Om unga inte får jobb, vem ska försörja oss sen?

Folk går inte i pension, det talas om att höja pensionsåldern.

Nu ska arbetsförmedlingen sätta in resurser på att handikappade ska få jobb.

Försäkringskassan jagar sjuka så att de mår ännu sämre.

Under tiden sitter det en massa unga människor hemma. Utan jobb, utan eget boende, utan kreditmöjligheter osv.
De lär sig inte arbetsdiciplin, känslan av att tjäna egna pengar.
De kollar bloggar lr fastar i dataspelsmissbruk.
De har en massa tid och ork att ställa till elände och festa för mkt osv. Droger behöver inte ens nämnas.
Det enda sättet att få bli vuxen är att skaffa en bebis, så det gör många unga flickor.

Vilken pension kommer de att få den dagen de blir gamla?

Vem ska försörja oss när vi blir gamla? Kommer Sverige att få ta bort pension helt?

Nu när vi är med i EU, är det därför vi har så hög arbetslöshet? Pga alla östländare som kommer hit och jobbar??
Vad sjutton har vi för nytta av EU egentligen? De flesta svenskar som jobbar utomlands jobbar väl i Norge?

Vi betalar en jäkla massa skatt till EU och till politikernas fallskärmar osv känns det som.

Bara kontakter ger jobb i Sverige.

Skitsnack din jävla lögnare.

Arbetsgivarna anställer inte handikappade, de ser bara kostnader. Regeringen har lämpat över det problemet på ideella föreningar och tycker att de ska starta Sociala företag och anställa.

Jag sitter själv på min Fas3 placering och räknar på det här med att starta olika sociala företag då 70% av våra medlemmar är arbetslösa. Märker själv att den placeringen jag har nu är en belastning, även om jag inte har haft något missbruk så får jag ändå den stämpeln på mig.

Jag tror arbetsgivarna måste ändra attityd mot unga, långtidsarbetslösa m fl.. De måste våga ge "oss" en chans att komma tillbaka och/eller in på arbetsmarknaden. En f d klasskamrat och jag konstaterade att om man står utanför arbetsmarknaden så släpps man inte in.

Något är fel med Sverige och jag undrar vart vi är på väg, allt blir hårdare och hårdare.
Svårt sjuka jagas med blåslampa och om du så är döende så nog kan FK hitta något som gör att de kan vägra dig sjukpeng, sen finns det arbetslösa som inget hellre vill än jobba men som inte får.
FK som dessutom bara tittar på den fysiska biten vid sjukskrivning, att någon kan må dåligt psykiskt på jobbet verkar inte finnas på kartan. Visst kan jag ta taxi till min placering men det gör ju inte att jag kan jobba när jag attackeras av en sk arbetskamrat, grinar och har ångest för om jag ska bli påhoppad idag med eller inte.

Pensionen orkar jag inte ens tänka på, misstänker att det får bli ättestupan samma dag jag går i pension.

Är du dum?,det är väl klart som fan att man får jobb om man har kontakter

När jag var fjortis fanns det jättemkt jobb. Om man blev arg på en arbetsgivare så kunde man säga upp sig på dagen, under provanställningen alltså, och gå ut och skaffa ett nytt jobb till dagen därpå.

Det är den enda möjligheten att skapa bättre arbetsvillkor för de anställda, anser jag. Så länge arbetsgivarna inte behöver vara rädda om sina anställda.

Sen är det ju vansinne att små arbetsgivare ska ha vårdnad om sina anställda. Det är självklart att de inte vågar anställa. Om de anställer fel person med mkt sjukfrånvaro osv så kan hela firman gå i konkurs. Nu måste den lilla enskilde arbetsgivaren betala sjuklön i 2 veckor för varje sjukperiod, ombesörja rehab om den avställda får problem osv.

Klart som fan att de små företagarna inte vågar och därigenom kan deras företag inte växa. Det är små företag som är Sveriges ekonomiska grund sägs det, så hur resornerar beslutsfattarna där?
Om jag startar ett litet företag som går bra och skulle behöva anställa någon till för att hinna med skulle jag hellre jobba dygnet runt själv än att ta risken.

DIN JÄVLA SKITSTÖVEL ANVÄND SVÄRORD HELT OPROVOCERAT FÖR ATT STÄRKA JANTE

Nej, det är inte skitsnack. Allt handlar om kontakter idag, om du inte sitter på en eftertraktad utbildning förstås.

Snälla, sabba inte tråden med larvigt tjafs nu. Ta det där i PM ist.

Det är lite "våga och vinn" om man ska driva en firma,det är klart att det kan gå i botten,men det kanske också flyta på bra,allt handlar om hur stora risker och hur mycket hjärta man vill lägga ner.

Om du menar att man endast kan få jobb tack vare att man har kontakter så är du fel ute. Jag fick mitt första jobb helt utan att jag kände eller ens blev refererad till det företaget jag jobbade hos, utan det var enbart tack vare att jag registrerade mitt CV på deras sajt.

Konstiga är att det är lättare för handikappade utan utbildning att få jobb än utbildade ivriga svenska ungdomar,