Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-04-10, 07:19
  #61
Medlem
Det är ett helvete att sluta med benso, speciellt xanor. Men ingenting är omöjligt.
Jag slutade efter många års dagligt missbruk av benso, och det går att bli helt symptomfri.

Jag kände mig relativt frisk och fri redan efter ca 6 mån. Visst kunde jag känna abstinens symtom långt efter det men det blev mer och mer sällan. Ibland kan det också vara svårt att skilja på abstinens och vanlig tung ångest. Går du på några andra droger under tiden eller är du helt ren?

Jag bodde på ett behandlingshem när jag slutade vilket underlättade något enormt. Att alltid ha goda vänner och bra personal i närheten så man kan berätta om hur man mår osv, folk som vet vad man menar, som kan hjälpa en att hålla ut tills det känns lite bättre igen. Man behöver verkligen inte må dåligt konstant hela tiden tills man är helt symptomfri, man kan ha det helt ok mellan topparna och dalarna.

Detta fixar du men rekommendera dig att be om hjälp, det gör det hela såååå mycket enklare, lovar.
Det är lätt att tro att det alltid kommer att vara som det är just nu, men det vänder tillslut. Du kommer börja känna små vändningar och det kommer att bli bättre och bättre

Lycka min vän
Citera
2017-04-10, 22:07
  #62
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av stearling_morrison
Det är ett helvete att sluta med benso, speciellt xanor. Men ingenting är omöjligt.
Jag slutade efter många års dagligt missbruk av benso, och det går att bli helt symptomfri.

Jag kände mig relativt frisk och fri redan efter ca 6 mån. Visst kunde jag känna abstinens symtom långt efter det men det blev mer och mer sällan. Ibland kan det också vara svårt att skilja på abstinens och vanlig tung ångest. Går du på några andra droger under tiden eller är du helt ren?

Jag bodde på ett behandlingshem när jag slutade vilket underlättade något enormt. Att alltid ha goda vänner och bra personal i närheten så man kan berätta om hur man mår osv, folk som vet vad man menar, som kan hjälpa en att hålla ut tills det känns lite bättre igen. Man behöver verkligen inte må dåligt konstant hela tiden tills man är helt symptomfri, man kan ha det helt ok mellan topparna och dalarna.

Detta fixar du men rekommendera dig att be om hjälp, det gör det hela såååå mycket enklare, lovar.
Det är lätt att tro att det alltid kommer att vara som det är just nu, men det vänder tillslut. Du kommer börja känna små vändningar och det kommer att bli bättre och bättre

Lycka min vän



Tusen tack för ditt svar!!!
Det känns lugnande att höra att man kan bli helt symptomfri,då det känns som en neverending mardröm. Denna nivå av ångest vet jag inte om kan kan uppnå "vanligtvis",den är så brutal att det finns inte. Ja just xanor verkar känt för att vara den jävligaste.
Du har rätt,stöd är mycket viktigt. Behandlingshem har jag funderat på ett par gånger,dock bor jag väldigt långt ifrån ställen där kunskap finns,men har som tur är stöd här hemma.
Men man tycker att det borde inte bli värre nu efter 2 månader?


Jag tar inga andra droger/mediciner förutom SSRI.

När du gick igenom detta,hade du också konstant ångest med vågor av brutala panikattacker?
och en känsla av att det brann inombords?
Citera
2017-04-11, 08:29
  #63
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av caramellen
Tusen tack för ditt svar!!!
Det känns lugnande att höra att man kan bli helt symptomfri,då det känns som en neverending mardröm. Denna nivå av ångest vet jag inte om kan kan uppnå "vanligtvis",den är så brutal att det finns inte. Ja just xanor verkar känt för att vara den jävligaste.
Du har rätt,stöd är mycket viktigt. Behandlingshem har jag funderat på ett par gånger,dock bor jag väldigt långt ifrån ställen där kunskap finns,men har som tur är stöd här hemma.
Men man tycker att det borde inte bli värre nu efter 2 månader?


Jag tar inga andra droger/mediciner förutom SSRI.

