Toppisar+Hasch, Heaven to Hell.

OBS!, Jag har aldrig skrivit en tripprapport förut och jag är ingen hejjare på styckeindelning heller, ha gärna detta i åtanke innan ni klagar men ni får gärna ge förslag på vad som kunde ha gjort rapporten bättre
Min tidsuppfattning är också väldigt disig ifrån den här kvällen så jag har höftat med det som händer senare på kvällen!

Substans: Toppisar + Hasch

Dos: 45-55 svampar och en joint brunt

Ålder: 18

Kön: Man

Vikt: 68

Tid: 5-6 Timmar

21:00 Kommer hem från svamp plockningen och lirar lite tv-spel med polarna som jag senare kommer att äta svamparna med, från början var tanken att bara röka nån gås och snacka skit eftersom svamparna inte skulle hinna torkas till samma kväll. Vi sitter och chillar hemma hos kompis 1 men då får jag och min kompis 2 ett sug av att försvinna in i svampens värld. Vi ringer kompis 3 och säger att vi borde käka dom ikväll utan att vänta på att dom ska torkas, han blir också sugen och vi bestämmer oss för att göra så.

23:00 Möter vi upp kompis 3 utanför mig efter att ha hämtat vatten och durkslag som vi senare ska använda för att skölja av svamparna, vi drar oss efter det mot platsen (utomhus) som vi alla är välbekanta med för att knapra i oss svamparna. Kompis 3 har vid det här laget tagit en position som "ledare" över oss andra, han frågar alla hur vi mår och ser till att allt står rätt till.

23:20 Vi kommer fram till platsen och gör oss bekväma efter att vi tvättat svamparna, vi börjar med att ta 10 var och 10 minuter senare tar vi 15 till var. Efter dom 15 svamparna som vi nyss ätit tänder vi en gås som vi delar på, c.a 10-15 minuter efter att gåsen är avklarad käkar vi 15 svampar till vardera. Vid det här laget börjar vi alla känna att svampens effekter börjar smyga sig på. Vi tar det lugnt och snackar lite skit i kanske 20 minuter innan vi tuggar i oss dom toppisar vi har kvar som var kanske 11-15 vardera. Efter att svampen och rökat är slut så tar vi det väldigt lugnt och jag kommer på iden att lysa med mobil lampan genom durkslaget så det blir en stor skugga på sanden, vi står alla och beundrar dom mäktiga mönstren som jag lyckas framkalla.

00:20-00.45 Vi börjar dra oss från platsen för att gå på en liten promenad och vid det här laget känner alla sig lite små busiga inombords, vi tar oss inte speciellt långt innan vi slår oss ned vid en bänk och samtalar om allt mellan himmel och jord. Efter att vi har snackat en stund så får jag syn på en nedförs backe som leder till en strandpromenad och från våran vinkel ser allt magiskt ut och här passar uttrycket "gräset är grönare på andra sidan" verkligen in. Jag säger att vi verkligen måste gå ditåt för att det ser ut som en helt annan magisk värld och dom andra håller med mig. När vi går där nere så ser alla "gatulampor" helt fantastiska ut och jag stannar en kortare stund rakt under en och stirrar in i det starka magiska skenet, efter det så som dom flesta säkert har upplevt även när dom är nyktra så får jag en "fläck" i mitt synfält av att ha stirrat in i ljuset. Den här "fläcken" ser helt magisk ut och jag försöker fånga in den i durkslaget som jag har burit på ända sen vi gick från "platsen". Mina kompisar reagerar inte riktigt på det utan dom är precis som jag i en egen värld.

