Första "riktiga" trippen på svamp

Jag och min pojkvän (Låt oss kalla honom för "Sebastian") har under några veckor hittat ett gäng toppisar i en hage, och vi bestämde oss för att under denna helg ta dessa för första ”riktiga” gången. Vi tog på Emmaboda festivalen i år men effekten var då inte så stark då jag tror vi inte tog tillräckligt.
Vi packade med oss, varma kläder, (såsom tjocktröjor, sjalar, vantar, jackor osv), äppeljuice, en mentosrulle, en rostfbiffbaguette, tuggummi, och bombox med musik.

Denna gången begav vi oss till ett ställe vid en sjö som låg lite utanför Västerås stad. Det fanns som sagt en sjö, även en skog och en åker på stället. Det var cirka 16 grader ute och sol när vi tog bussen till stället vid 15:30 tiden på lördagen. Vi var där cirka 15 minuter senare och gick till ett ställe där vi hade utsikt över sjön och lade sedan ut våra filtar.

Vi tog fram de små påsarna som innehöll svampen och började sedan svälja ner lite i taget med äppeljuicen. Jag blandade även ut den svettiga svamp smaken med mentos. Lite längre bort stod det några och fiskade och man kunde då och då se några som gick runt sjön med sina hundar på promenad. När vi väl hade svalt ner allting så lade vi oss ner på filtarna och satte på musik. Pink Floyd och John Lennon var b.la. något vi lyssnade på under hela trippen, och vi låg där i cirka 30 minuter när det plötsligt började hända något.

Vi blev väldigt koncentrerade på vattnet, på vågorna och hur det rörde sig. Båda två såg i princip samma saker, och nere vid sjön låg det en stock i vattnet och flöt. Runt stocken kunde vi se stora vibrationer och ibland såg det ut som om vattnet runt om drogs till dessa vibrationer. Vi kunde också se att vattnet blev lite blåare på vissa ställen runt om. Vi låg där ett tag tills vi bestämde oss för att resa oss upp och gå en sväng för att kissa av oss. Vi gick en liten bit bort från musiken och vår packning. Saker såg mycket annorlunda ut, det var ”förstärkt” och lite mer ”klarare” och ”lysande”. Jag kunde även se gröna prickar då och då som snurrade runt på gräset.

Vi gick tillbaka till filten och lade oss där en stund till. Vi testade och blunda en stund och där uppenbarade det sig mönster för oss båda i olika färger. Efter vi legat på filten en stund så ville Sebastian gå och kissa igen, så vi tog en sväng åt ett annat håll. Han stannade till och tittade in i skogen och sa: ”Vi borde gå och kolla på åkern/ängen...” Så vi klampade in i skogen och tog oss till kanten av ängen/åkern. Framför oss var ett dike fullt med gamla mögliga pinnar och på andra sidan diket låg ängen/åkern. Vi stod där ett tag, stirrandes på den stora ängen/åkern som vi själva inte kunde beskriva på något annat vis än ”coolt” och ”häftigt”... Det går några sekunder till.... ”Ska vi gå över?” Säger jag och börjar klampa mig över pinnarna tills jag och Sebastian tillslut är över på åkern. Åkern var gigantiskt, den var som vågor över den och det på något vis smälte ihop. Ett fält med skimrande strån.

Jag såg någonting längre bort på åkern. ”Vad är det där?” Sa jag och Sebastian undrade vad jag menade. Jag pekade flera gånger innan han förstod vad det var jag pekade på. Vi kunde inte urskilja det från där vi stod och vi bestämde oss sedan för att gå dit och se vad det var. Vi gick och gick och gick, fast beslutna över att vi skulle ta reda på vad det där otroligt vackra var för något. När vi kom fram såg vi att det var ett par blommor. ”Jaha, nu har vi gått hit...” Det var som om vi hade utfört vårat uppdrag och nu var det liksom... Avklarat. Så vi klampade igenom skogen och inget kissande blev av.

