På tal om Stiglitz utpekande av Grekland såsom fortfarande vara en av eurozonens största risker kan Richard Swartz krönika i DN om tillståndet i Grekland vara väl värd att läsa.
http://www.unvis.it/http://www.dn.se...-onskedrommar/
EUs maktelit vill ju helst sopa detta trista faktum under mattan och i tysthet fortsätta de livsuppehållande åtgärderna på Europas skattebetalares bekostnad.
Med eurozonens konstruktion kommer den tid allt närmare, när Europas någorlunda välskötta ekonomier med Tyskland i spetsen, får betala sina surt förvärvade överskott in i Sydeuropas svarta hål för att alltihop inte skall totalkollapsa.
Citat:
I dag har Europa annat att tänka på än Grekland. Men grundproblemet är oförändrat: den klientelistiska stat som försökt uppträda som demokratisk välfärdsstat måste byggas om i grunden.
...Europa i dag har andra och större bekymmer. Grekland behandlas numera som rutin, inte längre i krismöten. Dessutom har européerna slutat lyssna på grekerna när de klagar. Inte heller har grekernas trots och vägran lönat sig. Det alarmistiskt larmande, den karaktäristiska blandningen av självömkan och hätska anklagelser (”utpressning”; ”barbarisk sparpolitik”), har fått vika för en stämning av uppgivenhet.
...man (har) funnit sig i att Grekland aldrig kommer att kunna (eller vilja) betala tillbaka sina skulder. Alla miljarderna har gått upp i rök. Fast av principiella och framför allt inrikespolitiska skäl kan man inte säga det öppet, eftersom det vore detsamma som att peka ut den som kommer att bli tvungen att ta hand om notan: de europeiska skattebetalarna.
Alltså tiger man. I stället skjuts amorteringar och räntor på framtiden, ett ekonomiskt illusionstrick där Euro*pas politiker kallt räknar med att ha glömska, inflation och tiden på sin sida.
...Landet har accepterats som kronisk sjukling, en patient som måste hållas vid liv medelst ekonomiskt dropp. För första gången i EU:s historia betalas vad som i praktiken är en failed state av andra stater och inget slutdatum har fastställts för detta förmynderi. Formellt handlar de nya hjälppaketen om mycket fördelaktiga lån, som med stor sannolikhet lär gå samma öde till mötes som de gamla. Men utan denna akuta handräckning skulle mycket snart inga löner kunna betalas ut till Greklands statsanställda och bankomaterna inte spotta ut sedlar till medborgare och turister. Den ekonomiska krisen skulle då omedelbart bli till kaos och en säkerhetspolitisk mardröm för hela Europa.
...Grekland kan inte fortsätta som förut; inga efterskänkta skulder eller nya lån kommer någonsin att få landet på fötter igen. Den klientelistiska stat som alltför länge försökt uppträda som demokratisk välfärdsstat måste byggas om i grunden
..Förnuft och realism verkar därför ännu inte ha befriat ett kollektivt grekiskt medvetande, fortfarande ockuperat av önskedrömmar. Det gör Greklands politiska framtid osäker. Landet skulle lätt kunna bli byte för en ännu radikalare populism, av det slag som redan är på frammarsch i denna del av Europa.
...Europa i dag har andra och större bekymmer. Grekland behandlas numera som rutin, inte längre i krismöten. Dessutom har européerna slutat lyssna på grekerna när de klagar. Inte heller har grekernas trots och vägran lönat sig. Det alarmistiskt larmande, den karaktäristiska blandningen av självömkan och hätska anklagelser (”utpressning”; ”barbarisk sparpolitik”), har fått vika för en stämning av uppgivenhet.
...man (har) funnit sig i att Grekland aldrig kommer att kunna (eller vilja) betala tillbaka sina skulder. Alla miljarderna har gått upp i rök. Fast av principiella och framför allt inrikespolitiska skäl kan man inte säga det öppet, eftersom det vore detsamma som att peka ut den som kommer att bli tvungen att ta hand om notan: de europeiska skattebetalarna.
Alltså tiger man. I stället skjuts amorteringar och räntor på framtiden, ett ekonomiskt illusionstrick där Euro*pas politiker kallt räknar med att ha glömska, inflation och tiden på sin sida.
...Landet har accepterats som kronisk sjukling, en patient som måste hållas vid liv medelst ekonomiskt dropp. För första gången i EU:s historia betalas vad som i praktiken är en failed state av andra stater och inget slutdatum har fastställts för detta förmynderi. Formellt handlar de nya hjälppaketen om mycket fördelaktiga lån, som med stor sannolikhet lär gå samma öde till mötes som de gamla. Men utan denna akuta handräckning skulle mycket snart inga löner kunna betalas ut till Greklands statsanställda och bankomaterna inte spotta ut sedlar till medborgare och turister. Den ekonomiska krisen skulle då omedelbart bli till kaos och en säkerhetspolitisk mardröm för hela Europa.
...Grekland kan inte fortsätta som förut; inga efterskänkta skulder eller nya lån kommer någonsin att få landet på fötter igen. Den klientelistiska stat som alltför länge försökt uppträda som demokratisk välfärdsstat måste byggas om i grunden
..Förnuft och realism verkar därför ännu inte ha befriat ett kollektivt grekiskt medvetande, fortfarande ockuperat av önskedrömmar. Det gör Greklands politiska framtid osäker. Landet skulle lätt kunna bli byte för en ännu radikalare populism, av det slag som redan är på frammarsch i denna del av Europa.
http://www.unvis.it/http://www.dn.se...-onskedrommar/
EUs maktelit vill ju helst sopa detta trista faktum under mattan och i tysthet fortsätta de livsuppehållande åtgärderna på Europas skattebetalares bekostnad.
Med eurozonens konstruktion kommer den tid allt närmare, när Europas någorlunda välskötta ekonomier med Tyskland i spetsen, får betala sina surt förvärvade överskott in i Sydeuropas svarta hål för att alltihop inte skall totalkollapsa.
