Det där med famla......

Famla tycker jag är ett rätt intressant ord. "Famla i mörker" är typ det enda uttrycket jag använder där det ordet finns med. Men är det så att famla bara är när man liksom viftar med armarna i mörker, eller använder någon ordet på något mer sätt?

Vore kul att höra.

Ordboken påminner om att uttrycket kan användas bildligt:

... famla efter det rätta ordet ...

Märkligt ofta kombineras den sortens famlande med någon famlande gest åt håret, hakan eller näsan till. Att famla gör man mycket riktigt med större rörelser än när man fumlar. Att treva kan vara mitt emellan. Orden famla och fumla tillhör den intressanta grupp av ord som anses ljudsymboliska, men inte onomatopoetiska som plaska och kraxa.

Exempel på användning av famla / famlar / famlade / famlat ...
http://spraakbanken.gu.se/konk/ (Välj Bonniers Romaner I resp II och skriv in olika tempus)

... Kåsgren svarade; han lät osäker, famlade efter ord, drog och slet i tafatta formuleringar ...

För en klassisk skomakare var det snarast tecken på yrkesskicklighet att fumla.

Se SAOB: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ( verbet FUMLA resp substantivet FUMMEL )

egon2b, you da man! Riktigt intressant, och vilka bra länkar du hade hittat sen. Jag gillade din teori om famla > treva > fumla, som jag verkligen håller med om.

Dock, varför är famla och fumla ljudsymboliska? Kan du förklara det för någon så obildad som undertecknad?

Ofta famlar man i blindo, och även om upplevelsen i sig kanske inte är så trevlig kan man glädja sig åt dativen.

Det är ju en svag, men ändock så vacker, liten späd ljuspunkt i allas vår vardag.