När du gick igenom detta,hade du också konstant ångest med vågor av brutala panikattacker?
och en känsla av att det brann inombords?

Det sköna med att vara på ett behandlingshem är att slippa tänka på allt annat som spär på ens ångest, som tex att arbeta, fixa pengar, betala räkningar, söka jobb, handla, laga mat, tvätta, diska, möten, etc etc. Man har istället tid till att fokusera på det som är det viktigaste, att må bra och vara drogfri.
Att behandlingshemmet ligger långt bort ifrån din hemstad kan bara vara en fördel. Lite miljöombyte och att komma ifrån allt ett tag. Det är också jävligt skönt att ha folk runt i kring. Jag minns en helvetes, ångest och abstinensdag jag hade. Jag berättade om hur jag mådde inför gruppen, och det slutade med att alla var super snälla. Dom hämtade te åt mig, tog hand om mig och pysslade om mig hela dagen. Som när man var liten och sjuk och morsan pysslade om en. Det kan räcka med sådana småsaker för att man nästa dag kanske mår lite bättre.

Stöd är det absolut viktigaste om man ska fixa en sån här grej. Att vara själv med sina tankar och sitt mående är ett helvete och brukar ofta sluta dåligt. Vad har du för stöd hemma? Är det någon du kan prata med som förstår sig på benzo abstinens?

Tror inte det blir värre efter två månader. Du kommer nog snarare att känna små fönster av lättnader då och då. Kanske någon timme som det helt plötsligt känns lite bättre. Så var det för mig iaf. Och ju mer tiden gick ju fler bra timmar fick jag, som tillslut blev dagar. Sen kom det riktiga helvetes dagar ibland med, men mer och mer sällan.
Känner igen den där konstanta ångesten och panikattackerna, där åter hjälper det enormt om man har ett bra stöd. Att få berätta för någon hur man mår, att få ord på det. Att prata hjälper mycket mer än vad man tror.

Hur mådde du innan du började med xanor? Om du bara slutar med en drog och inte lägger ner tid på att bearbeta eller jobbar med dig själv, så finns det en stor risk att du bara går tillbaka till hur du mådde innan du börja med xanor. Och jag antar att du var ångestfylld redan då? Det gäller att hitta sätt att må bra på. Testa något nytt.

Det absolut viktigaste att veta är att det går att må 100% bra utan droger. Det går att gå runt och le och bara njuta, att känna sig lycklig. Det går att bli HELT symptom fri och leva ett helt normalt fungerande liv.

Håll ut vännen och försök hitta det små stunderna då det känns lite mindre jobbigt. Du har redan tagit dig igenom den jobbigaste starten imo. Första månade var hemsk.
You can do it
Kram
Citera
2017-04-12, 22:37
  #64
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av stearling_morrison
Det sköna med att vara på ett behandlingshem är att slippa tänka på allt annat som spär på ens ångest, som tex att arbeta, fixa pengar, betala räkningar, söka jobb, handla, laga mat, tvätta, diska, möten, etc etc. Man har istället tid till att fokusera på det som är det viktigaste, att må bra och vara drogfri.
Att behandlingshemmet ligger långt bort ifrån din hemstad kan bara vara en fördel. Lite miljöombyte och att komma ifrån allt ett tag. Det är också jävligt skönt att ha folk runt i kring. Jag minns en helvetes, ångest och abstinensdag jag hade. Jag berättade om hur jag mådde inför gruppen, och det slutade med att alla var super snälla. Dom hämtade te åt mig, tog hand om mig och pysslade om mig hela dagen. Som när man var liten och sjuk och morsan pysslade om en. Det kan räcka med sådana småsaker för att man nästa dag kanske mår lite bättre.

Stöd är det absolut viktigaste om man ska fixa en sån här grej. Att vara själv med sina tankar och sitt mående är ett helvete och brukar ofta sluta dåligt. Vad har du för stöd hemma? Är det någon du kan prata med som förstår sig på benzo abstinens?

