2011-09-18, 10:03
#1
Jag saxar från magiska molekylers hemsida nu, så om nåt i rapporten verkar konstigt är det nog därför.
Ålder: 18
Kön: Man
Längd: 187 cm
Vikt: 80 kg
Tidigare erfarenheter: Alkohol, en kass svamptripp.
Dos: 36 toppisar
11 timmar efter intag:
Ojoj, så många intryck... Var ska man börja? Det här blir helt omöjligt att återberätta i kronologisk ordning, men jag ska försöka så gott jag kan. Haha, jag tänker på den där artikeln nån på mm länkade till där nån person sagt "De som har provat den här säger till mig att man får någon darrning och lite yrsel, ingen sensation direkt". Igår blev jag verkligen överrumplad om hur otroligt fel han har. Varje gång jag läst någon annans trip-rapport och de förklarat hur lyckliga de var under ruset har jag . Jag förstod verkligen inte, men det gör jag nu. Jag förstod också att svamptrippar inte handlar om att hallucinera, det är det minsta man borde tänka på. Och jag var inte längre nojig under ruset som förra gången. Men nu ska jag förklara allt från början, det här lär bli lång läsning...
Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag försökt göra iordning en spelningslista som jag skulle lyssna på nästa gång jag trippade. Igår beslöt jag mig för att använda den, och jag kan verkligen säga att jag valde den perfekta musiken. Hela dagen funderade jag på om jag skulle trippa på kvällen, jag tänkte "tänk om jag snear? Tänk om jag får panik och springer runt som en idiot?" Och sedan "Nej, om jag ska bli av med nojan måste jag i alla fall ta den och uppleva det en gång till. Det får bära eller brista" Så klockan 21:50 började jag äta den där konstigt smakande svampen. Från början hade jag planerat att äta 45 st, men den lilla oron som fanns över att snea gjorde att jag beslöt mig för att stanna efter 36 stycken. Sen gick jag och borstade tänderna, tog tandtråd, duschade. Efter detta gick jag tillbaka till mitt rum och stängde dörren. Bananer inför natten var framlagda, ficklampor var framlagda ifall jag skulle börja bli rädd under natten och behöva gå ut i hallen eller så. Ett glas vatten stod under min säng ifall jag skulle bli törstig och mitt anteckningsblock fick också vara med. "om jag får några kreativa idéer!" Och vilken tur att det låg framme alltså...
22:10
Nu lägger jag mig i sängen med bara kalsonger och täcker hela mig med täcket. Jag sätter på min spellista och börjar invänta någon slags effekt. Jag måste erkänna att det fanns en ganska stor noja från början, om att jag skulle vara livrädd under natten och börja se massa monster, spöken etc. Nu har jag dock fattat att sånt inte händer under ett svamprus, ja i alla fall inte på de här doserna. Med musiken jag valt ut var det svårt att inte vara glad, dessutom mindes jag förra gången jag provade med 31 stycken, då hände nästan ingenting, så att jag inte skulle kunna skilja på verklighet och fantasi kändes väldigt fjärran. Jag började helt enkelt bli rätt bekväm.
22:30
cirka fyrtio minuter efter intag började jag känna de första småsensationerna. Jag kände mig varm, och verkligen bekväm, vilken position jag än låg i var jag verkligen hur avslappnad som helst. Det pirrade lite i kroppen och jag började få "goda vibrationer" om man säger så. Jag visste att det var påväg åt rätt håll.
ca: 23:30
Jag minns inte exakt när jag började känna som jag gjorde. Jag vet bara att helt plötsligt var jag så glad att det inte kan beskrivas. Jag skrev själv ner i mitt anteckningsblock senare "när gick jag från att undra om nåt skulle hända till att känna såhär?" Jag minns att jag inte riktigt kunde komma på varför jag var så jävla glad, jag bara var det. Därför skrev jag ner slagorden "Ifrågasätt inte lyckan, då försvinner den" i min bok. Alltså att inte tänka på det så mycket utan bara flyta med. Jag bestämde mig vid ett tillfälle att kolla på fotona i mobilen, och det var verkligen otroligt positivt. Jag hittade alla bilder på mina vänner, alla som jag tatt för kontaktlistan, och jag bläddrade genom massa bilder på folk som log och såg väldigt glada ut, och detta gjorde mig glad. Det var som att se mitt eget liv som nån annan persons. Jag kollade igenom hans liv började undra vem personen var, eller vad som definierade honom. Vad gör honom till honom? Till sist hittade jag en bild på mig själv, och jag började verkligen fundera på vem jag var. Det går inte att förklara hur jag tänkte riktigt, men riktigt häftigt var det.