Vi började gå tillbaka till våra filtar och musiken. På vägen kommer det en liten hund springandes mot mig som inte var kopplad. Den lilla saken hade även med sig sin matte och husse. Den sprang mot mig och började skälla, och jag kunde inte riktigt uppfatta det och förstod inte vad som hände. Det var jobbigt att möta ägarnas blickar och jag log bara när hon sa ”Hoppsan, där fick du visst en utskällning!” Det var som om hon kunde se rakt igenom oss. Det hjälpte inte att Sebastian försökte rädda situationen genom att prata ”så det inte ser konstigt ut” konstaterade han när han hade sagt massa obegripliga ord efter de passerat.

Vi låg kvar på filten ett tag till och Sebastian sa sedan att vi kunde väl gå ut i skogen. Så vi tog allt vi hade och begav oss ut mot skogen. Vi hade nu ett nytt uppdrag. Så vi vandrade igenom skogen tills vi tillslut hittade ett fint litet ställe vi kunde ligga på. Vi lade oss ner och pratade lite. Vi var väldigt glada och skrattade väldigt mycket under hela trippen. Sebastian fascinerades väldigt mycket över min kropp, och när vi låg där så kom frågan upp om vi skulle ha sex. Vi pussades lite och hade oss och tog av oss skorna. Sen när jag skulle lägga mig ned så såg jag något rosa lite längre bort. ”Vad är det där för något?” sa jag och pekade. Sebastian tittade in i skogen och efter några sekunder kunde även han se vad jag såg. Var det ett hus? Eller vad var det för något? Vi satte på oss skorna och packade nu igen ihop våra saker. Vi var nu på ännu ett uppdrag...

Vi gick och gick och kom tillslut fram till vårat mål. Vi såg att det var en tågräls med en massa rosa stenar som låg nedanför. Jaha, nu hade vi sett var det var... Nu skulle vi bege oss in i skogen igen... Eller? En backe framför oss tog över våran uppmärksamhet. ”Den där backen ser väldigt lockande att gå uppför...” Säger jag och tittar längtande på backen med de rosa stenarna. ”Ja, eller hur... Men vi borde inte gå uppför den, för när vi väl kommit upp så är det ju som när vi gick till dom där blommorna på åkern...” ”Ja, fast vi borde gå uppför den...” ”Ja,okej vi gör det”. Så vi pallrade oss uppför backen.Nu var vi uppe. ”Ska vi gå över till andra sidan?” Frågade Sebastian. ”Nej vi går in här...” Säger jag och pekar på en stig som ser väldigt lockande ut. Han följer efter mig, men jag backar sedan och säger. ”Eller ska vi gå över?” Han svarar då ”Ja, eller hur ser det mycket torrare ut på den sidan...?” Så vi kämpar oss upp till tågrälsen och tar oss sedan över.

Det är nu äventyret för oss börjar på riktigt. Vi var på ett uppdrag. Det var som om vi var inne i en map, som Dead Island eller Sagan Om Ringen. Vi hade uppdrag som vi måste utföra. Så vi bestämde oss för att inte lägga oss ner utan utforska skogen. Vi gick runt och efter ett tag så kom vi till en stor väg med bilar. Jag började undra hur vi skulle ta oss tillbaka till busskuren senare och vi gick över vägen och gick ett tag på cykelbanan/gångbanan. Det var mycket jobbigt att möta andra människor och vi visste inte riktigt vad vi skulle prata om. Det kändes som om vi inte hörde till de ”vanliga” människorna, att vi var helt annorlunda och stack då ut så att alla kunde se det. Vi begav oss därför in i skogen som låg bredvid cykelbanan/gångvägen.

På andra sidan skogen så satte vi oss ner för att vila. Det var som om det var ett slags ”vilo ställe” i ”spelet”. Sebastian tog upp juicen som om det vore vatten och satte sig på huk. Han kände sig som en filosof när han drack det och utbrast sen ”Jävlar vad coolt! Det var as gott!” Jag tog några tuggor från den klämda smörgåsen innan vi begav oss iväg vidare. Men vilket håll skulle vi gå. Jag ville gå mot sjön där vi var från början, och Sebastian ville bege sig in djupare in i skogen mot ingenstans. Tillslut övertalade jag honom att det var nog smartast att gå mot sjön, mot ”huvudkontoret” för att rapportera vårat uppdrag. Jag slängde smörgåsen.