Tror inte det blir värre efter två månader. Du kommer nog snarare att känna små fönster av lättnader då och då. Kanske någon timme som det helt plötsligt känns lite bättre. Så var det för mig iaf. Och ju mer tiden gick ju fler bra timmar fick jag, som tillslut blev dagar. Sen kom det riktiga helvetes dagar ibland med, men mer och mer sällan.
Känner igen den där konstanta ångesten och panikattackerna, där åter hjälper det enormt om man har ett bra stöd. Att få berätta för någon hur man mår, att få ord på det. Att prata hjälper mycket mer än vad man tror.

Hur mådde du innan du började med xanor? Om du bara slutar med en drog och inte lägger ner tid på att bearbeta eller jobbar med dig själv, så finns det en stor risk att du bara går tillbaka till hur du mådde innan du börja med xanor. Och jag antar att du var ångestfylld redan då? Det gäller att hitta sätt att må bra på. Testa något nytt.

Det absolut viktigaste att veta är att det går att må 100% bra utan droger. Det går att gå runt och le och bara njuta, att känna sig lycklig. Det går att bli HELT symptom fri och leva ett helt normalt fungerande liv.

Håll ut vännen och försök hitta det små stunderna då det känns lite mindre jobbigt. Du har redan tagit dig igenom den jobbigaste starten imo. Första månade var hemsk.
You can do it
Kram


Tack så mycket för ditt svar!
Man känner sig verkligen sjuk när man genomgår detta,det är som en baksmälla x 1000. Så jag förstår att det känns bra att bli ompysslad,och skönt att ha dem inärheten som förstår! Jag bor hemma med familjen,och dem verkar förstå. Dock är det skönt att prata med någon mer,som har gått igenom detta (jag tackar flashback forum ) eller någon som är utbildad inom detta.

Innan jag började med xanor hade jag ångestproblematik i form av panikattacker,som jag idag beskriver som lätta,då det inte är någonting i jämförelse med denna ångest.

Jag slutade med xanor på egen hand denna gång somsagt,trappade ner under en månad och de sista dagarna blev det för snabbt, det slutade med att jag fick ångest av att ta xanor. Blodtrycket och pulsen åkte upp i taket, och vågade inte ta mer, därav blev det CT från 1mg/0.5mg på slutet.

Det måste nästan vara toleransabstinens jag fick. Då jag på sista tiden hade ökat dosen,sedan plötligt fick jag ångest av xanor, kände av en "kemisk dåsighet". Tog full dos men dagen efter kändes ångesten som CT,den ångesten jag fick när läkaren klippte xanor 2011. Kändes som jag fick influensa, och detta med att blodtrycket blev högt,pulsen låg på 158 !!! Låter det som toleransabstinens?

Btw,kände du av depression under abstinensen? när blev det bättre?


Återigen,tack för svar,jag är evigt tacksam!
Citera
2017-04-13, 00:01
  #65
Medlem
pearsons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Psilocybina
Har tagit 2mg xanor varje dag i 2-3 ar.
Trappade ner ganska hastigt..och det pa min lakares begaran.
Nu ar det 4 manader sedan jag slutade helt med xanor.
Har fortfarande konstant angest..derealisation,tankestorningar,radd for allt. Trots extrem dodsangest har jag samtidigt sjalvmordstankar.

Nu till min fraga,,hur lange ska detta helvete paga? Hur ska man sta ut?
Kanns som jag befinner mig i tomma intet,i ett vakuum.
och aldrig kommer tillbaka till verkligheten. Har forlorat mig sjalv.
Panik!!

Lakaren fattar inte att detta ar abstinens heller. Vart vander man sig??
Ja..provar flashback.

Tacksam for svar!

Bra att du slutat men om läkaren är oförstående rekommenderar jag att du byter. Det går verkligen 1 bra läkare på 50. Stå på dig det kommer bli bättre. De säger väl att abstinensen i värsta fall kan sitta i lika länge som man tagit banzo för en del medan sådana som jag kan sluta med morfin och benzo utan att ens få abstinensbesvär. Att du behöver stöd är solklart!
Citera
2017-04-13, 00:39
  #66
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av pearson
Bra att du slutat men om läkaren är oförstående rekommenderar jag att du byter. Det går verkligen 1 bra läkare på 50. Stå på dig det kommer bli bättre. De säger väl att abstinensen i värsta fall kan sitta i lika länge som man tagit banzo för en del medan sådana som jag kan sluta med morfin och benzo utan att ens få abstinensbesvär. Att du behöver stöd är solklart!


