nej, jag ska läsa lite till, för det är säkert fel.
Ps. Jag lär mig något. Kan jag beskriva vad detta något är?
Det är inte helt fel. Han ville säkra vissa propositioner a priori, och enligt dåtidens sätt att avgränsa a priorikunskap som "analytiska", så föll vissa geometriska och aritmetiska propositioner utan för kategorien, som då sammanföll med den rena aristotelska logiken (typ).
Kant påpekar att dessa matematiska propositioner, som är a priori, inte kan redovisas som sådan enligt empiristiska medel, eftersom empirister låter alla syntetiska propositioner (dvs. satser vars predikatterm inte är begreppsmässigt härledbart ur subjekttermen) vara a posteriori och empiriska.
Kant söker visa hur dessa propositioner enda är a priori
och syntetiska (Freges projekt, och den logiska empirismen, sökte att reducera dessa prima facia syntetiska satser till analytiska, genom att ge definitioner av tal i termer av mängder, således att geometrin och aritmetiken likväl visas som analytisk, btw).
Sedan, när det enligt Kant var gjort, så fanns en strategi för att säkra kausallagen, som blandt annat verkade dels förutsatt en empirisk fysik, och dels syntetisk och - enligt empiristisk grund - således omöjlig att begrunda (eftersom den går förut empirin, men har form som en sats som endast kan grundas empiriskt).
Men eftersom, om man följer Kant, syntetiska satser ändå kan vara a priori, då kunde dessa vetenskapliga axiom vara a priori - motsatt empiristens påstående som ledde till deprimerande epistemiska resultat.
Här drar Kant in samma fakultet som skulle förklara möjligheten av geometrisk kunskap - vars propositionella form är syntetisk - a priori. Med andra ord låter han mekanikens axiom vara av samma art som geometrins, syntetiska a priori via åskådningen. Vilket motsvarar Newtons ande, eftersom han vissa ställen kallar geometrin för abstrakt mekanik. Alltså samma sorts ämne.
Det är länge sedan jag har läst Kant, men det är i alla fall typ vad han syftade på.