1:10 Vi kommer nu in till centrum och jag ser min hemma stad på ett helt nytt sätt, jag vet exakt vart jag är men jag känner inte igen mig. Vi bestämmer oss sen för att gå hem till kompis 1. Vi sitter i hans soffa och lyssnar på musik som är helt trollbindande, kompis 2 börjar dansa utan en tanke om vad andra skulle tänka om hans rörelser och jag avundar hans initiativ och bestämmer mig för att göra samma sak. Efter 5-10 minuters dansande så slår vi oss ner i soffan igen och sitter tysta en stund, vid det här laget känner alla av svampen ganska kraftigt. Kompis 3 ringer en tjej som råkar vara kompis 1 ex, han säger att hon ska komma till oss och det är nu det börjar gå dåligt. Kompis 1 börjar verkligen panik städa och ber oss om hjälp att lyfta undan grejer. Kompis 3 säger att vi alla ska hjälpa till men då föreslår jag att vi går ut istället, han tvär ryter till att jag ska hålla käften och då börjar jag känna mig illa till mods, jag går fram till honom och kramar om han och berättar hur underbart det är att vi alla är med varandra denna kväll för att få honom på andra tankar och det funkade. Jag lyckas övertala grabbarna att vi ska gå ut igen så att kompis 1 slipper oroa sig för hur hon ska tänka om hur stökigt det var.

2:20 När vi väl kommer ut så vill kompis 3 in igen för att han fryser men då säger jag att det inte är kallt alls och han svarar "Juste det är inte kallt". Kompis 1 börjar tjata om alla mönster han ser på backen och efter att ha stått utanför honom ett tag så börjar vi vandra igen, kompis 3 börjar prata om att han inte har kontrollen över svampen längre men med ett väldigt lugn i rösten, då framför jag ett litet tal om att vi alla käkat svamp och om man bara tänker på det hela tiden så kommer du/ni återfå kontrollen över verkligheten. Nu börjar jag intala mig själv att jag har ätit svamp så jag har kvar mitt grepp om verkligheten så jag kan hålla koll på mina vänner. Vi går vidare och jag märker att kompis 3 pratar i telefonen med tjejen som jag tidigare nämnde för att vi ska möta upp henne. När vi mött upp henne undrar hon om vi har druckit eftersom vi alla beter oss lite konstigt, kompis 3 ställer mig frågan om vi har druckit och jag svarar ja, kompis 3 svarar mig då "juste det har vi ju" som om han nyss tänkt efter riktigt hårt. Vi sätter oss sedan en längre bit bort på en gräsmatta och kompis 1 tjatar fortfarande om sina mönster i backen, jag börjar då kolla noga på asfalten och ser ett svagt grönt sken på marken, det såg ungefär ut som ett norrsken. Kompis 2 sitter ganska tyst och begranskar gräset men han berättar inte vad han ser men han är väldigt lugn och sansad. Kompis 3 sitter och samtalar med tjejen och han frågar henne ungefär varannan minut vad klockan är och säger då och då att vi borde fara på fest, jag förklarar att det verkligen inte är någon fest så här sent i det lilla samhället vi bor i (dock så kunde det mycket väl ha varit det men jag kände att det inte hade varit en sån bra idé). Efter ett tag frågar tjejen mig varför jag håller i ett durkslag och jag svarar med ett enkelt "jag vet inte", själv så hade jag inte reagerat på det men när jag tänkte efter så kändes det som att durkslaget spelade en viktig roll i det hela. Kompis 3 verkar ha en väldig beslutsångest vid det här laget, ena minuten säger han att han ska gå hem men andra så vill han fara tillbaka till kompis 1. Tillslut så går han hem med tjejen och jag blev lite orolig för han men det lugnade mig att tjejen följde med honom.

3.00 Jag, kompis 1 och 2 går hem tillbaka till 1, kompis 1 förklarar för oss på vägen hur han känner alla känslor och hur dom är utspridda och det var verkligen ett inspirerande tal för det fick oss att tänka på precis samma sätt, han förklarar också hur han känner att alla årstider är på en och samma gång just nu och detta fick oss också att känna precis samma sak. Halvvägs hem börjar jag dock bli orolig över mina kompisar att dom glömt bort att vi käkat svamp så jag drar ungefär samma tal som jag gjorde tidigare att om vi bara tänker oss det så kommer vi få tillbaka greppet om verklighete. Kompis 2 skiner upp när jag berättat klart och förklarar att jag är "gruppens" övervakare och att mitt durkslag är någon slags symbol för det. Vid det här laget mår vi alla toppen och jag känner att vi har kontroll över det hela.