Tack för ditt svar!
Detta var år 2011. Anyway jag genomgår abstinens nu åter igen,fast slutade på eget behåg då jag troligen fick toleransabstinens.

inlägget jag skrev ovan, låter det som tolerans?
Citera
2017-04-13, 00:45
  #67
Medlem
niqqaslayas avatar
Var uppe på 10mg+ alpra under några månaders tid. Det blir bättre med tiden, tog mig några månader att återhämta mig dock. Håll ut kompis, efter regn kommer solsken. Trist bara att du inte slutade när du väl gått utan under så lång tid... Lär ju ta ännu längre för dig att bli återhämtad nu dessvärre... Vill inte föreslår andra droger som substitut men jag tog mig ur missbruk genom att börja med anabola steroider( ) Mår 10x bättre idag, 30kg tyngre, förbättrat psyke, alla brudar jag kan tänka mig och jag vet inte vad mer. Kan definitivt tänka mig testo hade hjälpt i din situation. Lägg dig på 250mg Testo E e4-5d, psyke bör förstärkas drastiskt inom några veckor tro mig.

Inb4 alla horungar bashar min idé. Det funkar! När du sedan mår bättre kan du ju ta upp träning och kost, börja ordentligt höja dosen sedan eventuellt slänga in fler prepp(hehehehe)

Mvh
Citera
2017-04-13, 01:43
  #68
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av niqqaslaya
Var uppe på 10mg+ alpra under några månaders tid. Det blir bättre med tiden, tog mig några månader att återhämta mig dock. Håll ut kompis, efter regn kommer solsken. Trist bara att du inte slutade när du väl gått utan under så lång tid... Lär ju ta ännu längre för dig att bli återhämtad nu dessvärre... Vill inte föreslår andra droger som substitut men jag tog mig ur missbruk genom att börja med anabola steroider( ) Mår 10x bättre idag, 30kg tyngre, förbättrat psyke, alla brudar jag kan tänka mig och jag vet inte vad mer. Kan definitivt tänka mig testo hade hjälpt i din situation. Lägg dig på 250mg Testo E e4-5d, psyke bör förstärkas drastiskt inom några veckor tro mig.

Inb4 alla horungar bashar min idé. Det funkar! När du sedan mår bättre kan du ju ta upp träning och kost, börja ordentligt höja dosen sedan eventuellt slänga in fler prepp(hehehehe)

Mvh



Tack tack för ditt svar!
ja det måste bli bättre med tiden. vad fick du för symptom när du genomgick abstinens från xanor? känner du igen dem jag skrivit här? som extrem ångest,racing mind,depersonalisering,rädd för att få psykos etc?
Citera
2017-04-13, 02:04
  #69
Medlem
niqqaslayas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av caramellen
Tack tack för ditt svar!
ja det måste bli bättre med tiden. vad fick du för symptom när du genomgick abstinens från xanor? känner du igen dem jag skrivit här? som extrem ångest,racing mind,depersonalisering,rädd för att få psykos etc?
Klart jag kände igen allt det. Skakade som ett fån, kändes som att jag levde i en bubbla. Var deprimerad ett bra tag framöver, flera veckor/månader troligtvis. Det går över, oroa dig inte om den delen. Men som sagt, underskatta inte testosteron . INTE MÅTT DÅLIGT SEDAN JAG KLEV ON för ca 1 år sedan! Sluta vara en jävlar vekling är tips 1. Därefter kommer allt lösa sig

Mvh
Citera
2017-04-13, 08:36
  #70
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av caramellen
Tack så mycket för ditt svar!
Man känner sig verkligen sjuk när man genomgår detta,det är som en baksmälla x 1000. Så jag förstår att det känns bra att bli ompysslad,och skönt att ha dem inärheten som förstår! Jag bor hemma med familjen,och dem verkar förstå. Dock är det skönt att prata med någon mer,som har gått igenom detta (jag tackar flashback forum ) eller någon som är utbildad inom detta.

