2011-09-24, 05:31
#1
Jag har så jävla tråkigt och i brist på annat denna natt ska jag fördriva lite tid och berätta om första gången jag tog LSD en kall januari kväll, en vardag 1995 så gott det går. Detta är den enda tripprapporten jag kommer skriva om LSD eftersom det är den enda tripp på LSD jag faktiskt kan skriva en tripprapport på då jag fortfarande minns den kvällen och hur jag uppfattade drogen relativt väl och kanske det är någon lycklig själ som känner igen sig. Men ändå tycker jag att det är fruktansvärt svårt att försöka förklara en LSD tripp med ord och sen så får man ju räkna med att det har gått väldigt många år sedan händelsen. Men min tanke är som sagt mer att med hjälp av den här tripprapporten kanske individer kan sätta sig in i situationen och på så sätt känna igen sig själva när man är ung, vild och fri. Vi var i alla fall tre stycken som bestämde oss för att ta LSD denna vardags kväll. Min bästa polare hade precis som jag, inte tagit drogen tidigare men den tredje personen som skulle ta LSD och som vi skulle trippa hos hade tidigare tagit LSD i blotter form.
Lägenhetsinnehavaren ringer ett samtal och frågar om det finns LSD att köpa och det fanns en blotter som kallades ”sjöhästar”. Jag och min bästa polare sätter oss på tunnelbanan för att möta upp personen som hade tripparna och vi skulle mötas vid en av stationerna relativt nära centralen.
Vi fick åka en bra stund men vilken station vi handlade tripparna på kommer jag inte ihåg idag. I alla fall så bestämde vi oss redan innan vi satte oss på tåget att ”bara” köpa en blotter var. Vi hade ingen aning om hur starka tripparna var men pappret som var spetsat med LSD var av den tunnare sorten. Alla som käkat massa trippar vet att skillnaden ifråga om främst tjockleken på pappret kan variera mycket på blotters. Idag räknar jag med att tripparna låg på runt 80 – 100ug. Alltså en fullständigt lagom dos att påverka några 17 åringar i några timmar som inte är hardcore när det gäller psykadeliska droger. LSD var den sista partydrog jag och min bästa polare provade som verkligen intresserade oss och vi var väldigt nyfikna eftersom efter att ha hamnat i rave svängen hört både positiva och negativa historier om drogen och var även den drog man hade mest respekt för eftersom man hört talas om folk som hamnat i psykoser. Men denna januari kväll fanns det ingen som helst, tveksamhet. Vi skulle trippa och förväntningarna för mig och min bästa polare var särskilt stora då vi aldrig tagit drogen tidigare. Färsk och ung som man också var så var ju trycket på blottern något man fantiserade direkt om. Käkade man "jordgubbar" så ”ser” man jordgubbar och nu när vi ska trippa på sjöhästar, undrar vad det trycket ska föra med sig för ”budskap”.
Vi återvänder till förorten med drogen och slänger i oss den direkt efter att ha kommit innanför dörren. Det vi först märkte var att det nu fanns mer människor i lägenheten. Två personer till som kommer från ett land i mellanöstern. Dom var där och rökte hasch. Han som hyrde lägenheten sa att när LSD:n börjar slå så börjar man skratta. Efter ca 30 min började jag dra på smile banden. Detta ledde till en kedjeeffekt och mina två polare började också garva. Dom två övriga personerna som var där för att röka hasch visste naturligtvis att vi hade tagit syra och valde att sluta kommunicera med oss som trippade och började bara tala med varandra och låta oss andra vara. Dom började tala på sitt hemspråk och främst jag och min bästa vän då har nog aldrig skrattat så mycket åt dom här två araberna när dom började kackla på sitt hemspråk med varandra. Vi bokstavligen låg på golvet och bara vred oss av skratt när dom kommunicerade med varandra hehe.
Efter ett tag så fick dom nog och lämnade lägenheten och lät oss tre bara vara ifred och uppleva LSD:n. Det var först nu man märkte att det började färga på lite. Väggarna började andas. Det blev mönster av flera händer efter handrörelser och speciellt personen som hyrde lägenhetens gardiner började röra på sig i takt till musiken och mönstret på dom började blomma ut och leva sitt egna liv. Vi gick ut på balkongen och tittade ner. Där såg vi i asfalten att det bildades ett mönster, lik mönstret på en orm och att vi bara såg kroppen för att ormen hade begett sig in i porten där polaren hyr lägenhet och vi fantiserar att ormens huvud angriper oss bakifrån när vi står där på balkongen och tittar ner på gångvägen och ser den rörliga ormkroppen. Detta skapade en stark känsla och man var tvungen att titta bakom sig, mot dörröppningen på balkongen för att säkerställa att man inte skulle se det angripande ormhuvudet som hallucination bakifrån. Efter att ha stått på balkongen ett tag och spanat in lägenheten begav vi oss ut.