3.15 Väl inne hos kompis 1 igen blir stämningen väldigt tung och dyster, jag börjar bli orolig för kompis 3 eftersom han gick hem och att jag lät honom göra det. Vi sitter alla helt tysta och lever i våra egna världar, jag börjar få en väldans oro i kroppen och tapeterna börjar röra och slingra sig, nu får jag tanken att det skulle vara riktigt hemskt om jag fick en snetripp och det är nu det börjar gå åt helvette. Ingen av oss säger ett ord och stämning är somsagt tung, jag blundar och försöker komma på andra tankar än om att jag ska få en snetripp men det gör det hela värre, medans jag blundar får jag en massa CEV's som är förskräckliga. Jag ser rummet vi sitter i precis som det är fast fyllt med blod och köttslamsor, så då fick jag på någon vänster för mig att vi hade mördat någon och att jag var näste man i kö. När jag tittar på mina kompisar ser jag deras ansikten sjunka ihop så att kindben och hela kittet syns, dom blir svarta runt ögonen och nu börjar jag må väldigt dåligt (psykiskt). Jag sitter kvar och försöker hela tiden bli gladare och intala mig själv att jag käkat svamp men det funkar bara inte, efter ett tag blir jag helt säker på att mina polare vill döda mig men någonstans innombords så visste jag att fallet inte var så. Jag säger till polarna att jag ska gå hem men jag säger ingenting om hur jag mår för jag ville inte nojja upp dom, från övervåning ner till utången kändes det som att säkert 30 minuter hade gått och vid det här laget var min tidsuppfattning helt förstörd. Jag började vandra hemmåt med en oro över att jag inte skulle hitta hem, på vägen så hade jag otroliga humör svängningar, jag gick från gladast i världen till det mest deppiga jag varit i mitt liv på 10-20 sekunder med jämna mellanrum. Jag fick sedan för mig att jag var förföljd och min egna skugga skrämde livet ur mig.

4.00 När jag kommer hem så möts jag upp av en stor spegel innanför dörren, jag står och kollar på mig själv ett tag och mitt ansikte blir alldeles blått som om jag har hållt andan alldeles för länge men det skrämmer mig inte så mycket. Samtidigt så får jag en out of body experience, jag ser mig själv stå och iaktta min egna spegelbild från en annan vinkel och då blir jag lite smått rädd. Jag går ifrån spegeln och kollar runt lite i lägenheten för att försäkra mig om att jag är hemma och att allt är verkligt, allting ser bra ut och jag börjar känna mig normal igen efter att jag har försäkrat mig om att allting är som vanligt. Jag bestämmer mig för att gå till sängs och försöka sova och det är nu helvettet brakar lös...