Innan jag började med xanor hade jag ångestproblematik i form av panikattacker,som jag idag beskriver som lätta,då det inte är någonting i jämförelse med denna ångest.

Jag slutade med xanor på egen hand denna gång somsagt,trappade ner under en månad och de sista dagarna blev det för snabbt, det slutade med att jag fick ångest av att ta xanor. Blodtrycket och pulsen åkte upp i taket, och vågade inte ta mer, därav blev det CT från 1mg/0.5mg på slutet.

Det måste nästan vara toleransabstinens jag fick. Då jag på sista tiden hade ökat dosen,sedan plötligt fick jag ångest av xanor, kände av en "kemisk dåsighet". Tog full dos men dagen efter kändes ångesten som CT,den ångesten jag fick när läkaren klippte xanor 2011. Kändes som jag fick influensa, och detta med att blodtrycket blev högt,pulsen låg på 158 !!! Låter det som toleransabstinens?

Btw,kände du av depression under abstinensen? när blev det bättre?


Återigen,tack för svar,jag är evigt tacksam!

Det där med att få ångest av benso istället för att bli av hade jag med, känner igen mig precis i det. Jag hade gått på stora doser under lång tid när jag märkte att ju mer benso jag knaprade ju mer ångest fick jag, direkt. Det var en jävla balansgång. Tog jag för många fick jag panikångest och tåg jag får några så blev jag abstinens. Mitt sista piller år handlade mest om att försöka få i mig precis tillräckligt med benz så att abstinensen la sig någorlunda, men ett piller för mycket och jag mådde skit igen.

Tror det är ganska ovanligt att bli så av benso. Jag hade en gammal vän som också blev så, att det blev omvänd effekt, annars har jag aldrig hört att någon annan har blivit sån, mer än du nu då. Och den där "kemiska dåsigheten" man känner i skallen. Det blir jobbigt och ansträngande att tänka, det känns som strålning i huvudet, man känner verkligen hur hjärnan inte riktigt orkar tänka. Men ångesten finns kvar.

Mitt mående var som en berg och dalbana de första 6 månaderna. Jag hade svår ångest, och vissa dagar var jag sjukt yr utav abstinensen, mycket overklighetskänslor osv. Sömnen var kass, sov osammanhängande ca 3-4 timmar per natt. Svettades som en gris och fick byta sängkläder flera ggr per natt. Det räckte att jag somnade en minut, så var det dyngsurt i sängen direkt.

Depression kände jag nog aldrig riktigt av. Det var mer ren och rå ångest. Rent psykiskt kände jag mig bättre redan efter ett par månader. Jag gick i väldigt mycket samtal under den här tiden, hos drogterapeft, psykolog, kontaktpersoner, gruppterapi etc. Det hjälpte mig enormt mycket. Även att jag hade kraftig abstinens så kunde jag emellanåt må ganska ok.
Den största vändningen kom för mig efter 6 mån, då började jag kunna sova lite bättre, och den värsta abstinensen la sig. Det kom någon dag och och då, men mer och mer sällan. Kände tydligt efter 6 mån hur det började gå mot det bättre. Det är så klart olika för olika personer, hur man bearbetar sin ångest, vad man gör för att att må bättre, hur trasig man var innan osv.

Jag tror att om man bara slutar med själva drogen, så går man tillbaka till hur det var innan man började med drogen, om inte ännu värre, med tanke på hur man blir av droger och all ångest som drogerna skapar. Jag tror det måste ske en större förändring. Man behöver bearbeta sitt mående och lära känna sig själv och förstå sig själv på ett djupt plan om man vill kunna må bra utan droger. Det sker inte automatiskt bara för att man tar bort substansen. Att sluta med drogen är så klart den viktigaste förutsättningen för att sen kunna fortsätta sitt arbete med att bli en lycklig individ.