Det var kallt denna kväll. Riktigt kallt. Säkert minst –10. Vi förklarade för varandra att vi inte upplevde kylan alls. Man bara gick där och syran fick en att känna sig väldigt varm. Blodet upplevdes nästan kokande inom en när vi förklarade för varandra hur varma vi kände oss trots kylan. Vi begav oss iväg upp till en skola som ligger på ett berg. Där står vi sedan mitt i natten och skådar ut över miljonprogramsförorten och aldrig har mina hemtrakter sett så vackra ut tidigare. Det var fantastiskt att se alla lampor som lyste upp alla vägar och bokstäverna som lyser upp mörkret och som förklarar vilken förort man befinner sig i, i Stockholm. Man kände sig riktigt stolt. Vi tittar upp mot himlen och ser massa stjärnfall. Alla tre ser dessa stjärnfall under en lång tid. Jag har passerat 30 och har inte sett många stjärnfall i mitt liv förutom under påverkan av LSD men nu så skådade vi fantastiska meteorregn och plötsligt upphörde dom men stjärnorna for runt på himlen fortfarande. Idag vet jag inte om det var riktiga stjärnfall eller bara en hallucination. Var det verkligen ett sådant där regn av meteorer som brinner upp i atmosfären?
Vi tittade på träden som omringade oss. Fantiserade vi och tryckte ut det lilla extra syran hade att erbjuda så såg det ut som om träden stod i lågor där i natten. Men att det rörde sig om en tydlig hallucination var vi alla väldigt medvetna om. Jag och min bästa polare granskar ett träd riktigt ingående och ser plötsligt hur ett ansikte träda fram i trädet. Ansiktet som ser ut som en gammal gubbe hånler åt oss. Jag och polaren börjar sparka på och svära åt trädet och min vän tar fram en kniv och snittar gubben. Min tredje vän som hade provat LSD tidigare tyckte att vi blev lite för larviga och sa åt oss att nu går vi hem.
När vi träder in i lägenheten har det gått ca 6 timmar sedan vi tog blottern. Nu tar lägenhetsinnehavaren fram bongen för nu var det lämpligt att förstärka LSD:n med hasch. Vi rökte bong och även hink och gott om hasch fanns det. Vi hade inga som helst problem att röka i 6 timmar till. Vi sätter på musik och spelar Hallucinogens första skiva: Twisted
Vi sätter oss bara ner i soffan med bongen efter att ha rökt lite hink i badkaret och bara upptäcker vad denna artist vill förmedla med den här skivan. Efter att ha lyssnat på skivan en gång fastnar vi rejält på låten ”Shamanix” och börjar spela denna låt om och om igen.
http://www.youtube.com/watch?v=Kn16TZ2H1Fw
Efter varje gång vi lyssnat på låten tog vi en hit med hjälp av bongen och på med låten igen för att sedan ligga i soffan och nästan vrida på sig av välbehag när låten stimulerade våra sinnen. Varje gång vi satte på låten en gång till förstod man mer och mer vad artisten vill förmedla för historia som spelades upp i huvudet och allt annat i lägenheten gungade och svajade i takt till musiken och mönster blommade fram speciellt på tapeter och gardiner. Sakta men säkert började våran gemensamma påverkan på LSD minska men med hjälp av att ständigt röka lite mer hasch med hjälp av bongen kunde vi verkligen njuta av syran i ca 12 timmar efter intag. Aldrig blev denna tripp för mycket. Den var alldeles lagom. Aldrig kände vi begäret under kvällen att ta mer LSD. Man var helt enkelt fullkomligt nöjd och jag som älskade att röka hasch var ju naturligtvis väldigt nöjd när polaren som hade lägenheten försåg oss med hasch i 6 av trippen med ständigt rökande. Vilket fick effekterna att komma tillbaka lite hela tiden. Man ville lixom aldrig ge sig. Man fick inte nog. Jag ville bara utforska musiken mer och mer och röka mer och mer hasch. Men tillslut så fick man ju tacka för sig och gå hem men njutit av syran med hjälp av haschet hade vi gjort i ca 12 timmar.