Jag ligger i min säng och känner mig relativt normal men när jag stänger ögonen och försöker sova får jag återigen en massa CEV's, det känns hela tiden som att jag inte är ensam i rummet så jag blir för rädd för att blunda. Nu ligger jag med ögonen öppna hela tiden och börjar bli fundersam på om jag verkligen är hemma, mitt rum börjar svajja lite lätt och min säng känns som att den är full med sand. Jag blir akut kissnödig och går på toan för att pissa, inne på toan går allt bra och nu känner jag mig vanlig än en gång så jag går och tar ett glas vatten när jag är klar. I köket står min syster och hennes kompis vilket var en otrolig lättnad för mig för nu blev jag helt 100 på att jag var hemma.
Jag går tillbaka till min säng igen för att sova men det tar bara några ynka sekunder innan jag börjar tvivla på att jag är hemma igen, jag vänder mig mot väggen som sängen står mot och stirrar på mina tapeter ett tag för att sedan vända mig tillbaka. Nu börjar jag verkligen tvivla på att jag är hemma och glömmer bort vem jag är, jag får för mig att jag är kompis 2 och när jag kollar på mina händer och armar börjar dom bubbla och byta form, det känns som att jag inte har några ben i kroppen efter ett tag och att min kropp är gjord av gele. Nu börjar jag må väldigt dåligt och försöker tänka efter vad jag har gjort för att jag ska må såhär, massor av möjligheter flyger genom mitt huvud och jag får för mig en massa saker, som att jag varit med om en bilkrock och ligger på sjukhus medans alla mina kompisar som var med i bilen hade dött och efter den tanken så gick det väldigt dåligt för mig. Jag fick nu för mig att jag var död och hade hamnat i helvettet, jag var helt säker på att helvettet var precis så här. Jag återupplevde mitt liv i en sammanfattad form så att det kändes som att jag hade legat i min säng i ungefär 3-4 dagar, jag kunde inte röra mig eller nånting och jag kände hur jag började sjunka ner i sängen och nu tänkte jag att alltihopa skulle börja om igen. Vid det här laget hade jag panik men jag slutade sjunka och då återfick jag lugnet en smula, jag satte mig upp i sängen med en väldig ansträngning och tittade runt i rummet. Nu fick jag för mig att jag hade fått en psykos även om jag inte har en aning om vad innebörden av en psykos har, jag började komma ihåg små bilder ifrån dagen och återfick lugnet igen.

Jag kämpade mig ut ur rummet igen för att ta mig ett glas vatten, när jag kom in till köket blev jag helt mållös, golvet var fullt med vatten och det låg ruttna matrester med svärmar av flugor överallt men efter att jag blinkat ett flertal gånger i hopp om att det skulle försvinna så försvann allt och köket såg vanligt ut igen. Efter det här vågade jag inte gå in till mitt rum igen för jag var helt säker på att allt skulle börja om ifall jag la mig i min säng igen så jag gick mot syrrans rum för att försäkra mig om att inget hemskt hade hänt, jag kollade tvärt in och hon satt på sitt rum med sin kompis och lyssnade på musik, det här gjorde mig extremt mycket lugnare och jag gick tillbaka till min säng igen men det borde jag inte ha gjort .