Det är bra att du har stöd hemma. Sånt är jätteviktigt
Så du har två månader utan nu då? Låter som att du är på riktigt god väg.
Detta fixar du vännen, du är grym
Håll huvudet högt och ha en så fin dag du kan.
__________________
Senast redigerad av stearling_morrison 2017-04-13 kl. 08:45.
Citera
2017-04-13, 17:35
  #71
Medlem
Har skickat PM det är postakut abstinens kan hålla på i över ett år beroende på hur gammal du är hur snabbt din hjärna återhämtar sig och såklart hur länge och hur mkt du tog.
Citera
2017-04-17, 21:14
  #72
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av stearling_morrison
Det där med att få ångest av benso istället för att bli av hade jag med, känner igen mig precis i det. Jag hade gått på stora doser under lång tid när jag märkte att ju mer benso jag knaprade ju mer ångest fick jag, direkt. Det var en jävla balansgång. Tog jag för många fick jag panikångest och tåg jag får några så blev jag abstinens. Mitt sista piller år handlade mest om att försöka få i mig precis tillräckligt med benz så att abstinensen la sig någorlunda, men ett piller för mycket och jag mådde skit igen.

Tror det är ganska ovanligt att bli så av benso. Jag hade en gammal vän som också blev så, att det blev omvänd effekt, annars har jag aldrig hört att någon annan har blivit sån, mer än du nu då. Och den där "kemiska dåsigheten" man känner i skallen. Det blir jobbigt och ansträngande att tänka, det känns som strålning i huvudet, man känner verkligen hur hjärnan inte riktigt orkar tänka. Men ångesten finns kvar.

Mitt mående var som en berg och dalbana de första 6 månaderna. Jag hade svår ångest, och vissa dagar var jag sjukt yr utav abstinensen, mycket overklighetskänslor osv. Sömnen var kass, sov osammanhängande ca 3-4 timmar per natt. Svettades som en gris och fick byta sängkläder flera ggr per natt. Det räckte att jag somnade en minut, så var det dyngsurt i sängen direkt.

Depression kände jag nog aldrig riktigt av. Det var mer ren och rå ångest. Rent psykiskt kände jag mig bättre redan efter ett par månader. Jag gick i väldigt mycket samtal under den här tiden, hos drogterapeft, psykolog, kontaktpersoner, gruppterapi etc. Det hjälpte mig enormt mycket. Även att jag hade kraftig abstinens så kunde jag emellanåt må ganska ok.
Den största vändningen kom för mig efter 6 mån, då började jag kunna sova lite bättre, och den värsta abstinensen la sig. Det kom någon dag och och då, men mer och mer sällan. Kände tydligt efter 6 mån hur det började gå mot det bättre. Det är så klart olika för olika personer, hur man bearbetar sin ångest, vad man gör för att att må bättre, hur trasig man var innan osv.

Jag tror att om man bara slutar med själva drogen, så går man tillbaka till hur det var innan man började med drogen, om inte ännu värre, med tanke på hur man blir av droger och all ångest som drogerna skapar. Jag tror det måste ske en större förändring. Man behöver bearbeta sitt mående och lära känna sig själv och förstå sig själv på ett djupt plan om man vill kunna må bra utan droger. Det sker inte automatiskt bara för att man tar bort substansen. Att sluta med drogen är så klart den viktigaste förutsättningen för att sen kunna fortsätta sitt arbete med att bli en lycklig individ.

Det är bra att du har stöd hemma. Sånt är jätteviktigt
Så du har två månader utan nu då? Låter som att du är på riktigt god väg.
Detta fixar du vännen, du är grym
Håll huvudet högt och ha en så fin dag du kan.



Tusen tack igen för svar!
Ja detta är hemskt,idag åkte blodtrycket och pulsen upp i taket igen.
Känner du igen känslan av att det liksom pulserar en frätande känsla inombords...som att kroppen skriker efter benzo?
och denna ångest som är av sådan frätande karaktär,som är outhärdig

Muskelvärk utan dess like också
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback