EMU går i graven.

Kul att se Gospodin här igen! Ja det har rört sig i trådens riktning sedan den startade och denna artikel i Svd av SEBs Robert Bergqvist med rubriken

Som det ser ut i dag är det grexit som gäller

är ett tecken att tänkandet börjar ändras långt in i etablissemanget.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter...er_4323683.svd

Även om många amerikaner som Greenspan varit skeptiska till europrojektet har man i allmänhet hållit igen av hänsyn till Europas politiska etablissemang.


Frågan om EMUs orimlighet har väl diskuterats rätt mycket här och att EMU förr eller senare kommer att brytas sönder beror ju på att man inte kan ha en valutaunion över tid med så skilda ekonomier som nu finns i eurozonen utan ha ha en övergripande ekonomisk styrning som man tex har i stora stater som USA.

Man måste i så fall snabbt tvinga fram en regelrätt federation av Europas stater och det tror jag inte ens sekteristerna i Bryssel tror på.

Nu har vi en spännvidd mellan Tyskland, som en av världens starkaste ekonomier, och Grekland som i princip sjunkit ned till U-landsnivå.

Hela Sydeuropa har tappat i konkurrenskraft mot världsmarknaden medan Tyskland gynnas kraftigt med sin stora exportindustri. Hade de haft en egen valuta skulle den vara värd kanske 50% mer.

Den ekonomiska balansen mellan de två kärnländerna i EU, Tyskland och Frankrike har förskjutits kraftigt och Tyskland och Merkel har snart uppnått det som inte Hitler lyckades med - ett Europa dominerat av Tyskland.

Tror inte att sönderfallet blir totalt med en gång, men en grexit kommer ha samma signifikans för EMU som Berlinmurens fall hade för sovjetimperiet och kanske kan det med tiden uppstå en sydeuro om dessa länder vill ta ett solidariskt ansvar för varandras korrupta och inkompetenta politiska system.och en nordeuro för de andra.
Eller också faller de flesta av PIIGS-länderna ifrån och får egna valutor om det blir en lyckad grexit.

Vem vet?

Besattheten av den "europeiska drömmen" kommer med säkerhet att driva EU-eliten att vidta ännu fler åtgärder av planekonomityp och leda till decennielång stagnation av ekonomin.

Tack för svaret. Det är säkert så att det finns ekonomiska och fördelningspolitiska orsaker till EMU's förestående sönderfall, men jag tänker att om man endast ser dessa orsaker, tappar man möjligheten till lärdom, för då är vi fortfarande kvar i ett traditionellt tänk där alla förutsättningar är givna och oföränderliga...
Men jag vill gärna lyfta fram såna saker som att de ekonomiska, såväl som de sociala klyftorna ökar... Ungdomsarbetslösheten är mkt hög och ökande i EU... Särskilt som vi är på väg mot en ny lågkonjunktur.
Bland ungdomar som ändå har anställning, är anställningstryggheten närmast obefintlig för det stora flertalet anställda ungdomar, samtidigt som själva anställningen/inkomsten är så låg, tidsbegränsad och sporadisk, att det inte går att försörja sig på den, än mindre tillräcklig för familjebildning...

Outsourcingen till låglöneländer fortsätter. Klimatförändringarna har vi ännu inte några svar på. Dolda makthavare fortsätter med sina konspirationer bakom kulisserna...
Vi har idag en demografi som kan liknas vid en uppochnervänd pyramid, där allt färre ska bära kostnaden för allt fler gamla…

Allt detta urholkar ekonomierna och skapar ett växande utanförskap, frustration och motsättningar, som i sin tur leder till ökad utslagning, kriminalitet och missbruk av olika slag, som i sin tur bemöts med mer kontroll och mer övervakning och hårdare tag mot opponenter...

Paralellt har marknaden inga svar och anser sig inte ha något socialt ansvar och politikerna har heller inga svar, utan skyller som vanligt på marknaden och det ekonomiska läget...

Under tiden som ingen vill diskutera alternativa lösningar, fortsätter politiker att göra som de alltid gjort när de står svarslösa och har målat in sig i ett hörn... då ökar vapenskramlet och som ett brev på posten, kastas vi in i nästa stora krig…
Därför menar jag att vi endast kan lära oss nåt, om vi förstår att vårt nuvarande system har nått vägs ände och att vi behöver fundera på vad och hur vi ska göra istället… gärna nåt som är hållbart och rättvist…

När jag för över tjugo år sedan hävdade min tes, "att makt och pengar inte längre är lösningen på mänsklighetens växande problem, utan i själva verket är just det som hindrar oss från att någonsin kunna göra den här världen fredlig och trygg för ALLA", blev jag hånad och utskrattad i parti och minut, med kommentarer som, att jag nog inte hade alla hästar hemma i stallet och att hissen nog inte gick ända upp o s v...
Men jag har över åren noterat en kraftig omsvängning i respons på min tes, där väldigt få idag har invändningar, samt att de flesta sorgset nickar instämmande... Idag har de allra flesta insett att vår kurs inte är hållbar och vi har kollektivt insett att politiken är oförmögen, alternativt ovillig att skapa drägliga livsbetingelser åt det stora flertalet, än mindre ALLA.
Men ännu så länge har vi inte haft modet att vända makten ryggen... än så länge har det bara visat sig i väljarflykt bort från mitten...