Naturligtvis bestämde vi oss för att göra om detta och resa en gång till med LSD som blev flera gånger. Och även fast vi fick tag på blotters som var starkare och man vart mer trippad så uppstod aldrig den där känslan av frihet från alla krav som existerar någon mer gång än under denna första gång jag tog LSD.
Jag vet att rapporten är tunn men ska jag vara ärlig så hade inte den första trippen något särskilt större inflytande på mig. Men man ska vara klar med att det var en relativt svag blotter vi köpte också men den räckte gott och väl för mig och mina vänner.
Lägenhetsinnehavaren ringer ett samtal och frågar om det finns LSD att köpa och det fanns en blotter som kallades ”sjöhästar”. Jag och min bästa polare sätter oss på tunnelbanan för att möta upp personen som hade tripparna och vi skulle mötas vid en av stationerna relativt nära centralen.
Vi fick åka en bra stund men vilken station vi handlade tripparna på kommer jag inte ihåg idag. I alla fall så bestämde vi oss redan innan vi satte oss på tåget att ”bara” köpa en blotter var. Vi hade ingen aning om hur starka tripparna var men pappret som var spetsat med LSD var av den tunnare sorten. Alla som käkat massa trippar vet att skillnaden ifråga om främst tjockleken på pappret kan variera mycket på blotters. Idag räknar jag med att tripparna låg på runt 80 – 100ug. Alltså en fullständigt lagom dos att påverka några 17 åringar i några timmar som inte är hardcore när det gäller psykadeliska droger. LSD var den sista partydrog jag och min bästa polare provade som verkligen intresserade oss och vi var väldigt nyfikna eftersom efter att ha hamnat i rave svängen hört både positiva och negativa historier om drogen och var även den drog man hade mest respekt för eftersom man hört talas om folk som hamnat i psykoser. Men denna januari kväll fanns det ingen som helst, tveksamhet. Vi skulle trippa och förväntningarna för mig och min bästa polare var särskilt stora då vi aldrig tagit drogen tidigare. Färsk och ung som man också var så var ju trycket på blottern något man fantiserade direkt om. Käkade man "jordgubbar" så ”ser” man jordgubbar och nu när vi ska trippa på sjöhästar, undrar vad det trycket ska föra med sig för ”budskap”.
Vi återvänder till förorten med drogen och slänger i oss den direkt efter att ha kommit innanför dörren. Det vi först märkte var att det nu fanns mer människor i lägenheten. Två personer till som kommer från ett land i mellanöstern. Dom var där och rökte hasch. Han som hyrde lägenheten sa att när LSD:n börjar slå så börjar man skratta. Efter ca 30 min började jag dra på smile banden. Detta ledde till en kedjeeffekt och mina två polare började också garva. Dom två övriga personerna som var där för att röka hasch visste naturligtvis att vi hade tagit syra och valde att sluta kommunicera med oss som trippade och började bara tala med varandra och låta oss andra vara. Dom började tala på sitt hemspråk och främst jag och min bästa vän då har nog aldrig skrattat så mycket åt dom här två araberna när dom började kackla på sitt hemspråk med varandra. Vi bokstavligen låg på golvet och bara vred oss av skratt när dom kommunicerade med varandra hehe.
Efter ett tag så fick dom nog och lämnade lägenheten och lät oss tre bara vara ifred och uppleva LSD:n. Det var först nu man märkte att det började färga på lite. Väggarna började andas. Det blev mönster av flera händer efter handrörelser och speciellt personen som hyrde lägenhetens gardiner började röra på sig i takt till musiken och mönstret på dom började blomma ut och leva sitt egna liv. Vi gick ut på balkongen och tittade ner. Där såg vi i asfalten att det bildades ett mönster, lik mönstret på en orm och att vi bara såg kroppen för att ormen hade begett sig in i porten där polaren hyr lägenhet och vi fantiserar att ormens huvud angriper oss bakifrån när vi står där på balkongen och tittar ner på gångvägen och ser den rörliga ormkroppen. Detta skapade en stark känsla och man var tvungen att titta bakom sig, mot dörröppningen på balkongen för att säkerställa att man inte skulle se det angripande ormhuvudet som hallucination bakifrån. Efter att ha stått på balkongen ett tag och spanat in lägenheten begav vi oss ut.
