Citat:
Ursprungligen postat av J.C.G.
Till SMA, Sotern m.fl. Jag ska försöka förklara detta på ett så enkelt sätt som jag kan.
Alltså tänk dig så här, du har en neutrino detektor i CERN (punkt A), och en vid OPERA (punkt b)
Du skapar väldigt många neutriner under drygt 10500 nanosekunder.
Bara ett fåtal av dem detekteras vid första punkten.
Bara ett annat fåtal fångas upp vid den andra punkten.
De behöver inte vara samma neutrino som detekteras vid A och B.
De har gjort så under tre år.
Med hjälp av Centrala gränsvärdes satsen och de stora talens lag så vet vi att talet konvergerar mot det rätta. Ungefär som när man slår två tärningar hundra eller tusen eller i detta fallet 15000 gånger, så om man inte har tärningar som är byggda för att bara visa ettor eller sexor så kommer det vanligaste värdet av de två tärningarna vara sju. Det är samma princip, fast på ett lite mer avancerat område.

Låter som ett rookiemisstag... Skapas det Neutriner under 10500 nanosekunder så kommer de ju undersöka när de börjar dyka upp vid andra kontrollpunkten och när de slutar dyka upp. Stämmer tidsintervallen från början till slutet av detektionsanomalin och man gör detta 15000 gånger så bör det vara något som går att vara säker på.
Det som framgår är att de mäter en stund innan och en stund efter experimentet börjar. Så normalt sett upptäcks någon neutrino då och då. När experimentet börjar och neutrinostromen når detektion så ser man att det helt plötsligt istället för 1 träff var 5:e nanosekund blir 10 eller liknande (chansning på siffrorna, upplägget stämmer). När man kunnat upprepa detta 15000 gånger så kan man vara väldigt säker på att ökningen av neutrinos sammanfaller med experimentet.
Det bör utesluta tjuvstarter (då man hade haft en förlängd detektionsanomali istället för en som bara är tidig).
Osäkerheten från position och mätning är ca 13 nanosekunder totalt... och enligt lagen om stora tal så bör det inte vara något som påverkar då de efter 15000 försök bör ha kunnat testa bort mätfelet på 10 ns.
En bra liknelse är att en forskare står under en bro och räknar gruskornen trillar ner då folket som går där gör att lite grus alltid trillar ner. Forskaren där nedanför missar de flesta men vet vad "normalbruset" är. Det blir alltså ganska enkelt för honom att upptäcka när hans assistent på ett utsatt klockslag släpper ner en näve, dels då han förväntar sig en ökning just då och dels för att bruset blir intensivare.