Så vi gick och gick. Vi hade även en hel del fiender som försökte döda oss på vägen. Dessa var bland annat träd och pinnar som vi skonlöst mördade på plats. Vi kämpade oss uppför en backe som var så jobbigt att vi trodde vi skulle avlida. Och tillslut var vi äntligen vid tågrälsen igen. (Det kändes lite som i Dora-utforskaren... Ni vet att det är olika delar i äventyren.. ”Ni kommer gå och sen kommer det ett stort träd... Ni kommer gå och sen kommer det en tågräls... Ni kommer gå och sen kommer det en stig med får... osv) Vi kämpade oss upp där också och jag halkade till. Nu blev det ett ”Dead Island” moment och Sebastian var tvungen att springa till mig och trycka på ”F” för att jag skulle komma upp på fötter igen. Vi följde de vita prickarna åter igen. (I dead island så är det vita prickar där man ska gå för att klara ett uppdrag) och det är nu allt tar sin vändpunkt...

Vi möter en manbearpig i skogen! Vi skulle precis gå in i skogen från tågrälsen när vi ser ett stort monster. ”Ett vildsvin” tänkte jag. ”En björn” Sebastian. Och vi blev stela av skräck. När jag sedan ser att en människa kommer ut ur skogen så förstår jag att det är någon som rastar sin hund. (Senare undrar både jag och Sebastian hur det där monstret kunde vara en hund, och vad för hund det kunde vara för den var GIGANTISK och liknade en bulldog, men dom kan väl inte bli SÅ stora?) Människan stannar och tittar på oss, jag går på, men Sebastian står som frusen. Han säger ”Nej, kom här..” och vi vänder och går in i skogen (mot samma håll som människan och hans missbildade manbearpig) och jag försöker få Sebastian att vända håll så vi inte går ”längs” fienden utan ifrån fienden.

Vi smyger... Får INTE bli upptäckta.. Det är mycket smygande och människan måste tyckt det var konstigt att se två ungdomar vandra i skogen sådär och sen när vi möter honom springa iväg rätt in i skogen, för att sedan höra hur vi smyger omkring och hur jag viskar ”Schhh...” till Sebastian...
Sebastians humör vänder ganska totalt. Det kan jag förstå då det var en otroligt läskig upplevelse, jag var också ganska skräckslagen.. Och vi går snabbt tillbaka genom skogen till sjön igen. När vi väl är där så är det väldigt mörkt ute. Och vi lägger oss ner, helt utmattande på stranden och tar en cigarett var. Vi går sedan lite längre ner och lägger och och tittar på stjärnorna som hoppar och vrider sig åt alla möjliga olika håll. Jag tyckte det såg ut som om de satt i trådar och dinglade fram och tillbaka. Lite längre bort var det några som eldade och roade sig.
Senare begav vi oss till Mcdonald, gående. Och under färden pratade vi om hur lyckliga vi var som hade varandra osv. Vi var mycket glada.

Trippen varade: cirka 6 timmar och vi tog 45 toppisar var.
Under trippen sa vi båda att vi kunde känna ett vist obehag, men det kom och gick emellanåt. Det var även mycket "Vi borde" under trippen. Vi lyssnade på musik cirka 95% av trippen då vi hade bomboxen med oss. Vi hade mobilerna avstängda och ahde då alltså inget begrepp om tiden, förutom när vi tog och när vi gick hem.
Tidigare erfarenheter tillsammans: Cannabis, kola, exstacy, mxe, methylone
Jag tycker: Att trippen var helt perfekt. Det hade nog varit för mycket om vi hade tagit mer och för lite om vi hade tagit mindre. Det var bara obehaget som var lite småjobbigt, men man fick tänka att man kan ju inte dö av det så lika bra att glömma att man mår dåligt och bara ha kul istället!

Förlåt för diverse felstavningar osv.. Första tripprapporten jag skrivit så ni får ha överseende!

väldigt bra raport. låter som en nice tripp . 4/5

Lät som en rolig dag, bra rapport! 4/5

Tackar tackar! Jodå det en ganska knäpp tripp haha!