Det var kallt denna kväll. Riktigt kallt. Säkert minst –10. Vi förklarade för varandra att vi inte upplevde kylan alls. Man bara gick där och syran fick en att känna sig väldigt varm. Blodet upplevdes nästan kokande inom en när vi förklarade för varandra hur varma vi kände oss trots kylan. Vi begav oss iväg upp till en skola som ligger på ett berg. Där står vi sedan mitt i natten och skådar ut över miljonprogramsförorten och aldrig har mina hemtrakter sett så vackra ut tidigare. Det var fantastiskt att se alla lampor som lyste upp alla vägar och bokstäverna som lyser upp mörkret och som förklarar vilken förort man befinner sig i, i Stockholm. Man kände sig riktigt stolt. Vi tittar upp mot himlen och ser massa stjärnfall. Alla tre ser dessa stjärnfall under en lång tid. Jag har passerat 30 och har inte sett många stjärnfall i mitt liv förutom under påverkan av LSD men nu så skådade vi fantastiska meteorregn och plötsligt upphörde dom men stjärnorna for runt på himlen fortfarande. Idag vet jag inte om det var riktiga stjärnfall eller bara en hallucination. Var det verkligen ett sådant där regn av meteorer som brinner upp i atmosfären?
Vi tittade på träden som omringade oss. Fantiserade vi och tryckte ut det lilla extra syran hade att erbjuda så såg det ut som om träden stod i lågor där i natten. Men att det rörde sig om en tydlig hallucination var vi alla väldigt medvetna om. Jag och min bästa polare granskar ett träd riktigt ingående och ser plötsligt hur ett ansikte träda fram i trädet. Ansiktet som ser ut som en gammal gubbe hånler åt oss. Jag och polaren börjar sparka på och svära åt trädet och min vän tar fram en kniv och snittar gubben. Min tredje vän som hade provat LSD tidigare tyckte att vi blev lite för larviga och sa åt oss att nu går vi hem.
När vi träder in i lägenheten har det gått ca 6 timmar sedan vi tog blottern. Nu tar lägenhetsinnehavaren fram bongen för nu var det lämpligt att förstärka LSD:n med hasch. Vi rökte bong och även hink och gott om hasch fanns det. Vi hade inga som helst problem att röka i 6 timmar till. Vi sätter på musik och spelar Hallucinogens första skiva: Twisted
Vi sätter oss bara ner i soffan med bongen efter att ha rökt lite hink i badkaret och bara upptäcker vad denna artist vill förmedla med den här skivan. Efter att ha lyssnat på skivan en gång fastnar vi rejält på låten ”Shamanix” och börjar spela denna låt om och om igen.
http://www.youtube.com/watch?v=Kn16TZ2H1Fw
Efter varje gång vi lyssnat på låten tog vi en hit med hjälp av bongen och på med låten igen för att sedan ligga i soffan och nästan vrida på sig av välbehag när låten stimulerade våra sinnen. Varje gång vi satte på låten en gång till förstod man mer och mer vad artisten vill förmedla för historia som spelades upp i huvudet och allt annat i lägenheten gungade och svajade i takt till musiken och mönster blommade fram speciellt på tapeter och gardiner. Sakta men säkert började våran gemensamma påverkan på LSD minska men med hjälp av att ständigt röka lite mer hasch med hjälp av bongen kunde vi verkligen njuta av syran i ca 12 timmar efter intag. Aldrig blev denna tripp för mycket. Den var alldeles lagom. Aldrig kände vi begäret under kvällen att ta mer LSD. Man var helt enkelt fullkomligt nöjd och jag som älskade att röka hasch var ju naturligtvis väldigt nöjd när polaren som hade lägenheten försåg oss med hasch i 6 av trippen med ständigt rökande. Vilket fick effekterna att komma tillbaka lite hela tiden. Man ville lixom aldrig ge sig. Man fick inte nog. Jag ville bara utforska musiken mer och mer och röka mer och mer hasch. Men tillslut så fick man ju tacka för sig och gå hem men njutit av syran med hjälp av haschet hade vi gjort i ca 12 timmar.
Naturligtvis bestämde vi oss för att göra om detta och resa en gång till med LSD som blev flera gånger. Och även fast vi fick tag på blotters som var starkare och man vart mer trippad så uppstod aldrig den där känslan av frihet från alla krav som existerar någon mer gång än under denna första gång jag tog LSD.
Jag vet att rapporten är tunn men ska jag vara ärlig så hade inte den första trippen något särskilt större inflytande på mig. Men man ska vara klar med att det var en relativt svag blotter vi köpte också men den räckte gott och väl för mig och mina vänner.