Jag fick aldrig några CEVs riktigt, men kom på att det faktiskt inte spelade någon som helst roll. alla slags hallucinationer kändes så fruktansvärt oviktiga, speciellt OEVs. Eller jag antar att CEVs kan vara ungefär det jag upplevde, men jag såg inga slags mönster eller fraktal eller så som många andra beskriver. Jag insåg här att jag inte var rädd alls. Jag visste att jag kunde skilja verklighet från fantasi och jag skrattade tyst åt mig själv för att jag hade varit orolig.
23:50
Nu var alla känslor otroligt starka. Jag kunde inte förklara det, men jag låg verkligen och log som en idiot i mörkret. Så mycket kärlek. Alla låtar sjöng om kärlek, alla texter passade in perfekt. Speciellt de om oförmågan att förklara hur jag kände mig. Eller känslan att vad jag än skrev var det otillräckligt.
"words are flowing out like endless rain into a paper cup, they slither while they pass, they slip away across the universe."
"I find it hard to explain how I got here, I think I can I think I can, sometimes that is the problem"
"It's all too much for me to take, the love that's shining all around me. Everywhere, it's what you make. For us to take, it's only love".
Kärlekstemat kom tillbaka och resonerade i låtarna. Jag hade inte ens tänkt på det innan trippen utan jag tyckte bara låtarna jag valde var vackra, nu uppmärksammade jag dock texten på ett helt annat sätt. Jag var på en annan "nivå", vid ett annat slags medvetande. Jag tyckte att musiken verkligen talade till mig, just mig. Den var gjord för att lyssnas på i den här nivån, jag förstod vad allt handlade om. Det kändes så jävla uppenbart verkligen, musiktexter kan inte analyseras utan svamp, eller de ska inte analyseras öht. egentligen, när man har tagit svamp så förstår man bara vid den första lyssningen.
Jag tyckte nu att jag fick en slags förmåga att skilja på riktiga poeter och såna som bara fejkar. Jag lyssnade på låttexterna, och förstod jag vad de pratade om och det talade till mig var de riktiga poeter i mina ögon, riktiga musiker. De som inte talade till mig kändes så jäkla tillgjort. Texterna var bara massa påhittade, syntetiska känslor och jag föraktade dessa musiker (lite senare kom jag på att dessa kanske var gjorde för att höras under landningen, inte peaken...)
Så allt handlade om kärlek och gjorde mig oändligt glad. Jag valde verkligen helt perfekt setlist.
"Shower him with love, love, love. Love, love, love. Love, love was all around."
"You seek up an emotion and your cup is overflowing, seek up an emotion sometimes your well is dry." Och min känslobrunn höll verkligen på att svämma över, det var för mycket för mig att kunna skriva ner och förstå helt enkelt.
Dave Matthews, min favoritartist, talade verkligen till mig. Jag blev nästan tårögd och förklarade för mig själv att jag alltid älskat honom mest av alla. Efter ett långt uppehåll från Dave förstod jag nu återigen varför jag älskade honom så mycket till att börja med. Låtarna hade lyssnats sönder av mig, men i det här stadiet var de otroligt underbara igen.
"You seek up a big monster for him to fight your wars for you" - Svampen, förklara för mig vad som är fel. Jag vet inte hur jag ska bättra mig som person.
Jag lät svampen tänka åt mig helt enkelt. All text passade in så perfekt.
En annan låt som verkligen gjorde min kväll var en instrumental en. http://www.youtube.com/watch?v=Db2EFXofQWs Jag upplevde den som det vackraste jag någonsin hört. Går inte att beskriva, men än idag när jag lyssnar på den känner jag en slags bris av den otroliga lycka jag upplevde igår.
Ålder: 18
Kön: Man
Längd: 187 cm
Vikt: 80 kg
Tidigare erfarenheter: Alkohol, en kass svamptripp.
Dos: 36 toppisar
11 timmar efter intag:
Ojoj, så många intryck... Var ska man börja? Det här blir helt omöjligt att återberätta i kronologisk ordning, men jag ska försöka så gott jag kan. Haha, jag tänker på den där artikeln nån på mm länkade till där nån person sagt "De som har provat den här säger till mig att man får någon darrning och lite yrsel, ingen sensation direkt". Igår blev jag verkligen överrumplad om hur otroligt fel han har. Varje gång jag läst någon annans trip-rapport och de förklarat hur lyckliga de var under ruset har jag . Jag förstod verkligen inte, men det gör jag nu. Jag förstod också att svamptrippar inte handlar om att hallucinera, det är det minsta man borde tänka på. Och jag var inte längre nojig under ruset som förra gången. Men nu ska jag förklara allt från början, det här lär bli lång läsning...
Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag försökt göra iordning en spelningslista som jag skulle lyssna på nästa gång jag trippade. Igår beslöt jag mig för att använda den, och jag kan verkligen säga att jag valde den perfekta musiken. Hela dagen funderade jag på om jag skulle trippa på kvällen, jag tänkte "tänk om jag snear? Tänk om jag får panik och springer runt som en idiot?" Och sedan "Nej, om jag ska bli av med nojan måste jag i alla fall ta den och uppleva det en gång till. Det får bära eller brista" Så klockan 21:50 började jag äta den där konstigt smakande svampen. Från början hade jag planerat att äta 45 st, men den lilla oron som fanns över att snea gjorde att jag beslöt mig för att stanna efter 36 stycken. Sen gick jag och borstade tänderna, tog tandtråd, duschade. Efter detta gick jag tillbaka till mitt rum och stängde dörren. Bananer inför natten var framlagda, ficklampor var framlagda ifall jag skulle börja bli rädd under natten och behöva gå ut i hallen eller så. Ett glas vatten stod under min säng ifall jag skulle bli törstig och mitt anteckningsblock fick också vara med. "om jag får några kreativa idéer!" Och vilken tur att det låg framme alltså...
22:10
Nu lägger jag mig i sängen med bara kalsonger och täcker hela mig med täcket. Jag sätter på min spellista och börjar invänta någon slags effekt. Jag måste erkänna att det fanns en ganska stor noja från början, om att jag skulle vara livrädd under natten och börja se massa monster, spöken etc. Nu har jag dock fattat att sånt inte händer under ett svamprus, ja i alla fall inte på de här doserna. Med musiken jag valt ut var det svårt att inte vara glad, dessutom mindes jag förra gången jag provade med 31 stycken, då hände nästan ingenting, så att jag inte skulle kunna skilja på verklighet och fantasi kändes väldigt fjärran. Jag började helt enkelt bli rätt bekväm.
22:30
cirka fyrtio minuter efter intag började jag känna de första småsensationerna. Jag kände mig varm, och verkligen bekväm, vilken position jag än låg i var jag verkligen hur avslappnad som helst. Det pirrade lite i kroppen och jag började få "goda vibrationer" om man säger så. Jag visste att det var påväg åt rätt håll.
ca: 23:30
Jag minns inte exakt när jag började känna som jag gjorde. Jag vet bara att helt plötsligt var jag så glad att det inte kan beskrivas. Jag skrev själv ner i mitt anteckningsblock senare "när gick jag från att undra om nåt skulle hända till att känna såhär?" Jag minns att jag inte riktigt kunde komma på varför jag var så jävla glad, jag bara var det. Därför skrev jag ner slagorden "Ifrågasätt inte lyckan, då försvinner den" i min bok. Alltså att inte tänka på det så mycket utan bara flyta med. Jag bestämde mig vid ett tillfälle att kolla på fotona i mobilen, och det var verkligen otroligt positivt. Jag hittade alla bilder på mina vänner, alla som jag tatt för kontaktlistan, och jag bläddrade genom massa bilder på folk som log och såg väldigt glada ut, och detta gjorde mig glad. Det var som att se mitt eget liv som nån annan persons. Jag kollade igenom hans liv började undra vem personen var, eller vad som definierade honom. Vad gör honom till honom? Till sist hittade jag en bild på mig själv, och jag började verkligen fundera på vem jag var. Det går inte att förklara hur jag tänkte riktigt, men riktigt häftigt var det.