Men Machiavelli's gamla tes: "Härska genom söndring" har aldrig varit mer allmängiltigt än idag... och DET är jag säker på, kan aldrig bli ett framgångsrecept för mänskligheten... Lika lite som ett 10/90 samhälle...

Det du tar upp är väl värt att diskutera men är snarast av en existentiell och filosofisk natur och bör nog adresseras i en egen tråd och inte en så begränsad tråd som denna.

Det känns inte som diskussionen om EMU går i graven eller inte kan besvara denna frågeställning.

Grexit i luften.

Den dramatiska utvecklingen av den nya grekiska vänsterregeringens försök att omförhandla sina lånevillkor har kunnat följas i tråden (FB) Nyval i Grekland och Grexit 2.0?.

Det verkar som om det nu gått så långt att ett avgörande inte är så långt borta.

Euron har varit det stora prestigeprojektet för EUs maktelit och drömmen att kunna konkurrera med yen/JPY och USD som världens hårdvaluta.

Efter de första årens euforiska galenskaper när lånevansinnet lade grunden för PIIGSS-ländernas mer eller mindre ekonomiska kollaps och permanenta stagnation och arbetslöshet sitter nu eurozonen i en rävsax.

Vid eurons introduktion var relationen EUR/USD 1.60 Nu är den ca 1.09 och prognoserna tyder på att den kommer att gå ner till 0.80-0.90 de kommande åren.

ECB och Mario "whatever it takes" Draghi sjösätter på måndag ett gigantiskt ekonomiskt experiment med en injektion av ca 11000 000000000 SEK i den europeiska ekonomin.

Vissa hyllar denna politiska handlingskraft och framsynthet, andra är ytterst skeptiska och precis som vad gäller euron kommer verkligheten att ge svaret.

Det stora problemet är inte att det inte är brist på pengar i eurozonen utan att marknaden inte ser attraktiva investeringsmöjligheter. Konsekvensen av att översvämma området med ännu mer pengar kommer vi att få se.

Dock vädrar spekulanter morgonluft som alltid när obalanser uppstår i ekonomier.

Denna artikel i Die Welt, en av Tysklands ledande tidningar, är värd att fundera över.


http://www.welt.de/wirtschaft/articl...chen-Euro.html

Alltså: Nu börjar tidsåldern för en svag euro. Spekulanter vädrar morgonluft. Euron kommer att sjunka under dollars värde. Ingen chans att euron ökar i värde. Stor kapitalflykt från eurozonen.
Det enda stabila är nedgången för euron.

Lägg därtill att Grekland står på randen till grexit . Något som i dignitet kan jämföras med Berlinmurens fall för Sovjetimperiet. Faller Grekland har EUs maktelit lidit ett gigantiskt nederlag, som dom kanppast kommer att hämta sig ifrån.

Och drömmen om en prestigevaluta har redan gått i graven.

EU:s haschdrömmar om att skapa europeisk säkerhet genom allehanda ekonomiska instrument, vari även Ryssland tänktes låta sig ingå - "Det Nya Europa" - har sedan ett drygt år sedan tillbaka visat sig vara ett fiasko. Nu är även EMU på väg åt samma håll. Detta tyder på att EU:s själva analytiska grundvalar är i gungning. Till detta kommer att ett flertal av de viktigare länderna har interna problem som mycket väl kan leda till att dessa länder lämnar (Storbritannien) eller kraftigt omförhandlar sina relationer till EU (Frankrike).

EU står således just nu inför ett helt batteri av problem, som inte bara hotar EMU:s ställning, utan hela EMU-projektet och kanske EU som idé i sin helhet. Man kan minst sagt säga att allvaret har börjat.

Mina tyskakunskaper är milt sagt skvala så jag har tyvärr svårt att ta till mig de säkerligen intressanta utdrag från tysk press du dunkar in. Och vad tysk media skriver och rapporterar är förstås mycket relevant avseende Eurons framtid.

Injektionen motsvarande 11 biljoner sek i sig borde inte inte vara ett stort problem i jämförelse med dollarn. Jag antar att det är en typ av quantitive easing som åsyftas. I USA har Fed genomfört mycket större QE-program. Att euron tappar i värde i förhållande till USD borde bero på andra saker än att ECB trycker pengar.

Är medveten om att tyska inte är särskilt gångbart i Sverige nuförtiden, men tyska media har täckt dessa skeenden överlägset bäst, inte minst om man jämför de svenska som kanske har en notis i veckan med mainstream värderingar. Har iaf försökt att sammanfatta det viktigaste i länkarna.

Sedan är ju Tyskland den stora spelaren i detta och opinionen där är kanske den viktigaste av alla.

Konsekvenserna av ECBs QE får vi vänta på och åsikterna är som sagt delade. Att den är huvudorsaken till eurons försvagning senaste tiden är ju en del av avsikten bakom den. Man genomför ju i princip en kollektiv devalvering som kommer att gynna de skötsamma nationerna främst.

