2011-09-20, 23:34
#1
I det senaste numret av Bang fanns en artikel titulerad "Bullmammorna från helvetet" som handlade om kvinnliga ledare för europeiska invandringskritiska och/eller högerextremistiska partier. Artikeln finns dessvärre inte att läsa på internet. Men i mycket korta drag så gav den korta biografier om fyra europeiska kvinnliga partiledare från de sk extremhögern (Marine Le Pen, Pia Kjaersgaard, Siv Jensen och Krizstina Morvai) samt diskuterade lite allmänt om kvinnors värde i marknadsföringssammanhang och dess förmåga att förmedla ett mjukare budskap än dito manliga ledare.
Intressant med denna artikel var att den var så gott som kliniskt fri från feminism. Man skulle till och med kunna hävda att den var aktivt antifeministisk eftersom den porträtterade kvinnor vars enda värde låg i omvärldens uppfattningar om deras könstillhörighet och därmed indirekt menade att de blivit orättfärdigt inkvoterade till sina positioner. Att artikelförfattaren var vänster/antirasist gjordes inga ansatser för att dölja utan det verkade snarare förväntas att läsaren också skulle vara det.
Någon annan som läst den kan säkert fylla ut luckorna (ja, jag förväntar mig att folk på detta forum läser feministiska tidskrifter).
Allt detta tycker jag väcker en del intressanta frågeställningar, i både stort och smått:
Är Bang slut som feministisk/intellektuell tidskrift (väl motiverade svar förväntas)?
Är kulturfeminismen alltför nära associerad med vänstern för att kunna kallas feminism längre?
Vart tog liberalfeminismen vägen?
Varför envisas invandringskritiska partier med att vara kulturkonservativa när de lika gärna kunde vara feministiska?
Intressant med denna artikel var att den var så gott som kliniskt fri från feminism. Man skulle till och med kunna hävda att den var aktivt antifeministisk eftersom den porträtterade kvinnor vars enda värde låg i omvärldens uppfattningar om deras könstillhörighet och därmed indirekt menade att de blivit orättfärdigt inkvoterade till sina positioner. Att artikelförfattaren var vänster/antirasist gjordes inga ansatser för att dölja utan det verkade snarare förväntas att läsaren också skulle vara det.
Någon annan som läst den kan säkert fylla ut luckorna (ja, jag förväntar mig att folk på detta forum läser feministiska tidskrifter).
Allt detta tycker jag väcker en del intressanta frågeställningar, i både stort och smått:
Är Bang slut som feministisk/intellektuell tidskrift (väl motiverade svar förväntas)?
Är kulturfeminismen alltför nära associerad med vänstern för att kunna kallas feminism längre?
Vart tog liberalfeminismen vägen?
Varför envisas invandringskritiska partier med att vara kulturkonservativa när de lika gärna kunde vara feministiska?
