Citat:
Ursprungligen postat av Joe-Smith
Det klassiska felet dom flesta gör är att tro att dom kan tala engelska flytande efter att ha vuxit upp med MTV, amerikanska filmer, och musik.
Efter 2 år i London har jag lärt mig engelska så pass bra att jag har insett hur lite engelska jag egentligen kan.
Engelska har så oändligt mycket mer nyansskillnader än det svenska språket har.
När jag läser engelska eller hör engelska förstår jag, vill jag påstå nära nog allt.
När jag pratar engelska har jag ett brytningsfel, vilket inte är så konstigt. Jämför med random utlänning som har flyttat till Sverige i vuxen ålder, att ändra sitt uttals sätt i vuxen ålder är svårt men inte omöjligt.
För min egen del spelar brytningsfelet inte så stor roll då engelsmännen förstår mig ändå. Jag tycker det är viktigare att man har grammatiken rätt än att uttalet är 100%
Har man gramatiken blir skriftspråket i all fall korrekt, även om jag i bland måste slå upp hur ord stavas vilket jag iofs även behöver göra ibland när jag skriver på svenska.
Jag håller med dig HELT i allt utom det jag fetade, bra skrivet! Har själv skrivit om liknande saker i tråden.
Men om detta håller jag alltså inte med dig: Svenskan är säkert lika nyansrik som engelskan. Finns ingen som helst orsak att tro något annat. Skulle engelsmän ha en språkhjärna som fungerar annorlunda än svenskars?
Nej, det handlar bara om att du är hemmablind för ditt eget modersmål. Du tar alla nyanser i svenskan för givet, medan du "upptäcker" nya i engelskan hela tiden. Jag gissar att du inte har så mycket kunskap i andra språk än svenska och engelska och därför saknar större perpektiv på detta med språk.