Citat:
Ursprungligen postat av Douche-chill
Basquiats största tillgång var hans häftiga frippa och creddiga bakgrund. Hans konst var lite graffiti, lite gatupoet, lite popkonst, lite afrikansk folkkonst. Samt en stor dos klubbkille. För mig känns Basquiat som en av dom där konstnärerna man gillar när man är ung och just upptäckt konst. Sedan börjar man upptäcka att det fanns bättre konstnärer som gjort samma sak fast bättre och tidigare.
Jag är varken ung eller har nyligen upptäckt konst.
Eller gillar klotterkonst i allmänhet.
Det är en särskild vitalitet och främst färg- och formkänsla som tilltalar mig med Basquiats bilder.
Fastän hans bilder ser ut som löst hopplock så sitter allt som en smäck, inte en grej som inte passar in.
Som med riktigt bra musik.
I tv-filmen om B. som visades nyligen sa nån att det ser ut ungefär som Miles Davis spelar, jag tycker det stämmer rätt bra.
Får inte alls samma känsla av Miles' egna bilder, han kluddade ju lite också vid sidan om spelandet.
Kandinsky, Picasso, Wifredo Lam, Dubuffet är andra associationer jag får av att se Basquiat.
Instinktiva målare allihop.
Det mesta av mer utstuderad konst som bygger på intellektuella konstruktioner och som konstkritiker kan spekulera över i spaltkilometrar roar mig inte, jo för ögonblicket ibland, men det är sällsynt att det griper tag.