När jag återigen låg i min säng så började jag tvivla på att jag var jag så att säga, jag kollade på mina händer och armar och dom föll isär och förvandlades till små små flugor och nu tänkte jag att jag måste ut fort som fan innan allt börjar om igen. Jag gick ut ur rummet och in till min systers rum för att återigen försäkra mig om att jag var hemma och att jag var jag. Hon och hennes kompis lyssnade på musik och när jag kom in började jag dansa eftersom att jag var så glad att se dom, min syster undrade hur full jag var på en skala och då blev jag lite fundersam, "jag kanske har varit på krogen och vaknade nyss upp ur en jätte mardröm" tänkte jag. Jag frågade när jag kom hem och hon sa för 10 minuter sen ungefär, då frågade jag hur länge jag hade legat inne på mitt rum och hon sa 5 minuter kanske. Då blev jag förskräckt, det kändes som jag hade legat där i flera dagar. Hon såg att jag hade ett oroligt uttryck i mitt ansikte och undrade hur jag mådde, nu blev mitt humör väldigt nere och jag stod bara stilla och stirrade ner i golvet. Jag satte mig sedan på hennes säng och märkte att både hon och hennes kompis såg väldigt oroliga ut, syrran frågade om jag hade "rökt något roligt ikväll" och jag svarade med att "då blir man verkligen inte såhär". Då började jag fundera på vad jag hade gjort och kom återigen på tanken att vi hade mördat någon ikväll, jag stirrade på mina händer och fötter och fick för mig att jag var blodig och smutsig och frågade syrran om jag var det med lite panik i rösten. Hon försäkrade mig om att jag inte var det och då försvann blodet och smutsen, hon frågade sedan vilka jag hade varit med och berättade vilka det var. Sen frågade hon återigen om jag hade rökt på men den här gången svarade jag "dels det", "Vad har du mer gjort då?" frågade hon, jag satt bara tyst och tänkte efter sen frågade hon om jag hade käkat svamp och då kom jag ihåg det och blev väldigt glad. Jag berättade hela kvällen för henne och allt kändes bra igen, hon tyckte att jag skulle gå och lägga mig igen men då kom jag ihåg helvettet som väntade i min säng och började bli deppig igen. Jag började fråga en massa saker om mig själv som alla stämde vilket var en bra sak och nu hade jag helt bekämpat tanken om att jag var någon annan, men dom mörka tankarna om att vi hade mördat någon fanns fortfarande kvar men dom började försvinna mer och mer så länge jag höll igång en konversation med syrran eller hennes kompis. Ju längre jag satt och konverserade med dom så kände jag att jag fick mer och mer grepp om verkligheten men efter ett tag kände jag att någonting saknades och jag uppmärksammade hur jag satt med händerna, jag hade händerna som om jag höll i något och då kom jag på att mitt durkslag saknades, jag bad syrran kolla om det låg i köket eller hallen vilket det gjorde så hon kom tillbaka med det och då kände jag mig säker igen. Den viktiga rollen som durkslaget hade spelat den här kvällen slog mig just då, den var min symbol för verkligheten och jag blev genast jätteglad igen, nu mådde jag väldigt bra och svampens effekter började avta.

Syrran och hennes kompis gick ut och rökte medans jag gjorde mig bekväm i hennes säng och höll på att somna, när dom kom in igen så sade dom att dom skulle sova i min säng vilket jag tyckte var en bra idé för då slapp jag den hemska saken. När jag var som närmast att somna kom dom tillbaka igen och sade att jag skulle sova i min egna säng istället, vilket jag inte ville. Men då tänkte jag att nu mår jag bra igen och jag ska inte vara drygare mot syrran än vad jag redan varit så jag gick med på det och tog med mitt durkslag som jag kände skyddade mig mot allt det onda, nu kände jag mig väldigt trygg i min egna säng och jag lyckades somna ganska snabbt.

Utvärdering: Kvällen började otroligt bra men på slutet gick det nedför snabbt,
trippen får 2.5/5 snusdosor!

Det här är kompis 2's rapport på kvällen om ni vill läsa hans version

EDIT: Lägg märke till att våran tisuppfattning är väldigt olika

Fan va dåliga set & settings, den här kvällen var ju som gjord för att gå åt helvete. Skönt att det gick bra för er till slut men hallucinogener är inga leksaker och de ska behandlas med stor respekt, det hoppas jag att ni eller åtminstone du har lärt dig nu.

Helt okej tripprapport för övrigt. Dock lite för långa stycken och jag uppskattar inte när personerna i en rapport går under namnen person 1,2,3 eller kompis 1,2,3 osv då det blir svårare att hålla koll på de olika personerna och det blir svårare att få en bild av dem.

Betyg: 3/5, ingen dunderläsning men klart godkänd.

Håller med dig till fullo, har en stor respekt för hallucinogener nu och som du säger borde vi hållit till någonstans där vi alla kände oss väldigt trygga.
Tackar också för tipsen vad gällde namnsättningen på personerna, använder mig nog av fake namn nästa gång

haha, jag gillade rapporten. Tyckte den var bra skriven och var underhållande. dock var det ju synd att du inte fick trippen du strävade efter. Bättre lycka nästa gång!

Tack för underhållningen

Fan va rolig story

Hade trippen stannat i samma form som när jag såg norrskenet på marken hade det nog varit en 5/5 snusdosors tripp
Tack för lyckoönskningen och för att du tog dig tid att läsa det!


Tackar tackar