Problemet på sikt som jag ser det är att man ytterligare förstärker obalansen i eurozonen med tysk exportindustri som den stora vinnaren och besannar bibelns ord att "till den som redan har skall varda givet". Men det kan också bli för mycket av det goda.
De länder som inte genomför nödvändiga strukturreformer kommer att förlora gentemot sina EMU-bröder, vilket torde leda till att bla Frankrike ytterligare försvagas ekonomiskt gentemot Tyskland.
Vad gäller PIIGS vet vi att trots bokföringsmässiga framgångar är de flesta politiskt skakiga med stora skulder och hög arbetslöshet och missnöjda befolkningar.

Var det slutar kommer framtiden att utvisa, men obalanser och osunda ekonomiska beslut kommer förr eller senare att leda till obehagliga överraskningar även om de kortsiktigt tycks gynnsamma.

Kan bara peka på de första årens eurofori när alla jublade över den lyckade gemensamma valutan.

För varje dag som går får jag ett allt starkare intryck av att det pågående Greklandsdramat kommer att bli långdraget och trötta ut och reta upp de inblandade i alla läger.

På EU-sidan vet man, att om man ger efter för Greklands krav eller om Grekland överger Euron, så kommer liknande krafter i Spanien att få vind i seglen. Vilket i sin tur kan vara början på en okontrollerad nedåtgående spiral för både Euron och EU.

Grekerna har förstått detta och utnyttjar det till bristningsgränsen.

Ingen från EU vill förstöra sitt eftermäle genom att sätta ned foten och säga, att nu är det nog.

Roligt att se dig tillbaka här, SibirienKalle.

Ja det är ett spel på hög nivå som pågår. Såg en av de tyska tv-kanalerna hade en tittarundersökning där 96% ansåg att man inte ska gå grekerna tillmötes.

Nästan samma siffror skulle man nog få om man frågade grekerna om de tycker att de skall acceptera EUs krav.

Samtidigt lade de ut en undersökning om ECBs QE-program. Har inte sett resultatet än men skulle gissa att tyskarna generellt är mer skeptiska än många andra.

Vore intressant att höra vad du, som har litet på fötterna i dessa frågor, tror om Draghis pengaflod. Vilka blir de långsiktiga konsekvenserna? Plus eller minus? Och för vilka?

Tror du att vi alla som harvat i denna tråd i åravis slutligen skall få se våra olycksprofetior besannade?

Tyskarna kör ju nu uttrycket "hellre ett slut med förskräckelse än en förskräckelse utan slut" dagligen i media. Opinionen är iaf förberedd.

Tack för det trevliga återvälkomnandet! Har en del att stå i och hinner tyvärr inte skriva så mycket.

Jag har ingen kristallkula utan får lyssna till vad folk som är insatta säger. Och så räkna litet. Utifrån det (men rätta mig gärna om jag har fel!) ser det ut som om Draghi kan fortsätta med uppköp av statsobligationer (som det väl i praktiken är, och det är väl det du syftar på?) och varianter av det, under ganska lång tid.

Den nuvarande ökningstakten innebär trots allt inte någon jättestor ökning av penningmängden. Dessutom får en ökad penningmängd till följd att Eurokursen försvagas, och det underlättar för EUs exportföretag.

Lägg till det att både Japan och USA har ökat på penningmängden så inser man, att om EU inte ökar penningmängden så riskerar Euron tvärtom att stärkas. Upp och ned är världen...

Om dessa åtgärder sedan får fart på de krisande ländernas ekonomi är väl mera oklart. Budgetunderskotten är fortfarande stora på många håll och t ex Frankrike har ju just smitit undan EUs budgetregler än en gång.

Som det ser ut i dagsläget står väl omdömet om ett långsamt sjunkande skepp kvar; om ingen dramatisk förbättring sker av BNP och skuldläge kommer många länders skuldnivåer att vara kritiskt höga om några år, och Draghi kan trots allt inte fortsätta stödköpa hur länge som helst. Speciellt inte om USA drar ner på sina åtgärder.

Alltså, grekerna - oavsett vilken regim som sitter vid makten - verkar ha en närmast notorisk förmåga att föra in ovidkommande faktorer i förhandlingarna och uppträda chauvinistiskt och känslomässigt istället för att försöka lösa problemen.

Nu senast är det hotet om att konfiskera tyska tillgångar i Grekland för att använda som skadestånd till efterlevande till personer som mördades av nazisterna under andra världskriget.

Tyskland meddelar kort och sakligt att deras bestämda uppfattning är att ansvars- och skadeståndsfrågan redan är lösta enligt internationella lagar och regler.

Lita på att den här frågan retat upp tyskarna ännu mer, förhandlingarna krånglas till, och den ena tyska turisten efter den andra bokar väl semesterresa till något annat land än Grekland.

Och så här tror jag det kommer att hålla på under lång tid framöver. En jävla cirkus om ni frågar mig. Det kan sluta precis hur som helst med ett undantag: Det blir knappast något lyckligt slut.