Jag fick aldrig några CEVs riktigt, men kom på att det faktiskt inte spelade någon som helst roll. alla slags hallucinationer kändes så fruktansvärt oviktiga, speciellt OEVs. Eller jag antar att CEVs kan vara ungefär det jag upplevde, men jag såg inga slags mönster eller fraktal eller så som många andra beskriver. Jag insåg här att jag inte var rädd alls. Jag visste att jag kunde skilja verklighet från fantasi och jag skrattade tyst åt mig själv för att jag hade varit orolig.
23:50
Nu var alla känslor otroligt starka. Jag kunde inte förklara det, men jag låg verkligen och log som en idiot i mörkret. Så mycket kärlek. Alla låtar sjöng om kärlek, alla texter passade in perfekt. Speciellt de om oförmågan att förklara hur jag kände mig. Eller känslan att vad jag än skrev var det otillräckligt.
"words are flowing out like endless rain into a paper cup, they slither while they pass, they slip away across the universe."
"I find it hard to explain how I got here, I think I can I think I can, sometimes that is the problem"
"It's all too much for me to take, the love that's shining all around me. Everywhere, it's what you make. For us to take, it's only love".
Kärlekstemat kom tillbaka och resonerade i låtarna. Jag hade inte ens tänkt på det innan trippen utan jag tyckte bara låtarna jag valde var vackra, nu uppmärksammade jag dock texten på ett helt annat sätt. Jag var på en annan "nivå", vid ett annat slags medvetande. Jag tyckte att musiken verkligen talade till mig, just mig. Den var gjord för att lyssnas på i den här nivån, jag förstod vad allt handlade om. Det kändes så jävla uppenbart verkligen, musiktexter kan inte analyseras utan svamp, eller de ska inte analyseras öht. egentligen, när man har tagit svamp så förstår man bara vid den första lyssningen.
Jag tyckte nu att jag fick en slags förmåga att skilja på riktiga poeter och såna som bara fejkar. Jag lyssnade på låttexterna, och förstod jag vad de pratade om och det talade till mig var de riktiga poeter i mina ögon, riktiga musiker. De som inte talade till mig kändes så jäkla tillgjort. Texterna var bara massa påhittade, syntetiska känslor och jag föraktade dessa musiker (lite senare kom jag på att dessa kanske var gjorde för att höras under landningen, inte peaken...)
Så allt handlade om kärlek och gjorde mig oändligt glad. Jag valde verkligen helt perfekt setlist.
"Shower him with love, love, love. Love, love, love. Love, love was all around."
"You seek up an emotion and your cup is overflowing, seek up an emotion sometimes your well is dry." Och min känslobrunn höll verkligen på att svämma över, det var för mycket för mig att kunna skriva ner och förstå helt enkelt.
Dave Matthews, min favoritartist, talade verkligen till mig. Jag blev nästan tårögd och förklarade för mig själv att jag alltid älskat honom mest av alla. Efter ett långt uppehåll från Dave förstod jag nu återigen varför jag älskade honom så mycket till att börja med. Låtarna hade lyssnats sönder av mig, men i det här stadiet var de otroligt underbara igen.
"You seek up a big monster for him to fight your wars for you" - Svampen, förklara för mig vad som är fel. Jag vet inte hur jag ska bättra mig som person.
Jag lät svampen tänka åt mig helt enkelt. All text passade in så perfekt.
En annan låt som verkligen gjorde min kväll var en instrumental en. http://www.youtube.com/watch?v=Db2EFXofQWs Jag upplevde den som det vackraste jag någonsin hört. Går inte att beskriva, men än idag när jag lyssnar på den känner jag en slags bris av den otroliga lycka jag upplevde igår.
CB ökar även på den visuella aktiviteten om, sist blev det faktiskt mer visuellt efter en pipa på afterglowen än vad det var av enbart 4-ho-met under peaken. Min andra rekommendation är Echoes av Pink floyd (antar att du hört då du hade en Pink floyd låt i listan). Låten är som gjord för att trippa till, känslan när keyboarden kommer in efter "spökljuden" vid 15:00 ungefär är helt obeskrivlig, och 18:14 är väl närmast att beskriva som en orgasm.