Alla dessa jävla småmänniskor som vill vara "ledare"

Jag blir bara så in i helvete småtrött. De är överallt . . överallt.
Alla dessa "projektledare" och småchef wannabes. Varenda jävel ska låtsas ha "ledarinstinkter" nu för tiden.
Värst är det jävla hycklandet om att de vill "hjälpa andra att växa" och att "utveckla gruppen", men det handla bara om de själva och att de ska boosta deras små patetiska egon. Varenda 20 årig brud från från Växsjö är helt plötsligt "ledare". Ni är ingentig. Ni har NOLL visioner, och är bara jobbiuga bitschar. Lika med alla dessa vattenkammade snubbar från småstadsmedelklasshem, där pappan var "entreprenör", och sonen en dryg innebandykille i lacost tjöja. Nu kommer de hit och leker chef.
Värs är relationshäxorna som håller på med "personlig utveckling" i organisationer. Det lyser ego-sekt ur ögonen. Jag blir fan skrämd av deras Carola damp ego frälsning.

Låt mig gissa. Du är 34 vårar och lyder under en 22 åring?

Nä inte alls. Jag är 35 och har startat tre företag och byggt organisationer. Jag har (och har haft) riktiga visioner. Jag har alltid sagt i princip: "Det här vill jag - vilka vill med" Sen har det löst sig naturligt.

Jag råkar ha hamnat i ett sammanhang där det dräller av dessa. De vill vara chefer för chefandets skull. Inte för att de har något att tillföra. De går kurser i ledarskapsutveckling där det dryper floskler.
Det är bara så tomt. Det handlar om att de själva vill vara något, det passar in deras småborgliga livstilspaket, med kokböcker och "homedesign".
Det liknar halleluja sekt. Luktar illa.

Hahaha! Och de hade utvecklingssamtal i fredags eftermiddag

Skämtåsido, 526, du verkar inte jobba i en särskilt platt organisation om alla dessa ynglingar har chefsroller

Det är tack och lov inget jobb. Det är i skolan. Jag går en kurs.

Edit: Men om det vore ett jobb skulle jag inte fixa det. Jag måste se upp till en chef. Någon som antingen har erfarenhet, visioner eller är grymt bra på det den gör.Inte en jävla blondin med glasögon som var duktiga flickan i tammerfors, och har läst en bok av en "ledarskaps guru".
Men okej liksom . . .nu ska vi samarbeta . . okej . . .ja e chef dårå . . . aaa . . .ja tycker sähära . .
Det är skillnad på chef och ledare enligt mig. Tänk fårahede och vallhund.
Ledare är någon man följer av instinkt eller av beundran, för att den har en vision om något större.
En chef är en gläffsande hund som står bakom och skäller.
Alla dessa nollor har inget annat än en ängslig vilja att vara över någon annan. Men de säger det inte ens rakt ut, de lindar in det i massa kladdigt tafs om att hjälp andra och gruppen och sånt floskel skit.

De senaste årtiondena har folk fått för sig att de är speciella. Det är för mycket facebook, sex & the city och bloggande. Om man kunde stänga ner dessa jävla kanaler som endast föder den jävla egocentrismen samt avrätta Jan Helin på torget så skulle allt bli lite bättre.

Åhå! Alla kan gå en kurs i ledarskap men alla är inte ledare. Vissa är ledare utan att ha gått någon kurs i ledarskap. Ett chefskap sitter i titeln, ett ledarskap sitter naturligt i personen och en ledare följer man. Jodå, jag har själv gått någon sådan kurs på universitetet en gång i tiden

Men kan det vara så att de normaliseras lite när det får gå en tid? Jag upplevde när jag pluggade att det var en del som trodde att de skulle bli chefer efter avslutade studier, men ofta handlar det om att jobba hårt först och sedan förtjäna chefskapet.

+1

Jävligt bra sagt!

Idag vill folk ha mer lön för att arbeta mindre, högre position med lägre kompetens.
För 30 år sedan behövde vi en rejäl vila efter jobbet, idag behöver vi mer motion.

Exakt, blev själv nyligen chef efter att ha varit deras bästa arbetare under en längre tid. Tagit på mig ansvar och helt enkelt sprungit den extra milen. Frågan är om jag borde gå en sådan här ledarskapskurs nu, ger dom något?

Men det har blivit en trend i tiden. Som en förlängning av skolgården för de där bimbobrundarna som tyckte de var snyggast, och för alla dubbelduschkillar som spelade hockey i Hägerfors. Nu är de här och ska låtsas som om världen behövde deras inbillade ledaregenskaper. Vi skrattar ju bara åt dem. Det är så pinsamt och se det där sammanbitna allvarsamma ansiktsuttrycken när de sitter och pratar om sig själva, som om det vore viktigt, och som att det finns en anledning att lyssna på just dem.
Frågan jag ställer mig är: Varför skulle någon lyda och följa er?

Har folk ingen självinsikt? Det är ju som alla dessa töntar i Idol. De har ju åtminstone sin låga ålder att skylla på.
Men de här är ju vuxet folk som borde skaffa sig ett riktigt jobb som de kan.

Svar nej. Du ska absolut inte beblanda dig med sånt folk. Du är ju förmodligen på riktigt.

Jag skulle kunna prata länge om de där ledarskaps-sekt människorna. (dvs lärarna och föreläsarna)
Det är en slags förklädd new age grej, men inbökat i form av "organisations kultur" och liknande floskler. Lite som sientologerna, eller ganska mycket som scientologerna. Faktum är att de förmodligen är scientologer. . . . .fuck att jag inte tänkt på det tidigare. Så är det ju så klart

Alltså, ja det är verkligen inte något negativt att gå kurser i ledarskap. Tvärtom, det skulle många chefer behöva. För dig som redan arbetar sökar man sig kanske inte direkt till ett universitet. Det finns många ledarskapsutbildningar som vänder sig till chefer och sådana kurser kan din arbetsgivare betala. Kurserna brukar vara några dagar och det finns nog ett stort utbud. Om du går med i fackförbundet Ledarna kommer du att få tidningen Chef som är väldigt bra. Där finns också en del tips om utbildningar och så.